Så här går det när man lyssnar på Sum 41 för mycket
I know I'm not the one you thought you knew back in high school. Never going, ever showing up when we had to.
Attention that we crave don't tell us to behave, I'm sick of always hearing act your age.
I don't want to waste my time , become another casualty of society.
I'll never fall in line. Become another victim of your conformity and back down.
Because you don't Know us at all we laugh when old people fall.
But what would you expect with a conscience so small.
Jag skiter i vad ni säger, det var kul att vara 15. Och 18. Och alla åldrar där i mellan. Man kom undan med att vara omogen och galet naiv på den tiden. Det var okej att bo hemma och jobba ihop pengar för att hoppa på ett flyg nånstans. Det var okej att vara galet impulsiv, att dra ut och bada mitt i natten med folk man knappt kände. Det var galet okej att skriva galet framför varannat ord. Det var okej att ligga vaken hela natten och vänta på ett sms från den där killen man egentligen inte kunde få men som visat lite intresse. Det var okej att hänga på Lunarstorm och skriva kaxiga presentationer. Man kollade på Star Wars som var inspelade på VHS från TV4 och snabbsolade genom reklampauserna och nyheterna.
Ja. Det var kul men att vara äldre är också kul. Men en helt annan typ av kul. Mer om det senare. Nu ska jag lyssna på Sum 41, Blink 182, Simple Plan, Green Day, Good Charlotte, Jimmy Eat World och pilla vidare med mina små projekt (som ni nu vet nästan allt om).
Feedback på detta inlägg