One day in America

När jag var mindre och började prata om att jag ville åka till USA för första gången så sa pappa till mig; "det kommer inte alls vara som du tror, sådär som det är i filmerna". Kära Pappa, för första gången i mitt liv så måste jag nog säga att du har fel. Allting härborta på andra sidan Atlanten är PRECIS som i tonnårsrullarna om inte värre.

Alla hälsar, ler hela tiden och är överdrivet supertrevliga. Hela atmosfären här bara skriker "american-dream". Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, jag tror verkligen det är något som man behöver uppleva på egen hand för att riktigt förstå.

Idag började vi med frukost som vanligt, förvånandsvärt nyttig, vi får till och med grönsaker till maten! Inte bara friterat här inte! Sen drog det igång med lektionerna. Roligt att få kliva in i klassrummet som ser ut att vara dekorerat av en dagisklass och lyssna till en äkta Amerikansk collegeteacher! Lektionerna i sig var jävligt larviga, dont get me wrong; det är askul att läsa känna varandra och presentera sig inför klassen och bla bla bla. Men när vi får en timmes föreläsning om VARFÖR man inte ska skaka ett spädbarn så börjar jag undra hur dumma de tror vi är? Tydligen så var det dock en tjej som åkt som Au pair hit från Costa Rica som skakat en baby så att den dog av följderna, hon sitter fortfarande i fängelse såklart. Sjukt.

Jag försöker att hålla mig kort eftersom jag vet att ingen orkar läsa MILSLÅNGA inlägg. Men jag ska berätta några saker till! Och imorrn kommer mer bilder!

Jag har nyss kommit tillbaka från den lokala puben. Egentligen måste man ju vara 21 för att få dricka här i Staterna, men det verkade inte vara något problem, dockså valde jag att inte utmana ödet och hålla mig till vatten och coca cola. Något som de andra gästerna inte uppskattade dock. Det började med att killen brevid oss i baren ville bjuda på nästa runda; mycket välkommen hos de andra tjejerna och jag tog glatt emot en gratis cola! Sen kom en av killarna som stog för livemusiken fram till mig och frågade vad jag hette och förklarade för mig att det var en sann ära att få träffa mig, sånt är uppskattat! En halvtimme senare så säger sångaren i bandet "Hey, this is for Alex on the left!" Jag kände mig väldigt speciell, haha! Ännu en stund senare är det två sällskap som vill bjuda på drinkar och shots. Herregud, synd att jag valde bort alkoholen just den här kvällen, det kunde ju blivit väldigt billigt! Hur som helst så följde bandkillen med mig till infarten till Campus så jag slapp gå själv, sen småsprang jag genom hela grönområdet fram till huset där vi bor. Fifan, jag trodde det skulle vara en varg i varenda hörn, eller vilka djur man nu ska vara rädda för här!?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0