Historien om Bella och vampyren Edward tar sin början när hon flyttar till den regniga småstaden Forks i Washington. Hon är inställd på total tristess och ljumna middagar med sin pappa på stans enda servering, men under en vanlig biologilektion förändras allt. Hon blir placerad bredvid Edward, han är vacker som en dag, likblek, iskall och Bella kan inte ta ögonen från honom. Ur detta möte spirar sedan en besynnerlig kärlekshistoria som trollbundit en hel generation.

Filmen är baserad på Stephanie Meyers succéroman "Om jag kunde drömma". Hajpen kring boken som länge varit en storsäljare i USA ställs som en motsvarighet till Harry Potter av många kritiker och risken att filmen skulle snubbla på de höga förväntningarna var överhängande. För regin står det engligt många säkra kortet Catherine Hardwickes med  "Tretton" och "Lords of Dogtown" i bagaget. Det tycks vara så att Hardwrickes är en av få vuxna som har kvar förmågan att tala tonåringarnas gåtfulla språk.

Edward (Robert  Pattinson) försöker gång på gång övertyga Bella (Kristen Stewart) att han inte alls är rätt för henne utan kanske rent av farlig. Men att tämja den farliga killen är en klassisk tonnårsattraktion och Bella faller pladask. När hon till sist upptäcker hans dolda identitet är det redan för sent, hon är upp över öronen förälskad i honom och de inleder en passionerad relation. Vi får se hur stackars Edward kämpar mot sin uråldriga blodtörst och slits mellan att vilja hångla upp och äta upp sin flickvän. Som om det inte vore nog med den direkta livsfara deras förhållande utgör dyker ytterligare trubbel upp när det visar sig att andra vampyrer härjar i trakten. Alla går inte  på samma "vegetariska" diet som Edward och hans familj och jakten har bara börjat. Kontrasterna mellan Bellas alldagliga liv och Edwards vardag och försök att leva ett så normalt liv som möjligt ger filmen ytterligare djup och gör det hela lite mer intressant.

Något som däremot inte är intressant är dialogen. Tyvärr räcker det inte med fantastiskt bildspråk och vackra omgivningar som totalt hänför både mig och min annars svårimponerade sambo när dialogen är torftig och känns otillräcklig. Hur det är möjligt när filmen baseras på 400 sidor text är för mig det största mysteriet. Det är också enerverande hur hela filmen osar av sex på ett pinsamt barntillåtet sätt och man tvingas ställa sig frågan; går det verkligen att göra en vampyrfilm utan en enda droppe blod?

Trots de många punkter på minusidan har Twiligt en svårdefinierad dragningskraft. Hade jag varit tonåring än idag hade jag nog inte skrivit den här recensionen utan istället suttit klistrad framför tv:n och kollat på Twilight från morgon till kväll. Men med lite perspektiv på både tonårslivet och filmen känns det inte som den når ända fram. Jag pendlar hela tiden mellan att älska den och  att inte alls förstå dess storhet. För vad är det egentligen jag gillar? Är det den svulstiga blandningen av tonårsdrama och vampyrthriller eller Bellas förmåga att se hoppfull, kåt, förvirrad och kär ut på en och samma gång?

Kan man ta filmen för vad den är, en vacker historia om omöjlig tonårsförälskelse och se förbi de tafatta försöken som gjorts för att vara en thriller så är Twilight en film som tål att ses mer än en gång.