Ja, då var man ensam. På alla sätt och vis ensam. Ensam i kroppen, ensam i själen och bara helt jävla ensam. Jag har nästan glömt bort hur man gör när man är ensam.

Tar tårarna aldrig slut? Jag har läst nånstans att varje människa bara får en viss mängd tårar tilldelade sig - även om det är bullshit så har jag nästan hoppats lite på det. Men nej, slut tar dom aldrig.

Är tårarna det enda i livet som aldrig tar slut?