Brunetten

Studentklänningen har gått från drömklänning till disktrasa. Konstigt hur saker som betyder så mycket en viss dag kan bli skräp en annan dag. Snart 5 år sedan jag gick ut gymnasiet. Vart har den tiden tagit vägen?!

Åh vad jag älskar att vakna och inte har några speciella planer. Som idag. Kom hem efter filmkvällen vid två, la mig och kollade på det senaste idol-avsnittet på mobilen. Låg vaken till fyra innan jag somnade (eftersom jag inte tog något sömnpiller), men det kändes okej. Vaknade första gången vid 8, somnade om. Vaknade sedan varje timme fram till klockan halv ett då jag pallrade mig ur sängen. SÅ HÄRLIGT. Önskar att jag alltid kunde ha det såhär, även om det är en orealistisk önskan. Jag vill ju jobba också.

Nu ska jag ut och gå en sväng. Pigg och klad hest, kexchoklad.

Packar lilla översovar-väskan och drar till Nynäs. Mamma och pappa åker hem från Grekland imorrn. Om jag har tålamod nog så hänger jag kvar hemma hos dem tills de kommer hem. Känns bra att alltid ha en söt liten villa att hälsa på. Känns som huset saknar mig lika mycket som jag saknar det. Minnen.

Jag har alltid varit lite mörkrädd och jag minns många kvällar när jag varit på väg hem (när jag bodde i nynäs) och ökat tempot på mina steg gradvis. Tillslut var det nästan så att jag småsprang för att komma hem. Allt läskigt försvann så fort jag kom innanför grindarna ovan. Som att huset har en aura som skyddar mig. När jag är där är jag aldrig rädd. Behöver aldrig tända några lampor när jag går upp mitt i natten. Är inte rädd för kvällaren eller vinden. Det känns så tryggt och fint. Söta lilla huset. Hjärta dig!

Ikväll blir det filmkväll med Gustav och imorrn hoppas jag på toppenväder så jag kan släpa ut Rickard på en lång jävla promenad! Hoppas ni alla får en fin onsdag!

Världens finaste och bästa människor. Synd att en av er (host, emelie, host) bor så jävla långt bort. Men snart ska det nog bli ändring på det!

Sitter och glor igenom bilder från sommaren. Minns när jag skapade mappen "sommar2010" och la på skrivbordet. Tänkte här kommer alla fina minnen att finnas. Nu har jag redan 2 höst-mappar. Vart tog sommaren vägen? Jag vet att jag tjatar om sommaren, men jag blir lika förundrad varje år över hur snabbt den tar slut. Ungefär lika förvånad som SL blir att det kommer snö varje vinter. Ya'll know what i'm sayin'?

Jag trodde verkligen att jag var färdig med den här förkylningen. Men tydligen inte. It's still here. Me so not happy.

Jag höll mitt löfte till mig själv och gav mig ut på en löprunda imorse. FYFAN vad jag mådde illa efter typ 2km. Trodde jag skulle DÖ. Min förkylning är inte helt ute ur kroppen och nu lär jag få ångra att jag gav mig ut innan jag var helt frisk. Skit också, fått mer ont i halsen nu och snoret bara rinner. Känner mig oerhört attraktiv.

Resten av dagen har jag bara tagit det lungt. Tog en superlång dusch och använda impackning i håret och rakade benen NOGGRANT för en gångs skull. Sen kom älskling hem och städade köket (jag har fortfarande inte städat på toalettgolvet) och jag lagade tacos till middag.

Nu ska jag stoppa i mig mina mediciner och sedan glo på Idol. Jag vet inte ens varför jag kollar på det! Det slutar alltid med att jag tar upp datorn i knät ändå. Underhållningsvärdet är inte tillräckligt högt helt enkelt.

I mina drömmar inatt så var jag konstant SUPER-avis på folk i min närhet. Så jag kom fram till att en liten lista kanske skulle få de jobbiga tankarna att coola ner sig lite.

Personer jag lätt bli avundsjuk på..

- Ni som passar i både mörkt och ljust hår. Det måste vara en sån frihet att kunna välja precis vad man vill. Skulle jag färga håret ljust skulle jag se ut som ett FREAK. No joke.

- Ni som vet vad ni vill bli. Som pluggar till lärare, ingenjörer, läkare och sjuksköterskor. Eller som redan har hittat sitt drömjobb och bara älskar livet för det. Vafan, jag vill bli tusen saker och kommer bara dö bitter och besviken för att jag inte hann med allt.

- Ni som är 16 år. Som har så jävla mycket roligt framför er. Ni tänker nog inte på det nu, men åren 16-20 är bland de roligaste som finns. Även om det äger att vara vuxen också. Okej, jag är nog inte superavis på er, men lite.

- Ni som har självdisciplin. Ni som bara kan tänka "nej, jag ska inte äta godis" och sedan inte göra det. Eller som lyckas träna regelbundet under längre perioder. Eller som kan plugga massor på egen hand, utan att spara allt till sista sekunden och sitta uppe hela natten innan ett prov.

- Ni som lyckas med konsten att älska er själva och vara nöjda.

- Ni som inte är helt blogg-skadade och är totalt beroende av att blotta er för främlingar på det här sättet på internet. Det är ju tamme-fan helt sjukt!

Sitter och kollar på Idol, men i pausen sprang jag iväg på toaletten. Det fick jag ju ångra.

Imorgon är alltså inte bara den dag jag ska sätta igång med min löpträning, det är dagen jag MÅSTE lite. Hur ska jag hinna med det när jag ska blogga, kolla på youtube-videos, läsa bloggar, skriva en artikel, sortera mina spotify-playlists, smsa med kompisar, spela wow, maila med Disneys pr-brutta och kanske laga lite middag till mig och älskling när han kommer hem. Så mycket onödiga saker att göra och så lite tid att lägga på dessa onödiga saker.

VADDÅ 27 SEPTEMBER?! Hur fan kunde det redan bli så mycket höst? Snart Oktober ju! Galet.

Klev upp tidigt imorse för att följa med Denise till sin advokat (advokado), efter mötet blev det en trevlig liten lunch och en sväng på Åhléns film/musik-avdelning.

Nu ska jag försöka pilla bort en sårskorpa jag har i näsan. Den KLIAR! Wish me luck.

Såhär såg det alltså ut igår på Storpub nere i Nynäs. Visst känns det lite skoldisco? Bandet var helt okej men jag dansade inte. Vet inte ens om jag kan dansa i monsterklackarna jag hade på mig. Får testa det lite på hemmaplan först tror jag. Kliver jag snett med dem så stukar jag inte foten, jag BRYTER den.

Jag kan leva med att vara bakis, det ska man vara om man valt att hälla i sig alkohol. Men varför håller jag på att frysa ihjäl? Mina fingrar är som isbitar och två filtar hjälper inte alls! Damn.

Ikväll blir det Resident Evil 4 på bio! Jag har verkligen höga förväntningar, vilket brukar bädda för en stor besvikelse. Någon som sett den och har en åsikt?

Jag ska återgå till att lyssna på Peter Gabriel och försöka tina upp min kropp innan vi ger oss iväg. Glömde kameran hemma så det blev tyvärr ingen videoblogg från igår. Väldans trevligt var det varjefall! Kul att träffa allt Nynäsfolk!

Så SJUKT sexig..

...

...... hahah!

Nu måste jag sluta fibbla med bloggen och göra mig klar för kvällen! Ska ha på mig mina nya skor (som ni ska få se bild på senare, ni kommer HATA dem) och hoppas på att hitta en outfit som jag känner mig fin i.

Alla som vill se en videoblogg från ikväll här i bloggen imorrn säger TUPPENJA!

Hoppas ni alla får en superfin lördagskväll!

Försökte bli av med min bergsprängande huvudvärk genom att farma bg's. Det funkade inte. Så nu sitter jag här och har ont och tycker synd om mig själv. Stängde precis ner wow eftersom det inte är kul att köra själv.

Det märks att jag inte uppskattar fredagkvällarna så mycket som jag borde numera. Huvudsaken är att jag är tillräckligt utmattad för att somna utan piller ikväll. Godnatt världen!

Sitter på redaktionen nu och försöker svara vettigt på lite mail. Ibland är det verkligen lättare sagt än gjort!

Det ser ljust ut för mig i vadslagningen med Älskling varjefall. JAG SKA VINNA! Jag bryr mig nästan mer om att han ska sluta snusa än att jag ska gå ner mina kilo. Eller nja, det är nog snarare 50/50.. eller kanske mer. Okej, jag ska vara ärlig! Det viktigaste för mig är att jag blir nöjd med mig själv - älskling får snusa sig till döds om han vill. Eller nä, inte det heller! Fan, det är svårt det här. Vi har ju redan en deal att han måste sluta innan vi skaffar barn, men vill jag vänta ända tills dess innan jag slutar vakna med en utspottad snus på huvudkudden?

I need help!

Mitt mission för helgen är att lägga upp en videoblogg också! Håll i er hårt nu.

Peter fick en krukväxt på sin födelsedag. Hur länge tror ni den överlever hemma hos oss? Två veckor, en månad, fram till jul?

Jag tippar på 1,5 månad.

Vaken igen! Vet inte varför, men jag drömde massa fina drömmar inatt. En kompis hade förlorat jobbet för att hon misshandlade en annan tjej på krogen. Jag och Älskling sprängdes i luften när vi skulle flyga hem från semestern. Och jag körde över en kattunge (inte med flit såklart) med cykeln. Fyfan, bara nääästy grejer hela natten. Vart har mina favoritdrömmar tagit vägen? Den där jag kan flyga, eller den som är som en enda lång zombie-rulle, men en assnygg och stark version av mig i huvudrollen.

Har precis pressat i mig en portion havregrynsgröt med hemmagjort lingonsylt som jag fick av farmor i helgen. GOTT! Nu ska jag ge mig ut på en promenix innan jag sätter igång med dagens aktiviteter. Möte på jobbet (ungdomar.se alltså) och sedan en arbetsintervju för ett litet extrajobb.

Älskling drog som sagt iväg på hockey ikväll, så jag har haft soffan för mig själv. Lagade ihop lite lax (en hög ört-creme bonjour ovanpå) med bulgururuurur med kidneybönor och rödlök till middag.



Resident Evil: Apocalypse blev kvällens underhållning. Imorgon blir det trean. Sen får det inte dröja allt för länge innan jag går och ser den fjärde filmen!

Ska ta en stilnoct vid tio-tiden så jag inte blir sugen på att proppa i mig massa nattmackor. Då kommer jag ju aldrig vinna! Borde nästan starta ett Team Alexandra och Team Peter på facebook så ni får visa vem ni stöttar i kampen! ;)

Godnatt vänner!

Sjukt rolig fest! Vill gå på hemmafest igen! Kanske inte hemma hos oss den här gången, så man slipper sopa glas och städa i två dagar efteråt. BJUD IN MIG TILL DIN HEMMAFEST TACK!

Igår frågade Älskling mig vad mitt största mål är just nu. Utöver jobb och sånt. Så jag svarade att jag vill gå ner till min normalvikt. Alltså så som jag vägde innan jag började med mina antidepp-pillar som fick mig att gå upp 12kg. Så vi gjorde en deal. Om jag lyckas gå ner och sedan hålla mig MAX fem kilo över den vikten så ska han sluta snusa.

Idag åt jag gröt till frukost, gick en låååång promenad i rask takt och en hemmagjord tonfisksallad (utan pasta såklart) till lunch. Sen fick jag ett samtal.

Älskling: Jag kanske ska på hockey ikväll, men jag kommer hem imellan.
Jag: Okej, då ses vi hemma då!
Älskling: Ska jag köpa med mig något?
Jag: Inte som jag kan komma på nu..
Älskling: Tårta, godis? Chips eller glass? En påse polly vill du väl ha? Eller grädde!
Jag: Dream on! You're going DOWN biiiatch!
Älskling: Fan.
Jag: Puss hjärtat!
Älskling: Ja, okej. Ses hemma. Puss!


Skogspromenad i fejkconverse. HEJ!

Har roat mig hela eftermiddagen med att välja ut kläder som ska säljas. Klänningen ovan blev ett av mina offer. Mest för att den inte sitter sådär snyggt på mig längre. Tur att jag hade en gammal bild att använda till auktionen.

Älskling har köpt en VÅG till mig, så nu kan jag äntligen hålla koll på reslutatet av min träning och icke-träning. Måste bara komma ihåg att inte bli besatt av siffrorna på den utan mer känna efter hur jag känner mig och hur mina kläder sitter. Det blev köttfärsås till middag ikväll, nomnom! Hoppar nog över att väga mig just nu eftersom jag säkert gått upp ett kilo sedan middagen.

En snabb promenad till Coop fick vara dagens träning. Nu är det dags att dö på soffan framför Idol med en liten chokladbit.

Trevlig kväll på er vänner! :)

Jag har nån grej för mig hela tiden där jag tror att alla tycker illa om mig. Och nej, säg inte att "det är bara för att du själv tycker illa om alla", för så är det verkligen inte. Ett exempel är idag när jag gick till tobaksaffären (där de har post-service) för att skicka iväg några paket. Okej, det var lite fler än några, ungefär 11 stycken i olika storlekar. Hela vägen till centrum hade jag nojjat och tänkt "tänk om de inte vill hjälpa mig, för att jag är så jobbig och kommer med massa paket.."

JAG KAN INTE RÅ FÖR DET! Varför skulle ett biträde tycka illa om mig för att jag vill använda mig av en service de faktiskt tillhandahåller? Skillnad vore väl om jag försökte få henne att strippa för mig! Men nej, jag blir nervös som en jävla idiot över en sån liten grej.

Men nu har jag lärt mig det. Nästa gång jag ska skicka paket tänker jag inte må dåligt över det. Fattar ni hur många år jag sammalagt kommer ha lagt på ångest över dumma saker när jag dör? Säkert 50% av de jag levt! Vilket slöseri! Det kanske är dags att börja leva och sluta vara orolig för allt.

Sen så måste ju inte alla älska mig heller. Men det vore trevligt om ni gjorde det ;)

Varje dag tar jag minst tio bilder på saker och ting som jag planerar att blogga om. Tyvärr hamnar de flesta bara i mina mappar på datorn och inte här i bloggen. Bilden ovan är ett sådant exempel. Jag hade säkert något roligt i huvudet när jag tog bilden, men nu när jag hittar den i min lilla blogg-bilder-mapp så har jag inget minne av vad det "roliga" skulle kunna vara.

Älskling och jag var en sväng i Farsta centrum idag och försökte hitta en tavla att ha ovanför soffan. Hittade tyvärr inget snyggt, så vi får leta vidare. Förut ville vi alltid ha en såndär New York-tavla som alla har. Men nu känns det så himla gjort.. Så vi behöver ny inspiration! Ingen som vet nån bra tavel-sida på nätet man kan glo på?

Snart dags för IDOL! Woop woop, kan man annat än älska förnedrings-tv?

Mummsade percis i mig lite ravioli till frukost. Nu ska jag sätta tänderna i lite jobb = kolla på en film och skriva en recension. Sen maila runt lite och planera lite events. God, i love my job! Ge mig heltid, ge mig heltid, ge mig heltid.

Hörs senare!

Hittade den är söta lilla bilden på mamma och pappa när de va på besök förra veckan. Våran balkong är verkligen sjukt mysig nu sen vi fixade till den. Synd att det snart är vinter och att vi då inte kommer använda den på samma sätt.

Försöker att inte hetsa upp mig vad det gäller politik just nu, för jag vet att jag aldrig kommer orka hålla lågan uppe. Men det är svårt att låta bli. Det finns så många åsikter som vill sippra ut! Dock så vill jag inte ha några politiska diskussioner och tjaffs här i bloggen (eller på facebook), så jag håller tyst.

Vill bli frisk nu så jag kan börja träna igen! Jävla bihålor som gör ont så fort jag vrider på skallen eller anstränger mig.

Ska sätta mig och titta på Prince of Persia nu. Är den sevärd?

Där är mitt favvo-halsband! Men sedan festen i lördags så hittar jag det inte. Buhu! Ska kolla mellan kuddarna i soffan nu, där brukar man ju hitta lite allt möjligt hemma hos oss.

Annars får jag väl ringa en såndär spåkärring för 29.90kr/minuten och fråga vart det tagit vägen.. not.

Sådärja. Nu känner jag viljan att blogga komma tillbaka efter en väldigt aktiv helg. Minns inte när jag drack alkohol två gånger på samma helg senast. Måste vara minst ett år sedan! Tiden går fort när man ligger hemma och är deprimerad och sjukskriven. Kul att känna att man är tillbaka i livet, även om just alkoholkonsumtion kanske inte är den bästa mätstickan för det..

Hur som helst. Jag skulle vilja skriva massa saker om valet här. Men jag ORKAR inte. Alla ord är redan sagda. Alla mina tankar kring det hela är redan så uttjatade i mitt huvud att jag inte ens har lust att sätta ord på dem. Istället ska jag leta reda på min tränings-bh. Wish me luck!

I fredags åkte jag ner till Nynäs och drack vin med Rickard och Frida. Väldans trevligt! Tyvärr så hade jag inte ätit på hela dagen.. så en flaska vin var inte riktigt vad min kropp behövde och jag blev SJUKT bakfull.



Efter en lång dag med familj och släkt var det dags för party på lördagkvällen. Det började rätt lungt men slutade galet men roligt! Allsång till hakuna-matata, brottingsmatcher och armkroks-dans till Rednex och Drängarna!

"Om du vill bli min fru ska jag ta dig här och nu, men om du inte kan får du ta en annan man.."



Jag ser fram emot att börja städa. Vaknade vid 16.30-tiden och har suttit på soffan sedan dess.

Hoppas ni alla hade en lika härlig helg som jag haft!

Söta "That's it" frågde mig vad Peter fick i present av mig, så här kommer en liten bild!



En skjorta och en tröja (som inte är med på bilden) och svart hårfärg. Och ett paket som jag glömde ge honom igår som han ska få idag istället! Uppe i hörnet är en tavla som jag klippt och klistrat ihop själv!



Bara massa mongo-bilder, precis som vi är.. mongo.

Efter att ha varit i en liten ensam bubbla i snart ett halvår så känns det bra att komma ut till livet igen. Att vilja och orka ha roligt och träffa mina vänner. Jag försöker att ta ett litet steg i taget, men jag är så sugen på att vara glad och normal igen att jag överskattar min egen förmåga och överdoserar livet. Igår hade jag mamma och pappa här på middag och ikväll ska jag till Nynäs och dricka vin. Innan dess ska jag hinna maila lite folk i jobbrelaterade frågor, förtidsrösta, handla inför festen imorrn, städa badrummet, duscha och göra mig fin. Imorgon ska jag hinna laga tårtor och mat och sedan vara social och trevlig HELA dagen. Lunch, fika, tårta med släkt och sedan fest med vänner på kvällen.

Jag minns inte ens när jag festade två dagar på en helg. How old and booooring am I?

MEN DET SKA BLI KUL OCKSÅ! HEJ IGEN LIVET! <3

Vaknade med ont i tanden. I nattens längsta (vad jag minns) dröm så blev jag slagen över ansiktet, så tandontet passade väldigt bra in i handlingen.

Idag blir det en sväng på Ica Maxi och fylla på förråden inför festligheterna imorrn! Jag ska baka egna tåååårtoooor! Lägger såklart upp bilder på dem sen.

Måste jobba lite, ciao sålänge.

Har fixat till mig lite nu och väntar på att älskling ska komma hem från jobbet så jag får ge honom hans presenter! Sen kommer han försvinna iväg till sin pappa (som också fyller år idag) och jag har bjudit hit mamma och pappa på middag. Låter kanske lite konstigt, men vi ska ju fira honom ordentligt på lördag!

Världens finaste människa föddes denna dag för 25 år sedan. Tack för att du föddes älskling ;)

Bloggen lider lite idag för att jag är så jävla deppad. Den kurs jag ville läsa i vår (Umeå universitet) är bortplockad. Så elakt! Jag har spanat på den sedan början av sommaren! Digital redigering och postproduktion. Fan, nu finns ingenting som ens liknar den. Jag har mailat till en studievägledare som förhoppningsvis kan hjälpa mig hitta en likvärdig kurs. Det viktigaste är att AVID finns med i kursplanen. Det enda jag kan göra nu är att vänta. Och städa. Men mest vänta på ett svar!

Håll tummarna för mig!

Är det någon som minns hur man spelar russin-spelet? Jag har ju fått dille på russin och käkar tre paket i veckan. Det ska föreställa ett substitut för godis. Men nu kan jag för mitt liv inte komma ihåg hur man spelar det där russinspelet! Minns att jag älskade det som barn. Någon som har bra minne?

Ser nu att mitt hår ÄNTLIGEN börat växa till sig lite. Men det blir minst 15cm längre innan jag är nöjd!



Hittade under soffan, utöver det ni ser på bilden; Godis, en potatiskrokett, tejp, kvitton, snusdosor, en tändare, en dvd-skiva, halstabletter, två pennor, ett anteckningsblock, ett läppglans, en markeringspenna, medicin, två tandpetare, en lady gaga-konsertbiljett och en strumpa.



Åh så fint det blidddeeeee! Nu är det bara resten av lägenheten kvar då. Suck!

Det fick bli en snabblunch idag eftersom jag har fullt upp med städandet. Ni som läser min blogg måste ju tro att jag är världens segaste människa. Vilket jag förmodligen är! Det tar flera dagar, ibland veckor för mig att storstäda lägenheten. Jag måste ta en sak i taget och i harmoniskt tempo annars går det inte. Förutom när jag får ett riktigt städryck och rensar ett rum på tio minuter. Tyvärr händer det inte så ofta.

Under kuddarna i soffan hittade jag bilnyckeln som varit borta ett bra tag! Som tur var så hade vi två stycken. Älskling var övertygad om att jag slarvat bort den, men tji fick han. Jag lägger alltid bilnyckeln i korgen på hallbänken, medan han jämt har den i fickan, så gissa vem som fått den att hamna mellan soffkuddarna!? Det börjar på "P" och slutar på "eter".. hihi!



HITTAD!

Jag har fått frågan några gånger nu om hur jag fått mina statistroller. Det är verkligen inte svårt! Vem som helst kan bli det!

Bli bara medlem på www.statist.se ! Det kostar nån hundralapp per halvår, men det är VERKLIGEN värt pengarna. De söker alltid alla sorters människor; korta, långa, blonda, folk med hund, gamla, unga, tjocka, smala eller folk med en viss dialekt. Det kommer även upp en hel del event-jobb och större roller än bara statister.

Från statist.se har jag fått tre statistroller (nu senast i Solsidan), ett modelljobb och en filmroll i Prinsessa! Jobbet som programledare på Jackpot fick jag också via statist.se!

Lycka till med dina statistjobb! :)


Jag på Jackpot för 1,5 år sedan.

Sitter nyvaken och ruffsig framför datorn med ett stort glas mjölk. Det var nästan omöjligt att komma upp ur sängen. Det är mörkt och disigt ute. En sån dag som man helt enkelt vill spendera under täcket.

Jag kom just att tänka på en grej. Jag dricker inte kaffe. Det känns som alla runt omkring mig gör det. Är det något jag måste börja göra nu när jag är vuxen? Måste jag börja röka också? Eller är det okej att hålla sig borta från såna hjärndöda vanor?

Direkt när vi kom fick vi ett litet snack med den statistansvariga tjejen. "Ni får inte be skådespelarna om autografer." HAHA. Ingen i statistgruppen var yngre än 20 år och jag tror knappast någon skulle göra en sån sak. Så jag och tjejen som satt brevid mig började fnittra när hon påpekade en så självklart sak så allvarligt.

Hade jag varit smart så hade jag haft min mobil på ljudlös i förklädet (jag spelade servitris) så jag kunnat smygknäppa några bilder varjefall. Men så smart var jag inte!



Där (på bilden ovanför) vi skulle spela in två scener, men fick byta för att det blåste för mycket. Satt här i ungefär en timme innan de kom fram till just det bytet. SVINKALLT. Trodde mina tår skulle trilla av. Vilket jag såklart inte vill. Förutom den jag har nageltrång på, den kan få trilla av.




Saltsjöbaden, Grand Hotell. Längst till höger i bild ser ni platsen vi faktiskt spelade in på. En liten bar, INOMHUS. Praise the lord!



Sminktjejen (vars namn jag såklat glömde bort direkt, men hon minns nog inte vad jag heter heller) sminkar på den andra servitrisen.



Mia Skäringer, Josephine Bornebusch och Malin Cederbladh var på plats. Ingen av killarna i serien. Jag fick spela en liten kort scen mot fröken Bornebusch, som inte gillade den sallad jag serverade henne. Irriterat lyfte hon sin tallrik och prackade den tillbaka på mig med repliken "Jag ville inte ha någon dressing, men nu kan du ta tillbaka den. Jag vill inte ha någon ny, min aptit är borta." Förhoppningsvis får jag synas lite i bild. Om inte annat kommer ni få se min rygg och midja i den andra scenen vi spelade in.

Nu ska jag och min köldskadade kropp hoppa ner under ett duntäcke i soffan.

Okej, idag blir det inte mycke bloggande för min del. Åker in till stan nu och sen är det inspelning hela dagen. Uppdaterar igen när jag är hemma!

Ha en fin dag allihopa!

Sitter i mjukisar och dricker o'boy. Känns väldigt välförtjänt efter en dag bland smutstvätt och dammråttor.

Tog precis en sån där dusch som man inte vill ska ta slut. Ökar värmen på vattnet gradvis tills jag nästan bränner mig och njuter av hur varmt och dimmigt badrummet blivit när jag kliver ur kabinen. Saknar att ha ett badkar men det är skönt att slippa få vatte i hela badrummet ändå. Jag hatar ju duschdraperier, de får mig att känna mig som jag snart ska bli mördad av någon i en scream-mask. De gånger man går på toaletten och draperiet är fördraget så känns det som någon eller något står där bakom och väntar på att attackera. Okej, nu kom jag bort från ämnet lite.

Imorgon ska jag ju vara statist i Solsidan! Kommer säkert bli sjukt roligt. Så jag har lagt lite extra tid på att fixa ögonbrynen och välja ut en snygg svart kjol jag ska ha på mig. 300 kronor kommer jag få betalt för det också! Man blir knappast rik på att vara statist, men det är kul att vara med och se hur det går till på inspelningsplatsen. Min roll i Prinsessa fick jag iofsig rätt bra betalt för men det var upplevelsen som var det bästa! Imorgon ska jag varjefall spela servitris. Det är två olika avsnitt som ska spelas in, så jag hoppas jag får synas liiiiite i nått av dem!

Wish me luck!

Tydligen har den redan haft premiär i Australien (2:a september). Så nu är det bara vänta! Vänta och vänta och vänta. Som om jag inte redan väntat i några år på den här filmen! SKYNDA!

Tydligen ska de göra en triologi av de tre första böckerna och sedan en spinoff TV-serie om filmerna går bra. Jag tycker gott de kan göra filmer av alla 10 (13) böckerna! Det kostar ju bara ett tiotal miljoner kronor per film, sluta snåla!

Och juste - jag hittade äntligen den första boken med det omslag jag ville ha, 55 kronor på tradera. Som hittat!

TYDLIGEN TYDLIGEN TYDLIGEN.

Blir alltid så ledsen när jag ser den här bilden. Den är tagen i juni 2008 när min lillasyster tog studenten. Jag är inte bakom kameran. Jag är inte inne i vårat hus eller ens i trädgården när bilden tas. Jag är i Seattle, USA. Varför var jag inte där på en så viktig dag? Jag blir så besviken på mig själv. Jag var inte hemma när min bästa vän tog studenten heller. Men hon var där på min, och min syster också. De fanns där för mig men jag valde att åka bort istället för att vara där för dem.

Självklart var resan till USA ett stort och roligt äventyr. Men jag har så många gånger trott att gräset är grönare på andra sidan. Trott att saker och ting ska bli så annorlunda mot hur det är, eller hur de blev.

Tittar på bilden igen. Känner mig utanför. Som att de är en egen liten familj - utan mig. Vilket de såklart är. Skulle jag försvinna skulle de fortfarande vara en familj, världens bästa sådan. Hur kan jag känna mig utanför? Det var ju jag som åkte ifrån dem och inte tvärtom. Ofta undrar jag om de skulle känna sig lika tomma utan mig, som jag skulle göra utan dem.

Det finns inga ord som kan beskriva hur mycket jag älskar min familj. På gott och på ont, för evigt och för alltid.


Kort taget med mobilen på ett kort, därför "lite" suddigt.

Varje gång jag hör en ny bra låt så tänker jag "okej, men det här måste vara it. Nu kan det inte komma fler bra låtar! Allt måste ju redan vra gjort vid det här laget." Men likt förbannat så kommer det nya låtar hela tiden som är bra. Det förvånar mig varje gång.

På min playlist finns massor av gammal musik, för let's face it. Musiken var bättre förr. Men ändå smyger det sig in lite nyare melodier också. Jag trodde att Lady Gaga skulle vara ett one-hit-wonder. Vad fel jag hade! Jag trodde samma sak om Rihanna. Det måste vara sjukt svårt att som låtskrivare att komma på något nytt, för hur många olika kombinationer av ackord och toner kan det finnas? Rent matematiskt sett så måste det ju vara beränsat.

Jag undrar när det tar stopp.

'

Hittade den här gamla bilden. Vad har jag på mig? Och vad är det för ful liten hög med kläder jag har där i bakgrunden? Jag börjar misstänka att jag där höll på med samma sak jag gjort de senaste två dagarna. Lagt upp saker på tradera...

Vaknade vid kvart över nio, men va alldeles för drogad för att ta mig ur sängen. Så jag låg kvar en stund (trodde jag), några sekunder senare vaknade jag igen och klockan var elva. Jag kände mig absolut inte mer utvilad, men mer vaken.

Dags att kirra lite frukost och sedan ta tag i den mess som är vårat hem. Kommer ju gäster på lördag, vilket innebär att jag måste börja städa redan nu!

34 minuter tills tvättmaskinen är klar. Jag håller fortfarande på och fotograferar och slår i kläder i små bruna paket. Jag är besatt. Någon måste rädda mig från det här! Kom på något annat jag kan göra! Det här kommer sluta med att jag har slagit in alla mina kläder bara för att ha något att göra. Vad ska jag då ha på mig? Va va va?

I need help.

Tröjan ovan är nu till salu på Tradera. Eller, jag kanske inte har lagt upp den ännu. Har inte riktigt koll, det blev så himlans många auktioner på samma gång nu. Kommer bli riiiiiiiiiiiik! Okej. Kanske inte. Men mindre fattig varjefall.

Köpte mer brunt presentpapper nu när vi var på Coop. Slår in alla kläder i det som sagt. Jag har blivit smått besatt av att slå in saker. Luktar på tejpen, så gott. Sniffar på mina nya böcker i bokhyllan. Det är något med doften av böcker och pyssel (tejp mestadels) som lugnar mig. Hur sjukt är inte det? Jag har sökt jobb på alla Akademibokhandlar och vanliga bokhandlar i hela stockholmsområdet. Ingen vill ha mig, än så länge. Men jag vet att jag skulle trivas SJUKT bra med att vara omgiven av böcker hela dagarna. Men det kan man ju knappast skriva i en jobbansökan. "Lukten av böcker makes me feel all happy and fussy and happy again".. Visst, anställ the crazy girl!

Fan.

Åhååååå! Kom precis på vad jag vill ha. ALLA Disney-filmer. Det kommer kosta en del, men det är dags att börja samla! Ja, jag vet vad ni tänker, "ladda bara ner skiten." Men jag gillar att ha filmerna på riktigt när de ska bli en del av min samling. Vi ska gå en sväng till Coop senare, då ska jag kolla om de finns några filmer där till ett bra pris. Undra vilka jag ska sikta in mig på. Lejonkungen är ju given som en av storfavoriterna.

Tips på de bästa Disney-filmerna?

TILLÄGG: Hittade inga filmer på coop. Nu blir det Dexter säsong fyra istället!

Fixade frukost åt Peter nyss. Såhär äter han. Sparar det gottigaste till sist.

Jag bor med ett mongo. Och man blir ju som man umgås. Hihi! Undra vem av oss som var knäppis först och vem som blivit smittad.

Daniela fyller år, men ändå fick jag en present av henne och Joel. De hade köpt den till mig när de var i Berlin. Sjukt söt eller hur? Ska nog laga en liten Hello Kitty-kaka åt Älskling när han fyller år!

Kom precis hem från lillasysters födelsedagsmiddag. Vet inte varför min kamera envisas med att ta gryniga bilder. Måste vara någon inställning jag råkat ställa in som sabbar allt.



Fender, Joel, Mamma, Mormor, Syster. Gillar att de gjort ett soffbord av kartonger (de flyttade in i lägenheten igår). Man tager vad man haver.



Livet ur Fenders perspektiv. Det kan inte vara lätt att vara världens spattigaste hund. Oh lord, ni skulle sett honom när vi klev ur bilen. Han var ÖVERALLT och hela tiden. Jag kunde inte ta honom i kopplet eftersom jag har lite nageltrång på stortån och det gör ont att stödja på foten. Det fanns inte en chans att jag kunde hålla honom i styr, så pappa tog Fender och jag bar en lampa och verktygslådan. Det låter kanske som ett lite annorlunda födelsedagsfirande. Lampor och verktyg. Happy b-day.

Jag har inte något svar på varför bilden är lila på sina ställen. Min kamera hatar mig, som sagt.


I badrummet hade de en bild på Jesus istället för en spegel. Jag frågade inte varför. 

Observera även godisbitarna som ligger till vänster om tandborstarna. Jag la dem där för att förvirra Daniela och Joel ikväll. "Har du lagt godisar här? -Nej. -Fan va skumt!" MOAHAHAH.



I bilen på väg hem.

Nu sitter jag bara här och lyssnar på musik helt ensam. Älskling är på innebandymatch. Vet inte om jag ens orkar dra igång något spel. Förkylningen har fortfarande ett stadigt grepp om mig och allt jag gör känns jobbigt. Pisstråkigt!

Kollade precis på Debatt och det mest infekterade ämnet var niqab. Om hurvida det ska vara tillåtet att bära det i skolor, på banker och liknande.

SJÄLVKLART, får man ha på sig precis vad man vill. Punkare har på sig speciella kläder, hare krishna har på sig speciella kläder. Man har rätt att gå klädd precis hur man vill, ha vilka piercings och tatueringar man vill. MEN, man måste vara beredd på att bli behandlad därefter.

Om jag hade haft ansiktet fullt med piercings hade jag aldrig fått jobb i ett kök. Det är ohygieniskt. Det är inte diskriminerande, det är så det ÄR. Om jag väljer att ha massa metall i ansiktet så accepterar jag att vissa dörrar kommer vara stängda för mig. Hade jag tatuerat in ett hakkors i tinningen hade jag förmodligen inte fått jobb överhuvudtaget. Hur man väljer att se ut är ett aktivt val alla människor gör och Sverige är ett fritt land, där vad som helst ska funka.



MEN. Låt säga att jag äger en klädbutik och ska anställa en säljare. Väljer jag en tjej som har en representativ klädstil eller någon som är helt täckt av påslakansliknande svart tyg? I tio fall av tio skulle jag välja tjej nummer ett. Man ska inte tvinga folk att klä eller inte klä sig på ett speciellt sätt, men samtidigt kan man inte tvinga någon att anställa en viss person.

Det är en sjukt svår fråga. För vart ska man dra gränsen? Man får inte ha keps på sig på lektionerna (varjefall inte i den skola jag gick). Är det då okej att bära niqab? Ska kristna människor inte få ha ett kors kring halsen? Ska alla religösa symboler förbjudas i skolan? Det låter inte som ett fritt land i mina öron. Men är det inte viktigt att kunna läsa av en människas ansikte? Måste inte lärare och elev ha en sådan kontakt?

Vart ligger egentligen problemet här?

Vad tycker ni?

STORT GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN ÄLSKADE LILLASYSTER!

Är det okej om du får lite snorpapper i present? Oh well. Dags att hoppa in i duschen och hoppas förkylningen släpper lite på de två timmar jag har på mig innan mamma å pappa plockar upp mig. För att åka till Daniela (syster) och fira alltså! Håll tummarna för mig!

Löjligt är nog det enda ordet jag kan komma på som passar tillräckligt bra. Men egentligen finns det inget ord som riktigt nålar fast den känsla jag känner ibland.

Jag är så löjligt lättpåverkad. Jag blir så löjligt lätt besatt av saker. Det kan räcka med att jag hör en låt som inspierar mig, eller ser en film eller tv-serie. Det kan ju inte vara normalt att vilja bli läkare efter att ha sett några avsnitt Grey's Anatomy. Eller att vilja bli veterinär bara för att man sett en film om plågade djur på youtube. Men så är jag. Jag kan inte göra något med måtta eller bara vara lagom. Allting måste dras till sin spets, på gott och ont.

Igår var jag, mamma, pappa och älsklingen och tittade på Prinsessa i Heron City. Medans vi käkade middag tillsammans innan bion börjat så kom vi in på samtalsämnet bergochdalbanor. Som ni redan vet så älskar jag att åka allt som går fort och gör loopar och är allmänt häftigt. Hur som helst. Jag blir direkt besatt av tanken att JOBBA som provåkare. Tänk va coolt att få åka runt i världen och provåka karuseller och bergochdalbanor. Eller, man kanske kan recensera tivolin och sånt? "Jag måste googla hur man blir en sån när jag kommer hem". Mamma tittar på mig med undrande blick. För hon vet hur jag är. Besatt av att missa något, besatt av tanken och rädslan för att saker och ting inte ska bli som jag vill. "Eller så kan du göra det normala och tillsammans med Peter spara ihop pengar och åka till något stort nöjesfält i USA och bara åka. Du vet - för att det är kul?" säger hon sedan.

Aj. Hon försökte peta hål på min bubbla.

För det är så jag beskriver det. Jag lever i en liten bubbla. I min bubbla är allting möjligt och ingenting omöjligt. Världen är full av möjligheter och jag ser inga hinder, bara möjliga lösningar och vägar (hur långa och snåriga de än må vara) mot mina mål. När någon säger att jag ska göra något normalt eller realistiskt så petar det på min bubbla. Jag är livrädd för den dagen bubblan spricker och det går upp för mig att jag inte kan leva som jag gör. Hoppas jag lyckas hålla upp bubblan livet ut. Det är mysigt här inne.

Det var kul att se filmen igen varjefall. Några småtjejer kände igen mig efteråt och viskade och pekade när vi var inne på damtoaletten samtidigt. Det var kul.

På vägen hem satt jag i bilen och dagdrömde som vanligt. Vi åkte bil, det var mörkt och regnade. Perfekt läge för massivt dagdrömmande. Och när jag kom hem. Gissa vad jag googlade?

Det är nog inte så hälsosamt att leva i en bubbla, men samtidigt så undrar jag varför jag skulle vilja leva annorlunda. Bubblan är glasklar, jag ser lika bra ut som andra människor ser in. Men det finns vissa saker som helt enkelt inte kan röra mig. Och det är bra.

---

Re-post från hösten 2009. Känner jag annorlunda nu, ett psykbryt, massa mediciner och ett helt år senare? Nej. Är det bra eller dåligt?

Älskling kom hem med en ny förpackning nässpray till mig. Det känns skönt att kunna andas med näsan igen. Jag hatar att flåsa som en hund.

Har precis slagit in lillasysters present. Det blir firande imorgon när lillplutten fyller 21 år!

Jag är ju alldeles för rastlös för att bara ligga på soffan helt ensam med mitt snor. Så jag hittade en projekt som krävde lagom mycket energi. Nämligen att fota och lägga upp de kläder jag inte vill ha kvar på Tradera. När jag gjort det så slår jag in dem i små paket och märker upp dom, så de är redo att skickas så fort någon handlar av mig!

Jag har verkligen insett vilket jävla SKÄMT min garderob är. Jag äger säkert 400 plagg och mer än 2/3 använder jag förmodligen ALDRIG. Tänk va mycket roligt jag hade kunnat göra om jag bara shoppat mindre? Senaste månaderna har jag ju knapp shoppat alls eftersom jag inte haft några pengar. Men på något sätt har jag alltid försökt shoppa bort min ångest och mitt dåliga självförtroende. "Om jag har den här jackan så kommer jag vara assnygg och allt kommer bli bra" - typ. Det blir det ju aldrig och jag tröttnar på kläderna två dagar efter jag köpt dem. Ibland tröttnar jag på dem innan jag ens kommit hem med shoppingpåsen.

Nu är det nog. Nu ska jag inse att man kan vara snygg i de kläder man äger utan att handla nya flera gånger i veckan. Det låter säker ASLÖJLIGT. Men förra året så shoppade jag för ca 2000 kr i veckan. Att ens tänka på det, ännu hellre skriva ut det såhär får mig att känna mig så jävla dum att jag måste sluta skriva på en gång.

Jag lyckades pallra mig ur sängen innan 9.30 även idag. Det börjar bli en god vana. Väckarklockan och jag är inte så bittra fiender som vi en gång var. På grund av förkylningen blir allt jag gör en stor ansträngning och jag hatar att vara anfådd. Vilket jag nu blir av att bara resa mig ur sängen.

Top 3 jobbiga saker att göra när man är förkyld:

1. Sova
Näsan är täppt och jag måste ligga och andas genom munnen. Gör så hela natten och vaknar med en tunga som är torrare än Sahara.

2. Böja sig
Eller luta sig. När man till exempel ska plocka upp något från golvet. Bihålorna känns som de ska explodera i skallen på mig.

3. Dricka
Att dricka något när man inte får in någon luft genom näsan är tufft. Efter varje klunk måste jag stanna upp och flåsa som en idiot i glaset.

Vad tycker ni är värst med att vara förkyld?

Det som är fint med att vara sjuk, det som gör det lite mer uthärdligt är all uppassning. Mamma har gnytt hela eftermiddagen jag spenderade hos dem och frågat om hon kunnat göra något för mig. Älskling kom helt frivilligt och hämtade mig vid tåget och nu lagar han middag till mig. Det enda jag behöver göra är att sitta på soffan, inlindad i ett duntäcka och inte försöka attack-pussa honom eftersom han inte vill bli sjuk. Good luck med det darling, jag tror smittan är luftburen.

Hur som. Kvällen kommer jag spendera så som jag beskrev ovan. Att ingen talat om för mig tidigare att Dexter var en så skön serie! På ett sätt är det ju faktiskt bra, jag har allt det roliga framför mig! Vi är inte ens klara med säsong två ännu.

Ojoj, maten är klar. Vi hörs senare ikväll - och om snoret inte tagit över mig för mycket. Då hörs vi imorrn.

Jag skulle gärna blogga lite här, men min hjärna består till större delen av snor just nu. Nu tror jag att jag har fått feber också.

GREAT DAY!

ÄNTLIGEN! Eller ja, något lite mer o-töntigt. Det är ju bara nu i början som Idol är roligt! Auditions, pinsamma människor och riktiga talanger. Sen när det börjar närma sig final så blir det bara tråkigare och tråkigare tills det riktiga antiklimaxet när vinnaren utsetts. Dagen efter är Idolen glömd.

Underhållning och förnedrings-tv på hög nivå.

LIKE!

Det blev lite seriöst där med allt barn-snack. Så jag slänger upp den här bilden för att mogenhets-kompensera. Ser ni, jag är barnslig (oops) och ja. Inte redo för kids ännu. Så nu släpper vi det ämnet. PUSS.

När jag var yngre så var hela skaffa barn-grejen inte en självklarhet för mig. Det var något med barn som skrämde mig. Jag antar att jag redan som liten var rädd att gå miste om något och bli fast på samma plats. Att bli en ung mamma och sedan leva livet i samma stad, med samma folk och rutiner tills jag dör.

I tonåren gjorde jag en 180-gradersvändning och barn var allt jag kunde tänka på. Bäbisar, bäbisar och bäbisar var alltid i huvudet på mig. Jag ville ha barn, massor av dem. Men kanske inte på det normala sättet. Jag minns hur jag uttalade mig till en vän: "jag ser min framtid, jag ser barn - men ingen man". Helt plötsligt hade jag gått från att vara rädd att bli ensam mamma till att vilja bli det. Tänk så skönt att slippa dela på kontrollen. Att få bestämma allt själv och slippa ha en gnällig karl inblandad som bara kommer underminera mig och tuta i ungarna massa dumheter. Nej tack du. Det är mycket bättre att vara själv. Ensam är stark.

Sen blev jag ytterligare lite äldre och tankarna kring barn ändrades ännu en gång. Att vara ensam mamma, vad tänkte jag? Alla sena nätter, skrikande barn, bajs och sömnbrist. Jag började jobba med barn och insåg hur otroligt mycket energi de suger ur en. Att bli ensam mamma gick från att vara min dröm till att vara min mardröm. Kanske berodde det på att jag hittade en kille som jag faktiskt vill ha barn med. Vilken fantastiskt känsla att ha något växande i mig som är hälften mig, hälften honom. Att se sina barn växa upp tillsammans och dela på både ansvaret- både de jobbiga och fina sidorna. Vem kommer barnet vara mest lik? Blir det en tjej eller kille? Vad ska de heta? Kommer vi bli bra föräldrar? Kommer våra barn bli bra människor?

Ni behöver inte sitta och svettas (ni vet vilka ni är), det kommer dröja innan vi skaffar barn. Jag drömde att jag var på tjocken inatt och det kändes så himla härligt. Men var sak har sin tid, som det brukar heta.

Hittade nyss den här FANTASTISKA målningen i ett av mina anteckningsblock här hemma. Jag funderar på att sälja den på tradera, men kanske kan jag få mer pengar för den om jag sparar den några år och sedan går till auktion med den.

Hum, det är en hård nöt att knäcka. Förmodligen kommer jag rama in den och spara den i förrådet tills jag blir asgammal. Då tar jag med den till en Antikrundan-inspelning och blir rik. Alla bitarna i mitt liv faller äntligen på plats. Tack kära bästis!



Självklart har bästa Emelie en egen blogg. Hon kanske har lagt upp några av hennes senaste mästerverk där. KOLLA!

http://www.wimp.com/angelinajolie/

Har kollat på den där filmsnutten två gånger nu och kan inte sluta förundras över hur jävla lik hon är! Det är alltså en Angelina Jolie look-alike för er som inte läst namnet på länken. KOLLA!

För 1,5 år sedan fick jag den sjukt dumma idén att permanenta mitt hår. Det blev inte alls bra! Två månader senare klippte jag mitt hårt KORT. Och ångrade mig bittert redan på väg hem från frisören. Nu har mitt älskade hår fått tillbaka lite längd (men ska bli längre). Funderar på att klippa till lite lugg. Frågan är dock om jag kommer ångra även det valet. Jag ska nog fundera på saken lite innan jag klipper till (ha ha ha). Vill ju inte göra nått förhastat som jag kommer svära över och hata mig själv för en timme senare.



Ungefär såhär skulle jag alltså se ut med lugg, sådär på snedden kanske. Hiss eller diss? Bra eller anus? Funkar det på mig eller känns det lite väl "Broder Daniel, svarta stjärnor på kinden och olika färger på converse" -aktigt?

Är så trött på att inte ha ett jobb som sysselsätter mig lite mer än bara någon timme om dagen. Det blir lätt att man bara minns de fina sidorna med sina tidiga jobb när man känner som jag gör nu. Saknar att ha kollegor att snacka strunt med. Saknar att ha den där "änligen fredag"-känslan som inte infinner sig när alla dagar det senaste halvåret varit lördagar.

Det absolut värsta är att inte känna att man gör någon skillnad i världen, för världen. För mig själv.

Sunday bloooooooodyyyy sunday.

Har varit vaken i typ en timme nu, så härligt med söndag. Inga planer för dagen ännu, så det blir nog till att ligga på soffan och kolla på säsong ett av Dexter. Har inte sett den serien tidigare men tydligen ska den ju vara rätt bra. Skitfint väder ute. Jag hade nog gått på en promenad om jag haft orken. Plus att det är svinkallt ute även om solen skiner. VINTERN ÄR HÄR!

Det som är lite jobbigt med att använda sig av två datorer är att sakerna jag vill komma åt tycks ALLTID vara på den andra datorn. Det slutar med att jag sitter med laptopen framför min vanliga dator och önskar att jag kunde koppla ihop dem med nån magisk sladd. Tur varjefall att mini-datorn inte är kvar, då hade det blivit riktigt jobbigt.
Trippeldubbeltrubbel.

Nu ska jag unna mig ett STORT glas med cola, bara för att det är helg. Och kanske en zoo-klubba!

En dusch senare känner man sig lite mer levande. Gick en sväng i centrum nyss, vi (jag) försöker komma på vad Peter önskar sig i födelsedagspresent. Han kan ju inte komma på något själv, så jag måste stå för allt tänkande! SVÅRT! Jag kan ju knappt komma på vad jag själv ska önska mig när jag fyller år. Fyller år. Usch, jag blir 23 nästa år! HOW OLD AM I?!

Gomorron mina kära vänner! Hoppas ni hade en fin fredagkväll. Jag själv spenderade större delarna av den på soffan tillsammans med älskling. Vi kollade på Nyckeln till Frihet. Eller snarare, JAG kollade på den och Peter snarkade brevid mig. Hade inte sett filmen förut men den var riktigt fin! Sen försökte jag också somna, utan piller (det försöker jag alltid göra på helgerna) men det går seeeegt för mig att bli trött. Så jag fick dra igång en till film. Somnade strax innan fyra.

Nu ska vi kila upp till centrum och käka något onyttigt till frukost. Ikväll blir det förmodligen middag och kortspel hemma hos mami och papi.

Smell you later!

Jag är en liten tös som ursprungligen kommer från Nynäshamn, en liten stad som ligger sex mil söder om Stockholm. Där spenderade jag mina första 19 år i livet tillsammans med mamma Maria (42), pappa Ronny (52) och lilla-plutt syster Daniela (20). Ett av mina första minnen är från en varm sommardag nångång i början på 90-talet. Jag sitter på en filt och äter äpple, är liten och söt. Man skulle kunna säga att det gått utför sedan dess. Jag gick på dagis, började skolan, började gymnasiet i Haninge och skaffade mig mitt första jobb som 14-åring. Jag räknar inte att sortera skruvar i pappas garage i utbyte mot en piggelin som riktigt arbete.

I grundskolan var jag en riktigt plugghäst men lagom till gymnasiet började så hade musten gått ur mig och skolan kom i elfte hand. Jag gick väl mest och väntade på att mina bröst skulle börja växa. Många långa nätter framför datorn (playahead, msn, unreal tournament) senare så var det nästan dags att ta studenten. På klassens första skiva träffade jag min stora kärlek Peter. Året var 2006. En kort tid senare flyttade han in i mitt lilla flickrum och vi spenderade en superhärlig sommar tillsammans på 16 kvadrat. Den 29/8 2006 förlovade vi oss.

    

På den här tiden jobbade jag som butiksbiträde i en Filmkedjan-butik och extraknäckte som barnflicka för en familj inne i Stockholm. När jag inte jobbade roade jag mig med att dricka min kroppsvikt i alkohol och dansa bort nätterna. I november/december hakade jag på en reseledarutbildning för STS och hamnade i Bad Gastein, Österrike. Det var både extremt kul och krävande. Tyvärr blev jag inte en av de få som blev erbjuden en tjänst för STS efter utbildningens slut. Så jag åkte tillbaka till Nynäshamn och butiksjobbet. Lagom till påsk 2007 hade mamma och pappa köpt en bostadsrätt till mig och Peter, som vi hyrde av dem i andrahand. När sommaren kom fick jag jobb på Destination Gotland och sommaren jag spenderade där i hamnen i min blåa uniform blev ett minne för livet!

Till hösten fick jag den underbara idén att åka till London på obestämd tid. Så jag plockade på mig alla pengar jag hade. Ca 3600 kronor och hoppade på en Ryanair-flight till Stansted. Om sommaren på DG var rolig så var det inget jämfört med hösten i London. Jag fick jobb på en av Londons (då) hetaste barer - Vodka Revolution och rivdes som bara den. Samtidigt jobbade jag i cafeterian på vandrarhemmet där jag bodde för att få sängplatsen gratis. Ungefär tre månader spenderade jag tillsammans med pryda franska flickor, galna kanadensare och sliskiga italienska divor. Livet var lätt och vackert och helt i min smak.

    

Lagom till våren 2008 var jag hemma i Nynäshamns igen. Så sent som i mars månad kom jag på min nya plan - att åka till USA som barnflicka. Planen gick i lås och jag hamnade hos en supertrevlig familj i Seattle på den amerikanska västkusten. Redan innan jag åkte hem hade jag kommit i kontakt med en familj att arbeta hos när jag återvände till Stockholm. Jag hade även bokat in en provspelning för en (liten) filmroll! Jobbet som barnflicka passade mig perfekt och jag spenderade större delen av den hösten i Humlegårdens parklek. En vecka spenderade jag också i Trollhättan där vi spelade in "Prinsessa". När familjen jag jobbade hos flyttade till Malta i Oktober så åkte jag med dem och bodde där i lite mer än en månad innan jag flyttade hem igen.

Denna gången blev mitt hem Haninge, som inneboende med Peter och hans bästa kompis. Jag hade vid det här laget hittat tillbaka till dataspelandet och World of Warcraft blev min nya drog. Julen 2008 var jag arbetssökande om än en lat sådan. Men lagom till det nya året blev jag kallad till ännu en provfilmning - denna gång som programledare för tävlingsprogrammet Jackpot. Jobbet blev mitt och jag blev kvar lite mer än ett år som programledare och sändningsproducent på en sjukt rolig arbetsplats.

    

Påsken 2009 köpte jag och Peter äntligen våran första, helt egna bostad. En tvåa på 67 kvadrat i Handen fastnade vi för. Nära till centrum, nattbussar och en Statoilmack som har öppet dygnet runt är precis vad jag behöver. Nästan en miljon fick vi ge för den nya lyan men det var värt varenda liten krona. Samma höst flyttade min bästa vän Emelie till Umeå för att bli lärare och jag åkte självklart och hälsade på henne där.

Det är så svårt att komma på allt man vill ha sagt när man skriver en sånhär text. Jag har ju inte fått med alla galna fina minnen tillsammans med mina vänner. Eller alla små-resor hit och dit. Eller att jag har spelat och sjungit i ett band, att jag jobbat på Hultsfred, att jag varit med på radio (och pratat om bloggar) eller tagit hand om 8 katter när jag bodde i en etta! Det finns så mycket mer att berätta, men skrivandet här måste ta slut nån gång.

Nu, hösten 2010 har jag precis kommit tillbaka till arbetsmarknaden efter 6 månader i koma. Några dagar inlagd på psyk och massor av mediciner senare så känner jag mig äntligen på väg att bli hel igen. Diagnosen heter bipoläritet och det är något jag smått börjar lära mig leva med. Alla dagar kan inte vara bra dagar, men så länge jag har mina fina vänner, underbara familj och världens bästa fästman tillika sambo med mig kan jag klara allt.

Jobbar just nu som redaktionschef på Ungdomar.se och trivs sjukt bra!




Sedan hösten 2005. Mina tidigare bloggar:
Alexandra's Värld
Xinky
Brunettens Blogg
À le xandra @ Ungdomar.se

    

Ni når mig på: [email protected]

Just nu, halvt vaken och osminkad. Mest trött.

Jahapp. Då var det en ny dag då. Fan va tiden går fort! Jag blir alldeles snurrig eftersom jag hela tiden tänker; Okej, där försvann ännu en dag som jag aldrig får tillbaka. Det är inte helt hälsosamt att alltid tänka så. Hur som helst, jag somnade ju som en sten igår - som vanligt tack vare mina sömnpiller. Syster har sovit över här två nätter också. Ska se om jag kan få henne att laga frukost till mig nu...

Jag, Grete, Stasse



Björn, Jag, Pärlan (ja, hon heter så på riktigt!:) Stasse och Oskar.

Sitter och kollar igenom massa gamla bilder från hösten 2008. Det var då vi spelade in Prinsessa och det var så sjukt roligt! Första kvällen när vi kom till Trolhättan och skulle börja spela in så hade vi en asfet kräftskiva och alla blev kastrullfulla och lärde känna varandra. Sen var det upp tidigt och sitta å bli sminkad och vara bakis. Hänga på varandras hotellrum och spela gitarr och leka allsång på skansen. Minns speciellt en kväll efter vi spelat in en scen.. vi beställde pizza och spelade fotboll och det började ösregna. Men vi struntade i det och spelade vidare - tills det började blixtra och åska och ingen vågade vara ute på planen längre. Då gick vi tillbaka till hotellet allihopa och satt i en blöt hög på min och Gretes soffa och snackade strunt.

Värsta minnet var första morgonen, efter kräftskivan. Jag hade blivit magsjuk och kräktes HELA natten. Speciellt jobbigt var det på repetitionen när jag var tungen att springa ut och spy tre gånger så hela teamet fick vänta på mig. Pinsamt! På eftermiddagen var jag helt slut och låg bara i sängen och sov. Alla andra var ute och käkade middag. Söta Grete väckte mig när hon kom tillbaka till vårat rum och hon hade köpt med sig blåbärsoppa! Dagen efter det mådde jag nästan helt bra igen, men man blir så himla slut i kroppen av att spy en hel dag, så jag var lite skakis. Men jag tror kicken av hur roligt allt var höll igång mig!

Sen efter en vecka var inspelningen över för min del och gänget splittrades för vinden. I två veckor! Sen festade vi tillsammans varje helg i två månader. SJUKT KUL! Nu träffar jag dem inte längre, vilket är synd. Jag vet att de flesta av dem fortfarande ses, men sen jag fick mitt lilla sammanbrott förra hösten så har jag inte klarat av att träffa folk och därmed tappat kontakten med nästan alla mina vänner. Le suck - men jag är nöjd ändå, för alla fina minnen jag har med dem. Tack för dem (:

För att svara på ovanstående kommentarer.. Jag handlade på H&M för ca 16500:- under perioden Augusti 2009- Augusti 2010. I år är jag inte ens i närheten av en fjärdedel av det. Kanske ännu mindre. Man anpassar shoppingvanorna snabbt efter sin inkomst. Vilket är en jävla tur, don't ya think?

Har precis varit världens sötaste flickvän och gjort ett handgjort kort till älsklings födelsedag! Så kul att få plocka fram min lilla pyssellåda med glitterpennor och färgade papper och roliga stamps å sånt! Det bor utan tvekan en lite dagistjej i mig som inte fick kladda tillräckligt när hon var liten.

Nu när jag städat rent köksbordet, som var platsen för min kort-making-triumf, så är det dags att börja med middagen. Jag har blivit en riktig hemmafru! Tvättar, städar, ser till att maten står på bordet när my man kommer hem. Börjar nästan misstänka att han inte vill att jag ska hitta något jobb så jag kan vara hemma och ta hand om allt hela dagarna. Oh well. Som sagt, dags att sluta blogga och börja planera middagen!

Jag: WOHO!
Daniela: Vad?
Jag: Vi har persienner i köket.
Daniela: Okeeej. Å du har bott här i 1,5 år?
Jag: Ja. Hurså?

När jag började med mina mediciner för snart ett år sedan så började jag vandra på en väg som gick rakt åt helvete. Rent fysiskt alltså. Det säger egentligen sig självt. Piller som har bieffekten "ökad aptit" i kombination med noll självkontroll och soffliggande = tjock. Okej okej, alla ni pk-pojkar och moraltanter kan plocka upp hakan från golvet nu. Jag är väl medveten om att jag inte är sjukligt överviktig och att man inte får prata om sånthär. Men jag jämför BARA med mig själv och det är TUNGT (ha ha ha) att gå upp 12 kg på ett år. Jag vet att jag kan må bättre, vara snyggare och ha bättre självkänsla, så jag tänker fixa tillbaka det! 

Nu ska det bli ändring här! På tio dagar har jag gått ner två kilo och jag planerar att gå ner 10 till innan jul. Det kanske låter omöjligt, men det ska gå! Därför har jag varit på apoteket och köpt fiber-piller som gör att man blir mätt mycket snabbare. De sväller nämligen i magen! Jag har även börjat med att enbart äta (lite) godis på helgerna. Att inte dricka läsk och att äta på regelbundna tider. Enligt min läkare så spelar det mindre roll VAD man äter och mer NÄR man äter om man vill gå ner i vikt. Alkohol är också en stor bov, så på de senaste tillställningarna jag varit på har jag inte druckit alls. Kommer även utnyttja så mycket av mitt gymkort som jag bara kan innan det går ut i november och jag inte kommer förlänga det.

Enda problemet var att jag igår gjorde marängsmet och åt två dl av det innan jag kom på hur sjukligt det är att ge efter för sockersuget på det sättet. Så då tog jag en sömntablett och la mig i sängen istället. Så det får bli mitt trix när jag blir FÖR hungrig på kvällarna. Äta sent på kvällen är tydligen det dummaste man kan göra. Men det är ju då det är som godast att käka! Vafan.. Men nu är det slut med återfallen. Nu ska jag vara stark. Ni vet, inte som Pippi utan stark, stark som i STARK!

Stark är också ett jävligt fult ord.

Bara för att Peter skrattade åt mig igår när jag sa att jag går upp klockan nio. Se, jag är vaken! Daniela håller på och värmer risgrynsgröt åt oss. Frukost - sen blir det jobb! Skönt att jobba hemmifrån så jag kan blogga och lyssna på vilken musik jag vill!

Vem sa att det måste vara svårt att laga en skitsmarrig middag? Igår svängde jag ihop de här små biffarna och det blev nonnomnom! Det är verkligen inte svårt!



Tina köttfärs, eller köp färsk. Ner med den i en liten bunke och på med ett ägg. Krydda så mycket du vill. Jag körde på svartpeppar och en rätt stark paprika-krydda. Salt också! Sen plockar du fram lite potatis, gärna stora sådana och skär dem i klyftor. Koka i vatten och salt typ 3-4 minuter. Lägg dem sedan på i ungssäker form och häll smör över dem och gojsa runt. Grilla sedan i ugnen i ca 25 minuter på 225 grader, eller tills de fått en såndär härligt gyllenbrun färg!



Forma till dem till söta små köttbullar eller biffar eller hamburgare eller vad du nu är sugen på att forma dem till. INGET SNUSK NU, det räcker med dom där fula godisförpackningarna! Stek dem på medelhög värme i massor av smöööör. Onyttigt och bra!



Sen när du stekt biffarna tills de är bruna och fina så har du en stekpanna full med sås och smak. Häll på lite matlagningsgrädde och random grönsaker. Jag kör på rödlök och champinjoner eftersom det är det GODASTE SOM FINNS! Peppra lite mer också när du ändå håller på! Gordon Ramsey-style. Go nuts med pepparkvarnen bara, det är kul - jag lovar!



Jag valde att servera med tsatsiki eftersom även det är sjukt gott. Sen majskolven var bara för mig. ÄLSKAR majs. Skar en paprika i två delar för att få till en liten söt behållare åt såsen.



Varför ser det aldrig lika gott ut på bild som det gör i verkligheten? Men det var det varjefall. Gott alltså!

Smaklig måltid!

 

Hade jag varit 14 år nu hade jag kastat mig över dom här skorna. Speciellt med tanke på att de var nedsatta till halva priset! Zomg. Var uppe i centrum och fixade en present till Älskling som snart fyller 25 - den gammmmmmlingen! Nu ska jag bara komma på något smarrigt till midddag och hitta orken att laga det!

Kolla även på den högra bilden. De skyltade om på H&M, men jag tyckte det såg ut som att dekoratören gett upp livet. Tycker ni inte?

Jag vet inte om det har med min rastlösa personlighet att göra men jag måste ju alltid pilla med något. Ni vet sånadär människor man hatar, som alltid vickar på stolen, tuggar på pennor, stampar med foten och biter på naglarna? En sån människa är jag. Jag vill inte vara det - men så är det. I helgen var vi på partajj och jag fick en okontrollerbar impuls att bygga ett litet Inka-slott av mina salta pinnar. Inte bara mina, jag tog tillslut slut på hela förpackningen. Om jag åt up dem alla eller la tillbaka dem? Det minns jag inte.. Men gissar på att jag käkade upp dem. Jag äter ju allt och allt och allt nu för tiden.

Jag underar följande; är det jag som är översexuell eller tycker ni också att de här godisarna har snuskiga fodral?

Så. Hösten är officiellt här nu. Jag personligen har dock haft höst i mer än två veckor. Det känns i luften. Det luktar höst, det känns höst och det är okej. Jag gillar hösten. Att få bära lager på lager och gosa in sig i en fet halsduk. Oh well.

Jag är vaken! Det är ovanligt för att vara mig, vid den här tiden. Men det känns också okej! Skönt att vara uppe å få saker gjort. Det enda som är lite jobbigt med att gå upp tidigt är att dagen utan Älskling blir så lång. Dock så är det skönt att vi kan gå och lägga oss tillsammans nu när jag inte sitter uppe hela nätterna.

Dags att jobba lite, men lär ju blogga snart igen. Beroende.