Alla vi mogna vuxna människor

Vi vet hur det är. Vi vet hur det känns att plåga sig till jobbet fastän man verkligen inte vill. Man ringer inte och sjukanmäler sig för minsta lilla, man kommer i tid eller har en jävligt bra ursäkt. Man gör det man ska helt enkelt.

Det man inte gör är följande:
- Man lovar inte att jobba och sen skiter i det.
- Man ringer inte och tjatar, bönar och ber om att få mer tider, för att sedan tacka nej till allt som erbjuds.

Dagens händelser:

Sms 2008-05-05 13:21 : "Behöver lite panikbra tider nu, innan juni. Om det finns?"

Mitt svar 2008-05-05 14:02 : "Ikväll?"

Sms 2008-05-05 14:04 : "Jag kommer förbi nu snart så kan vi snacka :)"

Konversationen som följde efter ovatstående.

Jag: Vill du jobba ikväll eller? Jag är typ uttråkad, kommer ändå stanna kvar och sortera lite när du kommer in.
Hon: Ja, jag måste typ ha pengar. Vill helst ha råd att åka till London den här månaden också, innan Turkiet. För mina sparpengar ska jag ha till Frankrike i höst.
Jag: I see. Men du måste inte komma till fem om du inte vill. Du kan komma vid sex, eller halv sju till och med!
Hon: Mm, jag ska bara hem och duscha och promenera med **** . Men om hon inte orkar kanske jag kommer in vid fyra, typ.
Jag: Okej, du gör som du vill. Ingen panik direkt!
Hon: Aja, men jag kommer typ vid halv sju då.
Jag: Okej, ses sen!
Hon: Japp, hejdå!

Jag blir asglad, för jag känner att det vore kul att ta mig hem till Peter redan ikväll eftersom vi firar två år imorgon. Vid femtiden så ringer jag upp henne igen, bara för att checka läget om hon kommer tidigt eller så sent som halv sju som vi pratade om. Konversationen:

Jag: Hej! Vart är du?
Hon: Åh, hej. Skulle precis ringa dig!
Jag: Okej, när kommer du då, så jag vet ungefär. Vill planera vilken buss jag ska ta.
Hon: Eh, jag kommer inte alls.
Jag: ...
Hon: Jag vet att det låter löjligt, men jag måste sticka klart min mössa.
Jag: Jaha, men vafan? Jag har ju räknat med att du ska komma nu, sådär kan du kan inte göra.
Hon: Jamen, bla bla bla bla en massa bullshit och bortförklaringar.

Jag orkar inte mer utan lägger på luren när en kund kommer in i butiken. Skickar sedan ett sms till henne med följande text:
 
"Du är officiellt en mupp. Du kan ju fan sticka här din mongolide-fan".

Hennes svar blir konstigt nog: "Mm, ellerhur. För jag har ju ingen annan skit att göra en månad innan studenten."

Vad hände med allt bullshit om att hon var desperat efter pengar? Vad är det för "skit" som plötsligt blev så jävla viktigt? Hon är 19, beter sig som fem och TROR hon är 25.

Sen har hon mage att be mig lägga av. Jag ringer mamma för att prata ut, jag blir jävligt ledsen eftersom jag har gjort upp planer för den tid hon lovat att jobba. Mamma tröstar och jag känner mig lugnare.

Ah, den där "hon" är min lillasyster Daniela. För tillfället den mest omogna människan jag känner. Även den mest arbetslösa människan jag känner. Hoppas ingen betalar något för henne nu, hon måste fan lära sig hur det funkar här i världen. Kliv ur bubblan lillsyrran. Stå för vad du säger och väx upp!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0