Hej söta Mamma!

Inatt drömde jag en mardröm! Jag vaknade helt svettig med ett ryck i en tom säng. Du var så arg på mig men jag minns inte varför. Du skrek och jag grät. Du gick och kom inte tillbaka. Det gjorde så ont.

Varför är du så bra? Jag måste bara fråga, för jag har ju dig, världens bästa mamma. Det känns som du vet och kan allt. Det finns ingen som förstår mig så som du gör. Ingen lyssnar, ingen pratar med mig som du gör. Du vet när det är läge att bara lyssna och krama hårt. Du vet när du kan ge råd eller en spark i röven för att få mig på rätt spår.

Du förstår alla knasigheter jag har för mig. Du förstår mina små och stora panikångestanfall bättre än någon annan. Du finns alltid där och plockar upp mig när jag inte klarar det själv. För mig är det så självklart att dela allt med dig, även om jag vet att det blir för mycket ibland. Men det är svårt, för du är min mamma, min bästa vän; allt i ett. Vad skulle jag göra utan dig?

När jag själv blir mamma, om jag blir ens en tredjedel så bra mor som du. Ja då kommer mina barn vara de lyckligaste i världen.

PUSS!