Krönika av mig - för UNGDOMAR.SE
Postar en liten krönika jag skrivit här för att ni ska kunna kommentera (som vill). På www.ungdomar.se som jag skriver för ligger den just nu på topp med 63 kommentarer! Känns kul!
_______________________________________________________
Killen som ingen vill ha
Killkompisen är en vanlig kille i sina bästa år. Han förstår sig på oss tjejer, han är killen som alltid lyssnar, ger bra råd och svarar i telefonen oavsett tidpunkt på dygnet. Killkompisen har mest kvinnliga vänner, det händer till och med att han får vara med på tjejkvällarna när alla pojkvänner blir lämnade hemma. Han får gå med oss på krogen och andra killar undrar vad han gjort för att förtjäna alla vackra damer han ständigt omges av. Vi tycker ju om honom så mycket, på fyllan säger vi nog till och med att vi älskar honom. Toppenkillar som killkompisen växer inte på träd. Några kramar, en puss på kinden, vi kanske till och med hånglar lite med honom. Men inte mer, han är ju bara en polare.
 |
Han har varit förälskad i oss alla, något vi är medvetna om men väljer att ignorera. Han fantiserar i hemlighet om hur en vanlig filmkväll kan förvandlas till en scen direkt plockad ur ett romantiskt kärleksdrama. Istället väcks han mitt i natten av ett samtal. "Jag har bråkat med min pojkvän" snyftar någon av hans väninnor i luren. En halvtimme senare sitter hon där, på sängkanten och gråter i hans famn. Han tröstar, lyssnar och förstår och tänker att han aldrig skulle göra så mot henne, och det vet hon också.
Vi vill så gärna att han ska skaffa en flickvän. En underbar kille som han kan ju få vilken tjej som helst. Så vi skickar iväg honom på blindates och ger honom telefonnummer till våra söta singelvänner. Vi är alla överrens om att den tös han slutligen får på kroken är lyckligt lottad. Vi tycker nog lite synd om honom innerst inne. Stackars killkompisen som bara står ut med att lyssna på alla våra problem men aldrig får en del av kakan. Trots det kväver vi våra skuldkänslor och fortsätter som vanligt; se mig, trösta och bekräfta mig. Sen tack och adjö.
Det är dock killkompisen som får sista skrattet. När vi växt ifrån fasen där vi bara faller för "bad boys" som krossar våra hjärtan. När vi vuxit upp och vet vad vi vill ha. Då kommer han stå framför oss som en hägring. Han är allt vi letat efter, den perfekta pojkvännen, och han har funnits mitt framför näsan på oss hela tiden. Vi kommer känna oss dumma som inte insett det tidigare och skämmas för de gånger vi använt hans tröja som näsduk. Frågan är då bara om han fortfarande vill ha oss. Eller om han är lycklig med tjejen som var snabbare än oss med att inse killkompisens sanna potential.
 |
ons 27 maj 2009 |
BRITNEY SPEARS i GLOBEN 2009
Och egentligen är det allt hon gör. Hon visar upp sig. Vid varje skymt av hennes bruna plasthår skriker fansen rakt ut som galningar. Det första som slog mig när jag granskade den spektakulära scenografin är att inga storbildsskärmar för live-feed fanns uppsatta någonstans. Inga närbilder på Brittan alltså, undra sa flundra om det är för att det blir lättare att se att hon mimar om man slår upp det på en 25 meter bred TV? Hon öppnar starkt med låten Circus, paradnumret från senaste plattan med samma namn. Därefter känns det tyvärr som det dalar utför hela vägen till slutet.
 |
Eftersom Britney själv numera knappt kan titulera sig dansare så tar hon en stor risk när hon släpper in 50 proffsdansare, akrobater, eldslukare - ja, i princip är det bara elefanterna som saknas, på scenen. Hon försvinner i röran och ibland tappar jag helt bort henne bland burarna, gungorna och allt annat som sänks ner, hissas upp eller bärs in i manegen. Som tur är hittar jag henne snabbt igen, det är bara kolla efter den som hamnar efter i koreografin och inte fullföljer rörelserna ordentligt. Problemet är inte att stegen är dåligt inövade. Nejdå, de sitter där de ska, men tvåbarnsmamman saknar den gnista och energi som krävs för att inte drunkna i en så pass massiv show.
 |
En rund scen är som gjuten i Globen, för det gör att publiken känns nära och ger konserten alla möjligheter att bli intim och alldeles fantastisk. Så blir det dock inte i det här fallet. Det känns mer som det är Prinsessan av Is än av Pop som uppträder för oss. Även om det är Britney själv som struttar runt i minimala glitterkreationer och mimar till sina låtar så kunde det lika gärna varit en av hennes barnflickor i peruk. Inga närbilder blir det, förutom de videokollage med bilder från hennes tidigare musikvideos och 99 minuter av de 100 som konserten pågår är hon omgiven av dansare som antingen ålar sig kring eller bär henne.
 |
Låtlistan:
Circus
Piece of me
Radar
Hot as ice
Boys
If U seek Amy
Me against the music
Everytime
Freakshow
Mannequin
Breath on me
Touch of my hand
Do something
I´m a slave 4 U
Toxic
Baby one more time...
Extranummer:
Womanizer
 |
Bäst: Showen och allt annat som finns att titta på när Britney inte kan leverera.
Bra: När Superstjärnan ännu en gång hissas upp på hantaget till ett gigantiskt paraply och sjunger Everytime. Ja, du läste rätt, det låter faktiskt som hon sjunger själv, live - på riktigt. Avslutningen med Baby one more time, låten som förvandlade henne från nolla till fjoll... jag menar superstar över en natt är också riktigt bra.
Sämst: Att det är så sjukt opersonligt. Varför låter du oss inte komma nära, Miss Spears?
 |
Visst är jag imponerad, kvällen känns inte bortslösad. Det råder ingen tvekan om att Britney är en popstjärna av megaproportioner. Som helhet får uppvisningen 4 U:n, Spears själv får 2. Ett bara för att hon är hon och ett för hennes framträdande. Visserligen var mina förväntningar skyhöga, men jag hade blivit besviken hur som helst, för att av någon med så många år i branschen och hits i bagaget väntar man sig helt enkelt mer. Men däremot kan jag inte anklaga henne för är att ge dåligt med skäl till turnénamnet. Det är i alla benämningar tveklöst en riktig cirkus Britney levererar, tyvärr är hon själv den största clownen, om än en superkänd sådan.
Här kan du se ett en filmsnutt jag spelade in:
http://www.youtube.com/watch?v=ZWfIfd4ehHg
Sentimental
Det gick ett halvår, kanske inte bra, men okej. Har en skönt avslappnad relation till mina föräldrar och pojken min kom någorlunda bra överrens med dem. Men det funkar faktiskt inte att bo två personer i ett flickrum på 16 kvadrat hur länge som helst. Så våren 2007 inhandlades lägenheten på Höjdgatan. Där bodde vi lyckliga hela våren, sommaren och halva hösten. Sen bestämde jag mig hux flux för att dra till London. Pojken stackaren blev lämnad med lägenheten (jag är en ond kvinna, jag vet). Han flyttade senare tillbaka till Handen där han kommer ifrån och lägenheten hyrdes ut till mitt ex. Sjukt va? Hur som helst. När jag kom hem från London bodde jag i lägenheten igen några månader, rent formellt. Spenderade mest tid i Handen hos pojken såklart. Sen blev jag rastlös och uttråkad igen så jag hyrde ut den till en kollega på ett gammalt jobb och drog till USA.
Fester på höjdgatan - ett minne blott. Naaw.
Hösten 2008 bodde jag ensam i lägenheten igen. Men spenderade nästan all tid i pojken och hans polares lägenhet i Handen. I oktober drog jag till Malta, så hemmet började mest kännas som en dyr hobby. Så jag beslutade mig till sist att hyra ut den igen. Efter jul var det expojkvännen som förbarmade sig över lägenheten igen. Och jag flyttade till Odenvägen där pojken bodde. Återigen fast på 16 kvadrat. Hur länge skulle det funka den här gången?
Ganska länge visade det sig. Vi bodde kollektivt; jag, pojken, jonny (som äger lägenheten) och hans tös. Riktigt mysigt! Trångt, gemensamma middagar, filmkvällar och massor av World of warcraft. En härlig tid.
Hur som helst. Vi köpte våran första egna lägenhet i påskas och där bor vi nu. MEN, det jag vill komma fram till med denna text (som säkert är skittråkig att läsa) ÄR: vi har sålt Höjdgatan. Alltså den första lägenheten.
Igår var vi där och tömde den på alla mina gamla saker och möbler. Alla minnen. När jag släckte alla lampor och låste dörren för sista gången gjorde det ont i hela själen. End of an era, som de säger i VÄNNER. Även om jag inte spenderade så långa sammanhängande perioder i lägenheten så var den en stor del av mig. Min alldeles egna, underbara. Nu ska någon annan liten flicka flytta in där.. skapa nya minnen, kalla det för sitt hem, hennes eget.
Är det bara jag som reagerar såhär? Det gör ju ont förfan.
Är det konstigt?
När jag var ett vårtsvinsbaaarn
Hittade en mapp med gamla webcambilder från den tiden. En bild gillar jag speciellt för den speglar så härligt den person jag var då. Liten och kaxig men ändå så jävla osäker. En uppknäppt knapp för mycket på skjortan, såklart. Sexig, oskyldig, cool och nördig på samma gång. Vilken jävla identitetskris som pågick i min skalle, och ändå hade jag relativt lugna tonår. Försökte hela tiden vara den person jag trodde folk ville att jag skulle vara. Var du med på den?
Saknar!
Tänker nog skaka liv lite i den här bloggen igen så jag får ta del av era tankar och åsikter igen.
Recension av Twilight
Historien om Bella och vampyren Edward tar sin början när hon flyttar till den regniga småstaden Forks i Washington. Hon är inställd på total tristess och ljumna middagar med sin pappa på stans enda servering, men under en vanlig biologilektion förändras allt. Hon blir placerad bredvid Edward, han är vacker som en dag, likblek, iskall och Bella kan inte ta ögonen från honom. Ur detta möte spirar sedan en besynnerlig kärlekshistoria som trollbundit en hel generation.
Filmen är baserad på Stephanie Meyers succéroman "Om jag kunde drömma". Hajpen kring boken som länge varit en storsäljare i USA ställs som en motsvarighet till Harry Potter av många kritiker och risken att filmen skulle snubbla på de höga förväntningarna var överhängande. För regin står det engligt många säkra kortet Catherine Hardwickes med "Tretton" och "Lords of Dogtown" i bagaget. Det tycks vara så att Hardwrickes är en av få vuxna som har kvar förmågan att tala tonåringarnas gåtfulla språk.
Edward (Robert Pattinson) försöker gång på gång övertyga Bella (Kristen Stewart) att han inte alls är rätt för henne utan kanske rent av farlig. Men att tämja den farliga killen är en klassisk tonnårsattraktion och Bella faller pladask. När hon till sist upptäcker hans dolda identitet är det redan för sent, hon är upp över öronen förälskad i honom och de inleder en passionerad relation. Vi får se hur stackars Edward kämpar mot sin uråldriga blodtörst och slits mellan att vilja hångla upp och äta upp sin flickvän. Som om det inte vore nog med den direkta livsfara deras förhållande utgör dyker ytterligare trubbel upp när det visar sig att andra vampyrer härjar i trakten. Alla går inte på samma "vegetariska" diet som Edward och hans familj och jakten har bara börjat. Kontrasterna mellan Bellas alldagliga liv och Edwards vardag och försök att leva ett så normalt liv som möjligt ger filmen ytterligare djup och gör det hela lite mer intressant.
Något som däremot inte är intressant är dialogen. Tyvärr räcker det inte med fantastiskt bildspråk och vackra omgivningar som totalt hänför både mig och min annars svårimponerade sambo när dialogen är torftig och känns otillräcklig. Hur det är möjligt när filmen baseras på 400 sidor text är för mig det största mysteriet. Det är också enerverande hur hela filmen osar av sex på ett pinsamt barntillåtet sätt och man tvingas ställa sig frågan; går det verkligen att göra en vampyrfilm utan en enda droppe blod?
Trots de många punkter på minusidan har Twiligt en svårdefinierad dragningskraft. Hade jag varit tonåring än idag hade jag nog inte skrivit den här recensionen utan istället suttit klistrad framför tv:n och kollat på Twilight från morgon till kväll. Men med lite perspektiv på både tonårslivet och filmen känns det inte som den når ända fram. Jag pendlar hela tiden mellan att älska den och att inte alls förstå dess storhet. För vad är det egentligen jag gillar? Är det den svulstiga blandningen av tonårsdrama och vampyrthriller eller Bellas förmåga att se hoppfull, kåt, förvirrad och kär ut på en och samma gång?
Kan man ta filmen för vad den är, en vacker historia om omöjlig tonårsförälskelse och se förbi de tafatta försöken som gjorts för att vara en thriller så är Twilight en film som tål att ses mer än en gång.
Brunetten listar ...
I-LANDSPROBLEM
Tänk att det äntligen kommit ett uttryck som jag kan beteckna mina små vardagliga problem med. Så tänkte jag när jag hörde talas om begreppet "i-landsproblem" första gången för några år sedan. För vad är egentligen krig, svält och fattigdom mot en strejkande fjärrkontroll eller ett inställt pendeltåg?
Allt för ofta glömmer vi bort hur bra vi faktiskt har det här i vårt avlånga land. Rent vatten, ett socialt skyddsnät som (mer eller mindre) fungerar och gratis utbildning. Fantastiskt! Tyvärr är det svårt att uppskatta dessa saker när vardagen hela tiden sabbas av i-landsproblem. Nedan listar jag några sjukt irriterande i-landsproblemen du kan drabbas av.
1.
"Tunnelbanan mot Ropsten avgår om en minut från spår tre" ekar den inspelade kvinnorösten när du sliter upp busskortet ur fickan och passerar spärren. Du hör hur tåget rullar in på perrongen och planerar att småspringa nerför rulltrappan. Tyvärr är din väg blockerad av en rad efterblivna Stockholmare (läs; turister och bönder) som inte lärt sig att man står stilla på höger sida av rulltrappan och inget annat.
2.
Att ha ett problem som är så litet att det knappt får klassas som problem. Vi har alla varit där, man stör sig grymt mycket på något eller har ett problem utan direkt lösning. Ingen annan verkar dela din uppfattning om att du faktiskt har ett verkligt problem och behöver hjälp. Du drabbas hårt av tonårssyndromet "ingen förstår mig" och muttrar irriterat för dig själv.
3.
Dilemman. Ett dilemma som enligt Wikipedia betyder "en valsituation där båda alternativen är dåliga" är något vi drabbas av varje dag. Vad ska jag äta till middag? Vilken jacka ska jag ha på mig? Vilken bio ska vi se på fredag? Vilken krog ska vi gå till? Så många frågor utan svar! Det handlar mest om att välja det minst dåliga alternativet, eftersom inget känns klockrent bra. Varför ska man nöja sig? Att aldrig vara riktigt nöjd är nog ett av de största i-landsproblemen.
4.
När du inte kan hitta det du vill ha på internet. Numera utgår vi ju alltid ifrån att allt, allt och återigen ALLT går att hitta på internet. Hur svårt kan det vara! Varför får jag inga träffar på Google när jag söker på något som jag bara måste hitta? Folk säger att Google är min bästa vän, bullshit säger jag. Hade jag haft Google som vän på Facebook hade hon varit bortplockad för länge sedan.
5.
Du sätter mobilen (alternativt kameran) på laddning innan du går och lägger dig. Trodde du! "I-landsproblemskapar-djävulen" har varit i farten och antingen kirrat glapp i sladden eller trollat till det så ditt eluttag plötsligt inte fungerar. När du vaknar på morgonen är telefonen fortfarande lika oladdad som den var kvällen innan. Observera att det här oftast inträffar när du väntar ett viktigt samtal och ska vara på språng hela dagen. Kameran har en tendens att förbli oladdad samma dag som en konsert du längtat efter äger rum, din syrra tar studenten eller din polare ska hyra en Lamborghini. Galet irriterande och sannerligen något som kan klassas som ett av de värsta i-landsproblemen.
Bubblarna till denna lista var;
• Att vara sugen på Fanta när man bara har Cola hemma.
• Att bli placerad i mittensätet på flyget bredvid två främmande människor.
• Att hitta på saker som ursäktar varför man är sen till jobbet.
I-landsproblem hamnar ofta i skymundan bakom alla svältande barn i Afrika och Klimathotet. Men människan är ett offer för närhetsprincipen och alla problem är för oss relativa. Hur mycket jag än försöker tänka på de afrikanska barnen när jag inte kan bestämma mig för en meny på McDonalds så går det inte. I-landsproblemen är här för att stanna, tyvärr. Att klaga är ju trots allt tråkigt, onödigt och alldeles, alldeles underbart.
Läs mer i min nya blogg här !
LÄNKEN!
Hormodell - moi?!
Coolt, tycker jag varjefall!
PHOTO
Jag berättade ju tidigare att jag blivit "storbloggare" på http://www.ungdomar.se/ ellerhur? För er som vill följa min blogg där ska ni lägga denna adress på minnet: http://ungdomar.se/blogg.php?user_id=172936 eller helt enkelt spara den som favorit.
Glad Påsk!
Upptagen
Det jag är upptagen med just nu är:
- måla i lägenheten.
- ta bilder på mig själv.
- pussa på min älskling.
Jag snattade idag!
Måste testa. Snyggt!
Telefonen ringer.
Jag provar kläderna jag hade med mig, lämnar provhytten, betalar mina utvalda linnen och promenixar glatt vidare. 45 minuter senare ser jag min spegelbild i pendeltågets glasruta. JÄVLAR. Diademet sitter såklart kvar på skallen. Hur tankspridd får man bli?
Tänk om jag blivit tagen? Pinsamt. Tänk om någon från H&M följde efter mig till mig och planerar att bussa polisen på mig?
Hur sover du?
1.
Ser väldigt kärlektfullt och mysigt ut. Detta är också den variant som jag och min pojkvän oftast intar när det är sovdags. I början gillade jag inte att vara "the big spoon" men nu tycker jag det är mycket skönare att sova så än att ligga inklämd i "lilla skeden"-positionen.
2.
Känns som en väldigt "nykär" grej. Nära och intimt men kanske inte så värst bekvämt? Lite av en favorit är det varjefall, men sällan förekommande i vårt sovrum numera. 2:an är mer en kelposition än sovställning för oss.
3.
Det är ingen ställning vi medvetet intar, men jag kan tänka att vi ser ut sådär under natten då han hellre ligger på rygg och jag helst sover på mage.
4.
Tyvärr så vänder vi oss ifrån varandra av någon anledning när vi ska sova. Jag har länge finurlat på varför det är så, vi har testat att byta sida i sängen men resultatet är ändå det samma. Så vi kör denna variant där vi ligger rumpa mot rumpa för att lite kroppskontakt är bättre än ingen alls.
5.
Varning för bråk! Har vi tjaffsat under kvällen är det såhär vi hamnar i sängen inan vi somnar. Dock så har vi en regel att aldrig somna osams så det brukar börja i denna ställning tills någon släpper på envisheten och tar ton.
6.
Denna är en sällan förekommande variant. Har jag tur så kliar gullet mig lite på ryggen innan jag ska sova och då ligger vi såhär, annars aldrig.
100 FRÅGOR (i urval)
Alexandra, Skorpan och Älskling
2. Någonting jag tycker om med mig själv:
Att vågar se till att jag får som jag vill.
3. Någonting jag inte tycker om med mig själv:
Att jag är så bra på att ljuga.
4. Detta är jag rädd för:
Att inte hinna göra allt jag vill i livet.
5. Tre saker jag vill ha varje dag
Musik, komplimanger och godis.
6. Tre saker jag absolut inte kan göra:
Somna i tid, sluta äta godis eller dricka tequila.
7.Detta tycker jag om att göra:
Kolla på människor, skriva, hävda mig, sova.
9. Bästa känslan:
Att få höra "du inspirerar mig" eller att kissa när man är riktigt nödig. Låta sig själv somna in efter att varit vaken en hel natt. Eller kanske första vårdagen när man går ut och solen riktigt steker och gör en varm i hela kroppen.
10. Värsta känslan:
Att känna sig maktlös.
14. Följande saker vill jag göra innan jag dör:
Skriva en bok, yngla av mig, lära mig hantera mitt shoppingberoende. Upptäcka världen.
15. Min käraste ägodel:
Min dator, där har jag alla mina texter och bilder.
17. Detta har jag på mig just nu:
En rosa och en vit strumpa. Peters mjukisbyxor, rosa linne och en svart cardigan.
20. Följande musikstilar tilltalar mig mest:
Rock, punk, pop, metal, Bob Marley (och endast), och alla dess underkategorier.
22. Roligaste/tråkigaste ämne i skolan:
Roligast var Historia för att jag hade världens coolaste lärare. Engelska var kul också för att jag behövde anstränga mig.. ingenting. Matte sög och Idrott likaså.
26. Tv-program jag gillar:
Vänner, Scrubs, My name is Earl, Family Guy
27. Favoritdoft:
Blöt asfalt, bensin, nyklipps gräs, bäbishuvud.
29. Dricker helst:
Cola, fanta, mellanmjölk eller Vodka, straight up!
31. Hit vill jag gärna åka på semester:
Tokyo!
34. Jag tror på:
De mest anpassningsbaras överlevnad.
35. Jag spelar:
Ascool! Gitarr, lite piano och World of warcraft.
36. Person jag beundrar:
Mamma!
37. Så här bor jag:
Bland alla mina skor.
39. Det här tänder mig:
Charm, snygga käk- och kindben. Sjävlförtroende.
40. Det här gör mig avtänd:
Påflugna människor, stereotyper och överviktiga.
42. Favoritcitat:
"Om du inte lyckas med vad du gör, förstör alla bevis på att du någonsin har försökt"
43. En hemlighet jag vet:
Det finns ingen mörk sida av månen.
44. Bästa present jag fått:
Livet.
46. Det jag är mest nöjd över med mitt utseende är:
Att helheten gör ett allmänt bra intryck. Än så länge. Speciellt nöjd är jag väl med bröst, ben och ögonfärg.
47. Det jag är minst nöjd över mitt utseende är:
Min längd, ansiktsform och käkben.
48. Udda förmåga/egenskap:
Min förmåga att ignorera frågor jag inte har ett bra svar på.
51. Vad har du gjort/ska du göra idag?
Sovit för lite, umgåtts med lillasyster. Ska till mormor och äta våfflor.
53. Vad är det senaste du installerade på datorn?
Ett program som plockar bort tråkiga frågor och dess svar från min blogg. (This sentence will selfdestruct in 7 seconds)
57. Hur många barn vill du ha?
Ett, två eller typ tolv. Kan tänka mig att adoptera några också om ekonomin tillåter.
59. Har du bestämt dig för vad du ska rösta på i valet?
Nä, inte än. Finns inget riktigt bra, bara några mindre dåliga.
63. Har du fått felparkeringsböter?
Nej, men det är nog bara en tidsfråga.
65. Vilken är den plats längst bort som du har besökt?
Seattle i Washington, USA.
68. Kan du alla orden i nationalsången?:
Ja, varjefall den versionen man brukar sjunga. Men sen finns det väl 718 "hemliga" verser också.
70. Vilken är den bästa film du sett senaste månaden?:
Watchmen
71. Favoritpizza?:
Kebabpizza utan ost, men färsta tomater och rödlök såklart.
75. Har du någonsin varit med i en skönhetstävling?:
Jag lever ju!
79. När röstade du senast?:
Säkert i melodifestivalen eller något. Pinsamt!
80. När åt du en hemodlad tomat sist?:
Förra sommaren hos mormor, som alltid.
83. Klarar du att tanka själv?:
Såklart!
84. Har du beställt något från de där shoppingprogrammen som går på reklamtevekanalen?
Nej, men det är nog bara en tidsfråga även här! Tyvärr.
86. Har du varit tvungen att använda uniform i något jobb?
Ja, fan va snygg man var.
87. Vad var det senaste du handlade?
6 pack McNuggets meny, currydip, fanta.
88. Har du kräkts offentligt?
Det är nog ett par gånger nu.
89. Vill du helst bli mångmiljardär eller hitta den sanna kärleken?:
För mig finns bara alternativet "bli mångmiljardär" kvar, så jag kör på den.
91. Har du ringt något betalnummer?:
Ja!
96. Vad har du i din väska?:
Vilken av dem?
97. Någon favoritsak du gör innan du går och lägger dig?
Blir kliad på ryggen av älsklingen om jag har tur.
98. Vad är du tacksam för idag?:
Min familj, Peter, mina vänner och att jag lever. Hur klyschigt det än må låta.
99. Var hittade du den här listan?:
På Samuels blogg.
KÄRLEK
Varför känner man mycket tydligare hur mycket man älskar någon när de åker bort?
