Om en minut..

Jag försöker hela tiden intala mig att jag är så jävla bra. Om ingen ger en luft så får man ställa sig framför spegeln och tala om för sig själv att man är bra - att man faktiskt duger till något. Jag har gått igenom så jävla mycket skit senaste två veckorna att jag inte ens vet vart jag sak börja att berätta om dem. Men något har jag lärt mig - man kan inte lita på folk. Jag har sjukt svårt att lita på att människor håller käften och gör som de lovat. Världen är ond. Jag vet själv att jag snackar skit om människor och det är nog därför jag utgår från att andra gör samma sak om mig. Varför är det så? Brist på självförtroende?

Jag har fan bra självförtroende. Jag vet att jag kan göra vafan jag vill bara jag ger mig fan på det. Allting, ALLTING går - det vet jag. Och jag får det bevisat för mig hela tiden. Många tror att jag bara glider fram på en räkmacka genom livet, men de ser inte planeringen, sparandet och det hårda arbetet som ligger bakom alla mina framsteg. Jobb, pengar, filmroller och gratisrpylar trillar inte ner i skallen på dig, det är något man måste jobba för på ett eller annat sätt.

Mitt tips till alla som läser detta idag är att göra något för din egen skull. Jag uppmanar dig att vara lite mer ego. Umgås inte med vänner du egentligen inte gillar, gör inte saker du egentligen inte tycker är kul för någon annans skull. Många tänker sägert "jamen det gör jag inte", men tänk efter riktigt noga.

Nyligen (för er som inte fattat än) så gjorde jag slut med min pojkvän, min fästman, min sambo, min sämre hälft. Det var det absolut värsta och jobbigaste jag varit med om i hela mitt liv. Jag har inbillat mig länge att det ska börja kännas bättre, att jag ska börja må bra snart eftersom jag mått så dåligt så länge nu. Men än så länge mår jag inte ens en procent bättre. Det är lika jobbigt varje gång en bild på honom ploppar upp på datorn, varjegång någon nämner hans namn eller varjegång jag ofrivilligt tänker på honom.

Mitt andra tips till alla som läser idag är; låt saker ta tid. Stressa inte igenom sorg, lycka eller livet i helhet. Njut av det du har och om du är lycklig just nu, sug i dig varenda sekund för du vet ALDRIG vad som händer om en minut.

Bilder

   

1 & 2 - Jag fular mig på ringävgen i förrgår.
3 & 4 - Kevin är söt på ringvägen och sedan i min Studentmössa

Världens bästa Kevin   

5 - "Plaplan? / Va låter? / Pappas bil?"
6 - Snyggingarna!
7 & 8 - Världens finaste mor och son (och frisyrer).

   

9. Kevin brottar ner Rickard som mosar mig.
10. Kevin och hans nya pappa.
11. Denise visar hur man gör (fast JAG vann!)
12. Daniela är snygg som alltid. Gamnacke, vaddå?

Ambulans

Alltså, något jag funderat lite över är psyket hos ambulanspersonalen. De som sitter och kör.. känner de sig uttråkade när det inte händer "något" och önskar på något sjukt vis att det skulle bli mer action på jobbet? (Någon råkar ut för en olycka osv).

"Åh, kan inte någon bli knivskuren eller nått snart så jag får jobba lite?"

Jobbet!

Wiie! Emelie fick jobbet inne i stan - nu håller jag fan tummarna som en galning för att jag ska få jobbet på advokatbyrån!
Håll tummarna ni med!


Imorrn ska jag dock på intervju för ett nytt barnflickejobb. I'll let you know hur det går, nya bilder kommer också!


Senaste... veckan?

Ja, det har varit lite dåligt på bloggfronten - jag vet. Men vad fan gör man när det är så bra väder ute och så varmt inne att ens dra igång datorn känns som en absurd ide?

Liten update:
Minns inte om det var torsdag eller fredag förra veckan, men jag lånade varjefall söta lilla Charlie en eftermiddag och vi tog en långprommis tillsammans med Denise och Kevin. Härligt väder och massa bus gjorde att jag somnade så fort jag la huvudet på kudden den kvällen.




Full fart i trädgården!

Sen på lördagen blev det varjefall firande av Denise som fyllde 19 år. Jag bakade en hallontårta med hammaplockade hallon åt henne. Så jävla härligt att ha gården full av det röda guldet, me love! På kvällen kom hon och Ems förbi mig och vi drog vidare till Rickard och förfestade lite innan vi tog taxi till Telegrafen.


Denise ger tårtan ett blowjob.

Hela grejen på Telegrafen är ju en historia för sig, men det hela kan sammanfattas i; svett, magnus uggla, inkompetenta vakter (eller är det kanske hur stället styrs som ger ett så tattigt intryck?).


Bästa tjejerna! Denise är söt och jag och Emelie... är som vanligt, haha!


I den överdrivet töntigt långa kön till Telegrafen...

Dagen efter åkte jag och mamma till Handen. Hon shoppade lite och jag plockade upp saker från Peters lägenhet. När vi kom hem igen så plockade vi upp Denise och senare bar det av till Sågen för lite sol och fotbad (för min del alltså).

Sen igår blev det bad och sol på Sågen igen med Rickard, Denise och Danne. På eftermiddagen gick vi och hämtade Kevin (som varit hos sin pappa under helgen) men vi har nu kommit fram till (jag har) att jag är hans nya pappa! Weo! Då blev det nyttig middag på fyrkanten innan vi begav oss till hamnen för lite glass och sen blev det filmtittande å mys.

Idag ringde varjefall en familj jag varit i kontakt med angående barnflickejobb, så det verkar lovande, vi ska ses på torsdag! Håll tummarna för det, om jag inte får jobbetpå advokatbyrån.

Over and out.

Vad gör jag nu?

Vad fan gör jag nu?

Satsar jag hårt på att få ett jobb inne i Sotckholm och söker lägenheter/inneboende där?
 
Eller flyttar jag tillbaka till "min" lägenhet och bor där och harvar runt på mina vanliga gamla jobb ett tag?

Ska jag bo hemma och ta alla jobb jag kan få, spara och dra med en kompis till Australien?

Ska jag åka till Tokyo som au pair?

Ska jag ta ett ryan air-flyg till nån varm plats i Europa och stanna nån månad för skojjs skull som jag gjorde i London?

Ska jag dra tillbaka till London?

Ska jag åka som volontär till Afrika?

Ska jag åka till Thailand (mainstreem) och kirra nått slakjobb som promotare för nån klubb på stranden?

Ska jag sitta framför datorn på min (7kg +) röv och bara planera massa saker men aldrig komma iväg?

Så kan det gå

Jag vill aldrig mer lyssna på dina dumma bortförklaringar.

Jag vill aldrig mera höra att du bara "glömt" något.

Jag vill aldrig mer höra dina vänner berätta hela sanningen bakom din rygg.

Jag vill aldrig mer höra från mina vänner att jag är värd någon bättre.

Jag vill aldrig mer ligga vaken och gråta en hel natt för att du gjort något dumt.

Jag vill aldrig mer höra dig säga "jag vet inte vad jag ska säga".

Det är slut nu - aldrig mer.

Det skulle vara så mycket enklare om jag inte älskade dig så mycket.

Men jag jobbar hårt nu på min "aldrig mer" lista.

Mina auktioner på tradera

Jag försöker sälja lite saker nu eftersom jag har så otroligt mycket som jag måste bli av med. Det mesta är dock fina och inte alls slitna grejer - därför känns det dumt att slänga dem.

Förhoppningsvis finns det någon jag kan göra glad med mina överflödiga paltor. Kanske är du en av dem?

Mina svarta söta höga stövlar som jag kommer ha svårt att leva utan: (Klicka här för att komma till auktionen)

Min söta klänning från studentskivan - som redan har fått 9 bud! (Klicka här)


Klänningen känd från min blogg..

Annat till salu:


Klicka bara på bilderna för att komma till auktionerna.



Moooooore to come..

Spruta

Idag fick jag en spruta i rumpan. På rumpan? Jag fick en spruta på skinkan helt enkelt. Hurfan ska man formulera den meningen utan att det låter snuskigt?

Hur som helst, jag tappade balansen, allting svartnade, illamående, fick lock för öronen och blev supersvettig. Precis som vanligt när jag får en spruta. Eller ens ser en knappnål för den delen. Det är helt stört att man kan vara så kroniskt rädd för sprutor som jag är. Får handsvett nu bara jag skriver om det för att det dyker upp i skallen. Slutar nog nu innan jag svimmar på tangentbordet (i all min svett).

Någon annan som känner något liknande?


Spädbarnsbikini?

Klart som fan ungarna ska ha bikini. Det viktigaste när man är är barn är ju hur snygg man är. Praktiskt, säkert och funktionellt är sååå 90-tal.


Skäms Ellos att ni inte kom på detta tidigare!

Bild på mig



Nu ska jag förklara bilden här. En natt, för några dagar sedan gick jag upp på toaletten strax innan fyra på morgonen. Av någon anledning tar jag med mig telefonen och tar en bild på mig själv i badrummet. Sängkammarfrillan, gårdagens smink och axelbanden nedhasade, allting är som det borde.

De enda frågorna som dyker upp är ju; varför tog jag med mig mobilen till toaletten? Varför tog jag en bild på mig själv? Och varför kommer jag inte ihåg något av detta morgonen efter?

... or am i just stoned?

Alone

Ja, då var man ensam. På alla sätt och vis ensam. Ensam i kroppen, ensam i själen och bara helt jävla ensam. Jag har nästan glömt bort hur man gör när man är ensam.

Tar tårarna aldrig slut? Jag har läst nånstans att varje människa bara får en viss mängd tårar tilldelade sig - även om det är bullshit så har jag nästan hoppats lite på det. Men nej, slut tar dom aldrig.

Är tårarna det enda i livet som aldrig tar slut?

E.T

Alexandra säger:

Men, Charlotte ser ut som resultatet av en katt och en alien som fått barn.

Denise säger:

Meh, snällt liksom..

Denise säger:

Mjau, phone home.


TJOCKIS!

Idag var jag utanför huset för första gången på en evighet känns det som. Jag har verkligen inte lust att vara social eller träffa folk. Helst av allt vill jag lägga mig ner och sakta dö, men man får ju inte alltid som man vill. Så Denise bjöd ut mig på en pizza och det kändes som behövlig friskluft.

Väl framme på Pizzahouse var jag fast besluten att lära hennes son Kevin att det är stor skillnad på motorcyklar och tjockisar på mopeder. Jag tror inte han hängde med riktigt. Men så är han ju bara 2,5 år också. Han tyckte nog jag var lite konstig också efter att han sträckt fram sin klubba mot mig och sagt "apelsinklubba" för att den var orange och jag bara tittade på honom. Jag hörde inte riktigt vad han sa och svarade "Jättefin klubba, ja-a." Denise skrattade och sa att han sa "apelsinklubba". Jahaaa, sa jag och repeterade "jättefin apelsinklubba". Stackars unge som måste umgås med mig bara för att jag och hans mor är vänner.

På vägen hem några timmar senare.. (nej, vi stannade inte på pizzerian i flera timmar, vi promenerade hem till mig, runt hamnen och hem till henne) så mötte vi brandbilen. Dom körde förbi en gång och jag lipade åt två brandmän som hängde ut genom de öppna fönstrena för att le åt oss. Den andra gången så stog vi och pekade på dem, för Kevin är en liten blivande brandman och då drog dom på sirenerna i nån sekund så hela bilen blinkade. Mycket imponerande tyckte både vi och lilla sötnosen.

Det vi lärt oss idag alltså;
- Att man måste hålla isär riktiga motorcyklister och tjockisar på mopeder.
- Att lite cola och en klubba kan få en liten kille att leka "jag har damp/adhd"- leken en hel dag.
- Att Denise luktar kiss ända hit.
- Att jättefin nästan rimmar med apelsin.


Sötkevin i mina brillor. Akta er tjejer, han är singel. Eller har fyra flickvänner, men ja..

Många läsare...

Jag får en känsla av att många extra personer spanar in min blogg nu för ni hoppas på nått saftigt skvaller om sanningen varför jag kom hem från USA.

Piss off, det KANSKE kommer när tiden känns rätt.


Fula människor

Jag vet inte varför. Jag är ju inte nån form av supermodell, men jag stör mig så grymt på FULA människor. Fula utseendemässigt och fula till beteendet. Förstår inte hur vissa människor lyckas med att gå runt och vara så fula och elaka hela dagarna, det måste ju verkligen ta på krafterna? Argh.

Det finns några i min närhet som jag anser vara jävligt snygga. Både på utsidan och på insidan. De har klass, utstrålning och vet hur man beter sig. Sånt är så jävla sexigt när någon lyckas få hela paketet. Men när jag tänker på det så brukar jag alltid komma fram till; det måste ju finnas mängder med snygga människor. Vi får ju alltid höra vilket snyggt folk vi är. Några timmar senare går jag på stan och söker förgäves efter dessa "snyggmänniskor". De finns inte! Bara massa uppstoppade jävlar som TROR de är så snygga. Sverige är inte ett snyggt folk, vi är uppstoppade.

Tacka fa-an bara för att det är lite värre på många andra ställen i världen så vi varjefall framstår som relativt bra.

Update!

Okej - förutom att mitt liv är helt upp och ner så har det hänt lite roliga saker.

Idag var jag på intervju för ett receptionistjobb på en advokatbyrå inne i stan. Och det gick SKITBRA. Så nu får vi vänta och se hur det blir med det.

Dom ringde från produktionsbolaget som jag inte minns namnet på. Dom ska varjefall spela in ... (vad hon nu heter) som gjorde Hipp hipp Hora's nya film och vill ha med mig! Så jag ska få provspela en gång till, för en roll!

.. ja, det var väl det som var nytt och roligt. Allt som är nytt/gammalt och bajs kan ni få höra om senare.. kanske.

Sverige!

Jahajja. Då var USA trippen över för denna gång. Nu befinner jag mig åter hemma i SVEA-rike. För er som känner er utpekade att jag inte hört av mig när jag kom hem så beror det helt enkelt på att min mobiltelefon är trasig. Så om någon köper en ny åt mig så lovar jag att ringa..

Hur som helst - nu ska jag styra upp mitt liv lite, njuta av den svenska sommaren, om den någonsin kommer på riktigt och om jag någonsin blir av med min jetlag.

Sweden, people - im back.

Världens sötaste lilla ängel?

Peters storasyster Malin födde igår (i förrgår svensk tid) en liten ängel, som ännu inte har något namn. Tio fingrar, tio tår och två lyckliga föräldrar tillhör denna lilla söta flicka:




När jag åker hem

Det är några saker med familjen här i USA som jag inte kommer sakna när jag åker hem.

- Kristine och hennes konstanta pratande i telefon. Seriöst, hon har en väldigt hög och gäll röst och varjegång hon börjar skrika i telefonen i bilen så vill jag bara börja gråta för att jag får sån huvudvärk.

- Nick, deras yngste son. Han har ärvt sin mors hemska röst och när han skriker, skrattar, gör han ljud som jag inte trodde var möjliga och jag ORKAR inte mer. Plus att han smyger ut i köket och äter godis och chips hela tiden och när man påpekar det så blir han skitsur och säger att han inte alls smyger.

- Zach, sonen modell äldre, han som tar sig på snoppen hela tiden. Det kommer jag inte heller sakna. Fifan, tvätta den, sluta raka den, prata med en doktor - gör nånting men sluta pilla dig på kuken hela tiden. DET SYNS - varisig du tror det eller inte.

- Deras höga sockerhalter i allting. Man kan inte ens käka ketchup utan att det smakar mer socker än om du skulle tugga på en svensk sockerbit. (Remember when you used to do that?)

- Alla amerikaners sätt att vara så jävla överdrivet trevliga. Fan vad jag längtar till Sverige där man kan sitta ensam på tunnelbanan utan att behöva prata med nån främmande människa om vädret och hur fantastiskt underbart allting är.

Usch, nu tror jag att jag spydde lite i munnen eller nått - gotta go check it out. Men det är sant, det där är några av sakerna jag INTE kommer sakna.


Låt Winehouse-kärringen dö bara!

Jag blir så jävla trött på allt tjat om Amy Winehouse och hennes sjukdomar och droger. "Amy kommer gå en plågsam död till mötes" löd senaste rubriken på aftonbladets hemsida.

Jaha? Och vem FAN bryr sig? Hon har ju tydligen visat gång på gång att hon inte värdesätter sitt liv och att hon skiter totalt i att hon är ett föredömme för unga människor runt i om världen. Varför, varför bryr vi oss ens längre om att hon knarkar ihjäl sig? Jag kan förstå att det var intressant första gången det kom ut att hon var ett tjack-luder. Men nu? Hon nekar hjälp, hon åker ifrån rehab för tidigt och faller tillbaka gång på gång.

Hon har pengar i överflöd, hon har en familj, varjefall en pappa som försöker stöjda henne och rädda henne. Men hon bara PISSAR på alla i sin omgivning. Man kan bara hjälpa sig själv genom ett missbruk, man måste på någon nivå vilja bli hjälp. Det vill hon uppenbarligen inte så låt hennes kvävas sakta till döds. Tråkigt på en bra röst men nån gång får det fan vara nog.

Det finns många människor i världen (jag har mött många av dem) som skulle dö för hennes talang, för hennes karriär eller för hennes möjligheter till att få hjälp bort från drogerna. Men vad bryr sig världstjärnan om det?

Ta en lina till du, lilla gumman. Gärna på scen också.

Amy, hjälp dig själv! Ta emot en av de många hjälpande händer som sträcks emot dig eller dö. Det är dina val och ska jag vara ärlig så skiter jag i vilket.


I miss you


Forever 21

Idag var det äntligen dags att åka iväg på en liten shoppingtur till Southcenter, en galleria strax utanför Seattle där de har Forever 21! Som jag har väntat på att få kliva in i den butiken. Väl på plats visade det sig vara en grym besvikelse då allt var rörigt, butiken var liten och det fanns inte alls lika mycket snygga grejer som de har på hemsidan.

Många av de saker som finns på hemsidan har jag nu sett i verkligheten och de är inte alls lika snygga och kvaliteen är självklart inte den bästa (men vad kan man vänta sig för de vrakpriserna?). Hur som helst klev jag ut 50 dollar fattigare men en kjol, en väska och två toppar och en ring rikare.


Min nya kjol! Nu är jag varjefall glad att jag inte hostade upp MASSA pengar för att beställa hem grejer till Sverige - det hade det nog inte varit värt.

Konstiga besökare

Jag vet inte riktigt hur det hänger ihop, men när jag inte skrivit något i bloggen på en dag eller två så har jag generellt mer besökare än de dagar jag faktiskt postat något. Är inte det rätt konstigt? Det skulle ju vara en sak om man hade flera sidvisningar, eftersom nyfikna människor kanske kollar bloggen många gånger i väntan på en uppdatering. Men konstigt nog är det mina unika besökare som ökar. Skumt - så skumt.

the REAL britney experiment

Sådär. Nu har jag gjort det igen. Elin garvade så hon dog igår. Jag har tro det eller ej, fått en del snälla och roliga mail på youtube. Dont make me the next "Leave Britney alone" bara, haha!

Hur som helst, håll till godo och se vad som händer once you get boooooored in Seattle.


Big changes

Förlåt att jag uppdaterat dåligt; men just nu har jag så sjukt mycket annat att tänka på. När tiden är mogen ska ni få veta hela historien, just nu är det bara inte läge.

All good things come to an end och det blir inte alltid som man tänkt sig. Nu återstår en mängd svåra beslut.

Dagen i korthet

Min lediga dag inledde jag med att sova till 12.30, sen släpade jag mig upp och blev erbjuden en tripp downtown och lite shopping. Det tackar man aldrig nej till såklart, så jag hoppade snabbt i närmaste klädesplagg och gjorde mig beredd på en liten shoppingtur. Vädret var perfekt för att gå i city, soligt, men inte för varmt.

En jacka, en klänning, ett par jeans och en assnygg Element-hoodie senare begav vi oss mot Donken där jag av nån anledning lyckades trycka i mig 10 mcNuggets. Konstigt nog så har de inte currydip - de jävlarna.

Tillbaka i huset så blev det en snabbdusch och sen promenix ner till stranden - lite bluberry cheesecakeglass och glo på solnedgången innan jag kilade hem igen. Fick sedan spö av grabbarna på lite diverse tv-spel innan jag gick till sängs.

Imorrn drar en ny arbetsvecka igång. Med mitt "tuffa" jobb. Hur ska jag orka..

the BRITNEY SPEARS EXPERIMENT

Okej. Jag är inte nått stort Britneyfan, men jag tycker inte hon är världens sämsta människa. Och bara för att hon gjort misstag och halvdålig musik så ger det inte oss rätten att klanka på henne så som vi gör.

Alla älskar att hata Britney Spears. Många pratar som att de skulle kunna göra det hon gör, tusen gånger bättre utan minsta ansträngning. Så det var då jag kom på iden med the Britney Spears experiment.

Det hela går helt enkelt ut på att JAG (en vanlig random människa) sjunger några Britney-låtar och postar dem här och på Youtube för att se reaktionerna. Alla videos är inspelade på första försöket och jag har inte tränat. Detta är bara för att bevisa för mig själv och för många andra att.. hon kanske inte har världens sämsta röst trots allt.

Också för att jag är trött på alla besserwissers som tror de vet allt och kan göra allt bättre än andra.

 

Där var del ett! "Enjoy" haha. Del två:
 

Vill du tjäna pengar på din blogg?

Hittils har jag tjänat svindlande 15 kronor! Men mnga bäckar små vettni - nån mer som är sugen?

Vill ni också tjäna pengar så kan ni gå med här:

Affiliator.se 

Fan att dom inte hade den där bonusgrejen när jag blev medlem! Hur som helst, det gick snabbt att signa upp, och sn får du själv välja vilken reklam du vill ha i bloggen. En del grejer får du betalt per person som klickar på annonsen, ibland får du procent på vad de handlar och ibland får du några kronor/många kronor om de signar upp för något. Jag tjänar inga pengar på att ni klickar på Affiliator länken (bara så ni vet-snålfans).

Enkelt = pengar = kul. Fixa du med!

Är jag värd en krona? (kostar dig ingenting) så klicka här:


GE FAN I ATT KOMMENTERA

Jag blir så jävla trött på alla som använder min (och andras) bloggar som nått jävla klotterplank. Ska man kommentera så ska det ju ha något med det postade inlägget att göra. Inte något helt jävla random bara för att plocka statistik till din besöksräknare.

Skärpning nu bloggsverige, för fan. Har ni inte besökare så beror det helt enkelt på att ni inte skriver om nått intressant, face it och inse att ni kanske inte blir nya Blondinbella.

Argh.

Som nu; kommentera om ni håller med, inte håller med, tycker jag är en idiot eller kanske på allvar tror ni är nya Blondinfjantbella. Men inte annars, jag vill inte se nått "kolla in tävlingen i min blogg" eller "Ha en bra dag!". Det kanske låter otrevligt, men.. fuck you och din blogg.

Jag tycker det är kul att läsa andras bloggar; om de skriver om något intressant och är bra på att skriva. En bra bloggare klickar inte runt och önskar randombloggare en trevlig dag utan att ha läst ett enda av deras inlägg. Det är så jag vet att ni "reklamskapares" bloggar inte är nått att ha redan från början.

´Cut the crap.

//Brunetten aka Bitterfittan (Alexandra)

DOM KNULLADE!!!!

Va ända in i alla glödheta helvete håller de på med? Just i detta nu, som jag skriver detta så hör jag tydligt hur min värdmamma och hennes pojkvän har sex. Japp, hon stönar som en våldtagen katt och han pumpar på med ljudeffekter som låter som jag vette-fan vad.

USCH!

Kan dom inte ens vänta en halvtimme tills jag fått chansen att somna. Eller är de som kaniner som måste sätta på varandra innan de ens hunnit stänga sovrumsdörren?

Well, nu verkar det vara över varjefall, för ljuden har upphört och jag hörde hur någon av dem gick till toaletten. Great!


Jag har väl också haft sex vid lite tveksamma tillfällen, men inte om ja hade en au pair i rummet intill som just lagt sig. Dom ska ju fan ut å campa imorgon, de hade kunnat knulla på varenda sten därute i vildmarken, men neeeej neej.

Är jag kommunist?

Är det kommunistiskt av mig att vilja förbjuda fyrverkerier för privatpersoner i Sverige? Jag fick nämligen en kommentar på mitt inlägg jag skrivit om det som hänvade att så var fallet. Den anonyma personen liknade det till med att vilja förbjuda skateboarding eftersom det också är farligt.

Jag tycker inte det är samma sak riktigt, jag vill inte förbjuda allt som är farligt. Men vafan, är jag ensam om att tycka att naturen och säkerheten går före att det är "kul" att titta på fyrverkerierna? Ja, vissta människor tycker det är kul med skjutvapen, men de får inte skuta skarpt i våra lekparker ändå.

Fan vakommunistiskt av oss att ha en strikt vapenlag. Det tycker jag är en bättre jämförelse än skate-grejen.

4 juli i USA

Det är då verkligen en upplevelse att fira nationaldagen i världens mest självälskande land. Klockan är bara 12 på dagen och vi har redan hunnit med nationalsången, en parad och borgmästarens tal om hur fantastiskt det här landet är. Även om det är kul så var jag tvungen att dricka en halv flaska vatten rätt fort för att inte kräkas över alla klyschor.

Hur som helst, dagen är ung och vi har ännu tre fester och massa (kommunistiska?) fyrverkerier att hinna med.


Update med bilder kommer självklart senare.


PINSAMT - blogg.se !

När FAN ska ni fixa en "Logga in automatiskt" funktion på sajten? Superjobbigt att behöva skriva in en lång mailadress och sitt lösenord varenda gång man ska logga in. Speciellt när man sitter på sin egna laptop och ingen annan som kommer vilja logga in på någon annan blogg.

Dags för att uppgradering. Nån som håller med?

Stoppa köttbullar i näsan 2



Köttbulle-aftonen blev lyckad. Ser ni mina fina dekorationer i trädet också, svenska färger! (Även om man inte ser det blåa). Nick är dock konstig och gillar inte potatis - hur fan man nu inte kan göra det.

Vill ni se de andra bilderna jag laddat upp så kika som vanligt in på http://brunettens.blogg.se/bilder/ så finns massa nya bilder från lilla brunetten i USA.

Fick du blommor av familjen på skolavslutningen?

Jag minns alla grunskoleavslutningar jag haft. Eller nä, men jag minns att jag alltid tyckte alla andra fick fina blommor och presenter och jag fick en jordgubbstårta. Jag gillade inte ens grädde! Såhär i efterhand så uppskattar jag självklart tårtorna mer än vilka blommor som helst i hela världen - men då.. usch vad det enda jag ville ha var massa blombuketter.

Det är konstigt hur barn i den åldern alltid ser allt ur perspektivet "men AAAAAAAlla andra får/gör det".

Som tur var fick jag en jävla massa blommor på skolavslutningen i nian. Ibland undrar jag om mamma hade bett folk att köpa extra stora buketter eftersom jag, om det var nån vecka innan eller året innan fått nån form av gråtattack för att jag aldrig fick några blommor.

Tur att jag inte var så bortskämd varjefall..

Jag skulle bara varit glad att min familj och mina släktingar ens kom dit. Många får inte ens det!


Död åt fyrverkerierna!

När fan ska fyrverkerier och smällare bli helt olagligt i Sverige? Ja, jag vet - det är superfint och jättevackert att titta på. Men hur fint är det i flera veckor efteråt när man hittar resterna längst gatorna? Hur fint är det med människor som spränger sig själva halvt i luften på grund av att vi vill se vackra ljussken på vinterhimlen?

Nångång måste det bli slut på eländet som bara förorenar, förstör, skadar, och skrämmer skiten ur barn och djur. Fick jag bestämma så skulle samma straff för privat bruk av fyrverkerier som de har här i Seattle gälla även på hemmaplan. Böter upp till 5000 dollar och/eller upp till ett år i fängelse.

Ska det vara så kan kommunen annordna en show för några tusenlappar som alla kan glo på. Då slipper man att folk spränger dem 10 minuter eller tio veckor innan tolvslaget på nyår. Samt att nyktra personer skulle ha hand om det hela. Va skönt att slippa alla skador och all skit.

Nu får det fan vara nog. Bort med samhällsfaran och naturförstöraren ur butikerna.



Väldigt vacker och jättehäftigt. Men är det verkligen värt det?


"I Stockholm gjordes miljömätningar på uppdrag av Miljöförvaltningen under millennieskiftet 22 december-13 januari för att se vilka utsläpp som fyrverkerier bidrog med. Stadens officiella nyårsfyrverkeri var blyfritt, men miljön tillfördes ändå 275 kg (extra) bly från privata fyrverkerier. Andra metaller som ökade i mätningarna var: vanadin, krom, nickel, strontium, titan, mangan, molybden, koppar, kobolt, kadmium. Även förhöjda halter av arsenik uppmättes".


Spolar du när du kissar?

Ja, det var väl det jag misstänkte! Eftersom alla normala människor spolar! Men det är någon (inte jag) i det här huset som inte spolar varje gång de har kissat. Så imorse när jag klev in på lilla toaletten så luktade det så mycket gammalt urin att ja höll på att kräkas när jag öppnade dörren. Ingen hade använt just den toaletten på ca 15 timmar. Fifan!

This goes out to all my american friends - spola toalettjävlen, förfan!


15 juli

Den 15 juli - senast. Måste jag ha bestämt vilket datum jag vill flyga till Sverige och vartifrån jag vill ha min avresa. Vafan! Det kan jag ju inte veta nu! Måste dom stressa mig så jävligt!

Hur som helst så har jag en plan på att åka ner längst västkusten här och kolla läget. Sen istället för att flyga Seattle New York så funderar jag på att ta en greyhound-buss! Då får man ju se mycket mer än om man bara hoppar på en boeing. 2 dagar och 19 timmar skulle bussresan ta - men då har jag varjefall uppfyllt ett av mina mål i livet - en coast to coast resa över USA. Även om den inte riktigt blev som jag tänkt mig.

Eller så tar ja en sån buss nerför kusten här, lite kortare sträcka och sedan flyger som en normal människa tillbaka till New York. Hum.. vi får se hur det blir. Finns så mycket man vill passa på att se nu när man ändå är här.


Ni som läser och ska åka/är au pairer; vart vill ni resa? Jag behöver inpiration!


Sex in Seattle (the city)

Sex and the City! Såklart antog jag att det kunde utspela sig i vilken storstad som helst. Varjefall, min historia utspelar sig just nu här i Seattle på USAs västkust. Just ikväll utspelade sig det kapitlet då den lilla brunhåriga au pairen från Sverige går på bio och ser; ja just det - Sex and the city : the movie!

Så underbart tjejig, så underbart underbar! Jag trodde 2 timmar skulle kännas utsmetat men det var fantastiskt, kändes som en knap halvtimme hade gått när eftertexterna rullade upp. Gillar man serien så älskar man filmen, det var som en enda lång "knulla i staden"-orgie som jag bara vill uppleva om och om igen!

So, i couldn't help but wonder; behöver man verkligen kärlek när Manolo blahnik finns? I think so! Och om inte annat så kan man ju slänga all sin kärlek, sina pengar och sin energi på att titta på denna underbara chick flick tusen gånger.


Recept för en bra dag

Nyvaken och kallsvettig steg jag ur sängen för 10 minuter sedan. Nu; en kopp varm chocklad senare känner jag mig genast redo att möta dagen. Som förhoppningsvis kommer bli en ganska lökig sådan.

Nu: Köra grabbarna till tennisträningen.
Sen: Åka till gymmet.
Senare: Åka downtown med Elin och kolla p Sex and the City filmen.

Vilka droger tar du, sweden?

Hur kommer det sig att jag alltid lyckas hamna i samma umgänge som massa knarkare när jag är ute och reser? Vi snackar inte stillsamma snubbar som tar en joint då och då för att chilla. Här i Seattle har jag träffat folk som både använder och säljer varenda drog som finns på marknaden.

Nyss stog jag på gatan och såg hur en kille som är 17 år öppnade bagageluckan på bilen och hade nått hemligt fack där han gömde sitt shit. Han hade även en liten våg och massa små ziplockpåsar redo. Alltså är det inte första gången han säljer. Jag väntade på att några poliser skulle hoppa ur buskarna. "Bad boys bad boys, watcha' gonna do?"  Cops! Som tur var dök ingen upp, då hade jag säkert hamnat i trubbel bara för att jag stog närmare än 15 meter.

En tjej som de pratar om en del (jag har inte träffat henne) hon har precis kommit ut från Rehab, där hon fick spendera sin femtonde födelsedag.

USA må vara ett häftigt land på många sätt, men det är också väldigt.. väldigt tragiskt.

Köttbullar i örat

Jag har ätit köttbullar. Jag har ätit så mycket köttbullar att det känns som de sprutar köttbullar ur öronen på mig. Jag har förvandlats till en köttbulle. Jag undrar om jag någonsin kommer behöva äta mat igen? Något som är säkert är varjefall att jag inte varit såhär fullstoppad sedan jag kom till USA. Känns härligt att vara riktigt mätt utan att känna sig som en flytande fetthög.

Nu känner jag mig bara som en köttbulle. En riktigt svensk, hemmagjord och GOD köttbulle.

- Thats me.

Bildbloggen!

Jag har ju glömt att tillkännage min nya bildblogg:
 
http://brunettens.blogg.se/bilder/ !
 
Där kommer jag i fortsättningen posta MASSA bilder, för att inte mata den här bloggen full. Självklart blir det bilder här också, men det kommer då finnas en länk till bildavdelningen för den som vill se mer.


Vem fan kan göra köttbullar?

Om ungefär en timme eller två är det dags att laga middag. Just idag har jag lovat att laga något svenskt och pojkarna bad om köttbullar. Okej, lätt kirrat tänkte jag. Men hur fan gör man köttbullar? Tinar köttfärs och lägger det i en bunke, har på lite kryddor, mjölk å rör runt? Nä, jag trodde väl inte det.

Tur att google finns!

Fyfan va gott det ska bli med lite icke-amerikaniserad mat! Jag vägrar ha ner nå socker i köttbullarna, hur mycket de än bönar och ber. Och potatis ska vi ha till, inte nå jäkla macaroni 'n' cheese. Riktig potatis! Jag kommer inte ens ihåg när jag åt det senast förutom i McDonalds form. Sjukt gott!

Nån som har ett bra köttbulle-recept på lager så jag inte tar något som inte alls blir gott från någon konstig hemsida? Släng fram ett på den där bruna goda gräddsåsen när ni ändå håller på!

Jag vet att ni har farmors gamla recept i bakhuvudet!


Lingonsylt ska vi ha också minsann. Nu dreglar jag fan nästan..

Mina sista ord

Jag gillar att prova saker, ibland kanske lite småkorkade saker. Så jag slår vad om att mina sista ord i livet kommer vara några av följande:

- Den håller nog.
- Det smakar inte så äckligt som de ser ut.
- Vad händer om jag trycker på den här knappen?
- Äsch, jag tror inte den bits.
- Va inte så mesiga, jag kan gå först.
- Han ser inte ut som en mördare varjefall.


Jag är ingen Superwoman

Louise | Bio på fredag! säger:

men åååå, då går det åt helvete ska du veta

Alexandra säger:

Ääääääsch, klarar jag det så klarar du det!

Louise | Bio på fredag! säger:

hahaha, men du är typ superwoman


Killar som tar sig på snoppen

Varför gör ni det? Varför måste ni klia, peta och dra i den så fort ni tror ingen ser? Det är vidrigt! Hur skulle ni känna om jag satt med några fingrar uppkörda i muttan när jag var hemma hos er och kollade på film? Och sen går jag runt och pillar på era prylar med mina mutt-fingrar!

Om det kliar så mycket så gå på toaletten eller varjefall in i ett annat rum där jag slipper se hur ni pillar på er själva. Sök hjälp, jag är säker på att er doktor haft att göra med många snopp-kliare. Roligast av allt är ju liksom att ni tror att man inte ser! Och nej, det spelar ingen roll att ni drar lite diskret i den utanpå byxorna, det syns ändå! Grisar.

Anledningen till detta är att ett av mina barn (jag är ju au pair, men jag säger mina barn) pillar på snorren dagarna i ända. Skulle han inte bara vara 14 och och definitivt oskuld så skulle jag tro han hade någon form av könssjukdom! Vad ska jag göra? Ska jag tala om för hans mamma att han kliar och drar i pillevinken oftare än jag blinkar? Hon kommer ju tro att jag är värsta sjukot som lägger märkte till det.. eller?

What to do, what to do. Jag vet varjefall vad ni killar ska göra;

SLUTA PILLA ER PÅ KUKEN NÄR DET ÄR MÄNNISKOR NÄRVARANDE!


Min nya design, vad tycks?

Ja, nu vill ja höra vad ni tycker om min nya supersnygga design på bloggen!

Var inte blyga!


Skilsmässobarn se hit!

Föräldrarna i familjen jag jobbar för här i USA skiljde sig i februari. Men båda två har gått vidare väldigt snabbt, mamman dejtar flera stycken samtidigt och pappan har stadig flickvän sedan flera månader tillbaka. Pojkarna (11 och 14 år gamla) vet om pappans nya tjej, men inte att mamman dejtar.

Separationen är ingenting de pratar om med barnen och deras enda ventilation är en 45 minuterssession i veckan då de går i till en barnpsykolog. Jag tror helt klart att de har tagit mer skada av allting än de vågar erkänna både för sig själva och för sina föräldrar. Speciellt Nick (som är elva). Jag tycker helt klart föräldrarna har kört på i alldeles för snabb takt och det är nog bara en tidsfråga innan deras mamma tillkännager en ny pojkvän.

Eftersom mina föräldrar inte är skiljda har jag svårt att tänka mig hur svårt det måste vara. Så jag undrar bara om någons föräldrar skiljde sig när du var i 11-14 års åldern och om det var så jobbigt som jag tror eller om du faktiskt kom över det på några få månader?

Gått igenom dina föräldras separation? Berätta några rader så jag känner mig klokare.


RSS 2.0