Jag har kommit fram till att jag älskar människor! Jag vet att ni sitter där och ser chockade ut eftersom jag varit så grinig i mina senaste inlägg, men jag gör verkligen det. Jag ÄLSKAR att träffa nytt folk och skapa nya kontakter. Det finns få saker som går upp emot att vidga sin bekantskapskrets med nya vänner.

För hur skönt är det inte att lägga till någon på facebook och se att ni inte har en enda polare gemensamt? Då vet jag att jag verkligen öppnat upp en helt ny värld av vänner och upplevelser. Men det är också jäkligt kul att lägga till någon och se att ni har någon gemensam bekant som är en helt otippad koppling. Jag, lättroad? ...

Igår var den en kille som jag gick i grundskolan med (och förmodligen inte pratat med sedan dess) som skrev till mig på facebook. Hans kommentar var angående mitt förra inlägg om "brunettens-bloggdagen" och han menade att det kunde vara vilken dag jag ville. Det är också roligt, när människor man inte har haft kontakt med på länge bara ger en snäll kommentar sådär random. För ett halvår sedan fick jag ett mail av en annan tjej på facebook som jag aldrig pratat med men vi har många gemensamma vänner. Hon föreslog trevligt en fika för att "få bättre koll på vem jag är" och det gjorde mig så jävla glad. Fan, det finns människor i en sån här liten håla som vågar och vill tänka utanför boxen. Me like!

Det är alltså inte bara roligt med nytt folk för att man får dra alla sina historier för nån ny, lyssna på massa skojj, lära känna massa nytt folk, se nya saker osv. Det bästa är när man hittar någon som gillar att träffa nytt folk lika mycket som en själv..

Finns det någon därute? Nån såndär otippad människa som vill bli kompis/mera kompis med mig? ;)

Haha, ragga vänner i bloggen.. Nej, jag har inte hög på något när jag skriver detta.

På ett sätt är det svårt att skaffa vänner när man nått en viss ålder. Typ nu. På dagis och i skolan så var det ju lätt, man umgicks ju med samma folk hela dagarna så man blev ju vänner helt automatiskt med de flesta. Men nu då, när jag inte pluggar och inte har fast jobb/fasta kollegor. Då är det annat. Vill jag skaffa killpolare kan jag ju inte gå på krogen direkt, då tror de bara att man vill ligga. Och att gå fram och snacka med nån trevlig tjej på krogen - kan ju bara tänka mig hur folk skulle reagera på det...

Nä, skulle kunna spinna vidare på detta i flera sidor, men rundar av där med frågeställningen; vart hittar man vänner egentligen? Det verkar alltid vara där och när man minst anar det.