Idag på tåget hamnade jag mitt emot en medelålders kvinna som efter en stund plockade upp mobiltelefonen. Här är konversationen som följde.

- Hej! Nämen.. det är ju jag!
(tystnad)
- Det här är mitt jobbnummer..
(tystnad)
- Jamen vad trodde du det var då? En Sifo-undersökning?

Sen skrattar hon högt och hjärtligt åt sitt eget "skämt" i säkert 15 sekunder. Resten av samtalet hörde jag inte, för jag var så upptagen med att tänka: jag vill inte bli gammal och få tråkig humor! Är alla kvinnor över 40 sådär eller var hon vara ett ovanligt tråkigt exemplar?