Natten har helt klart varit en av de värsta i mitt liv, men nu känns det äntligen som jag kan lämna allting bakom mig. Jag tänker inte älta det här i all evighet, jag tänker släppa taget om allt som får mig att må dåligt, varför ska jag alltid plåga mig själv? Nu sitter jag på Arlanda och jag har precis kommit fram till att jag INTE tänker låta folk trampa över mig hur som helst - från och med nu.

IT'S FUCKING SLUT MED DET NU.

Än så länge har jag inte sett till någon av de andra au pair-tjejerna som ska åka med samma plan som jag och just nu gråter jag inga floder över det. Jag är inte direkt på "lära-känna-massa-folk-och-vara-mitt-glada-och-trevliga-jag"-humör. Men det kommer.. om några godispåsar, lite sömn och en eller annan skvallertidning så lovar jag att vara back on track.

New York here i come!