Krönika av mig - för UNGDOMAR.SE
Postar en liten krönika jag skrivit här för att ni ska kunna kommentera (som vill). På www.ungdomar.se som jag skriver för ligger den just nu på topp med 63 kommentarer! Känns kul!
_______________________________________________________
Killen som ingen vill ha
Killkompisen är en vanlig kille i sina bästa år. Han förstår sig på oss tjejer, han är killen som alltid lyssnar, ger bra råd och svarar i telefonen oavsett tidpunkt på dygnet. Killkompisen har mest kvinnliga vänner, det händer till och med att han får vara med på tjejkvällarna när alla pojkvänner blir lämnade hemma. Han får gå med oss på krogen och andra killar undrar vad han gjort för att förtjäna alla vackra damer han ständigt omges av. Vi tycker ju om honom så mycket, på fyllan säger vi nog till och med att vi älskar honom. Toppenkillar som killkompisen växer inte på träd. Några kramar, en puss på kinden, vi kanske till och med hånglar lite med honom. Men inte mer, han är ju bara en polare.
 |
Han har varit förälskad i oss alla, något vi är medvetna om men väljer att ignorera. Han fantiserar i hemlighet om hur en vanlig filmkväll kan förvandlas till en scen direkt plockad ur ett romantiskt kärleksdrama. Istället väcks han mitt i natten av ett samtal. "Jag har bråkat med min pojkvän" snyftar någon av hans väninnor i luren. En halvtimme senare sitter hon där, på sängkanten och gråter i hans famn. Han tröstar, lyssnar och förstår och tänker att han aldrig skulle göra så mot henne, och det vet hon också.
Vi vill så gärna att han ska skaffa en flickvän. En underbar kille som han kan ju få vilken tjej som helst. Så vi skickar iväg honom på blindates och ger honom telefonnummer till våra söta singelvänner. Vi är alla överrens om att den tös han slutligen får på kroken är lyckligt lottad. Vi tycker nog lite synd om honom innerst inne. Stackars killkompisen som bara står ut med att lyssna på alla våra problem men aldrig får en del av kakan. Trots det kväver vi våra skuldkänslor och fortsätter som vanligt; se mig, trösta och bekräfta mig. Sen tack och adjö.
Det är dock killkompisen som får sista skrattet. När vi växt ifrån fasen där vi bara faller för "bad boys" som krossar våra hjärtan. När vi vuxit upp och vet vad vi vill ha. Då kommer han stå framför oss som en hägring. Han är allt vi letat efter, den perfekta pojkvännen, och han har funnits mitt framför näsan på oss hela tiden. Vi kommer känna oss dumma som inte insett det tidigare och skämmas för de gånger vi använt hans tröja som näsduk. Frågan är då bara om han fortfarande vill ha oss. Eller om han är lycklig med tjejen som var snabbare än oss med att inse killkompisens sanna potential.
 |
ons 27 maj 2009 |
BRITNEY SPEARS i GLOBEN 2009
När de 31 lastbilarna och den 57 ton tunga lasten är uppackad och riggad i Globen är det dags för mig att göra entré. Ingen reaktion från publiken. Men däremot när Prinsessan av Pop, Britney Spears, äntrar den i sann cirkusanda runda scenen blir det liv i den uppblåsta golfbollen.
Och egentligen är det allt hon gör. Hon visar upp sig. Vid varje skymt av hennes bruna plasthår skriker fansen rakt ut som galningar. Det första som slog mig när jag granskade den spektakulära scenografin är att inga storbildsskärmar för live-feed fanns uppsatta någonstans. Inga närbilder på Brittan alltså, undra sa flundra om det är för att det blir lättare att se att hon mimar om man slår upp det på en 25 meter bred TV? Hon öppnar starkt med låten Circus, paradnumret från senaste plattan med samma namn. Därefter känns det tyvärr som det dalar utför hela vägen till slutet.
Eftersom Britney själv numera knappt kan titulera sig dansare så tar hon en stor risk när hon släpper in 50 proffsdansare, akrobater, eldslukare - ja, i princip är det bara elefanterna som saknas, på scenen. Hon försvinner i röran och ibland tappar jag helt bort henne bland burarna, gungorna och allt annat som sänks ner, hissas upp eller bärs in i manegen. Som tur är hittar jag henne snabbt igen, det är bara kolla efter den som hamnar efter i koreografin och inte fullföljer rörelserna ordentligt. Problemet är inte att stegen är dåligt inövade. Nejdå, de sitter där de ska, men tvåbarnsmamman saknar den gnista och energi som krävs för att inte drunkna i en så pass massiv show.
En rund scen är som gjuten i Globen, för det gör att publiken känns nära och ger konserten alla möjligheter att bli intim och alldeles fantastisk. Så blir det dock inte i det här fallet. Det känns mer som det är Prinsessan av Is än av Pop som uppträder för oss. Även om det är Britney själv som struttar runt i minimala glitterkreationer och mimar till sina låtar så kunde det lika gärna varit en av hennes barnflickor i peruk. Inga närbilder blir det, förutom de videokollage med bilder från hennes tidigare musikvideos och 99 minuter av de 100 som konserten pågår är hon omgiven av dansare som antingen ålar sig kring eller bär henne.
Låtlistan:
Circus
Piece of me
Radar
Hot as ice
Boys
If U seek Amy
Me against the music
Everytime
Freakshow
Mannequin
Breath on me
Touch of my hand
Do something
I´m a slave 4 U
Toxic
Baby one more time...
Extranummer:
Womanizer
Bäst: Showen och allt annat som finns att titta på när Britney inte kan leverera.
Bra: När Superstjärnan ännu en gång hissas upp på hantaget till ett gigantiskt paraply och sjunger Everytime. Ja, du läste rätt, det låter faktiskt som hon sjunger själv, live - på riktigt. Avslutningen med Baby one more time, låten som förvandlade henne från nolla till fjoll... jag menar superstar över en natt är också riktigt bra.
Sämst: Att det är så sjukt opersonligt. Varför låter du oss inte komma nära, Miss Spears?
Visst är jag imponerad, kvällen känns inte bortslösad. Det råder ingen tvekan om att Britney är en popstjärna av megaproportioner. Som helhet får uppvisningen 4 U:n, Spears själv får 2. Ett bara för att hon är hon och ett för hennes framträdande. Visserligen var mina förväntningar skyhöga, men jag hade blivit besviken hur som helst, för att av någon med så många år i branschen och hits i bagaget väntar man sig helt enkelt mer. Men däremot kan jag inte anklaga henne för är att ge dåligt med skäl till turnénamnet. Det är i alla benämningar tveklöst en riktig cirkus Britney levererar, tyvärr är hon själv den största clownen, om än en superkänd sådan.
Här kan du se ett en filmsnutt jag spelade in:
http://www.youtube.com/watch?v=ZWfIfd4ehHg
Och egentligen är det allt hon gör. Hon visar upp sig. Vid varje skymt av hennes bruna plasthår skriker fansen rakt ut som galningar. Det första som slog mig när jag granskade den spektakulära scenografin är att inga storbildsskärmar för live-feed fanns uppsatta någonstans. Inga närbilder på Brittan alltså, undra sa flundra om det är för att det blir lättare att se att hon mimar om man slår upp det på en 25 meter bred TV? Hon öppnar starkt med låten Circus, paradnumret från senaste plattan med samma namn. Därefter känns det tyvärr som det dalar utför hela vägen till slutet.
 |
Eftersom Britney själv numera knappt kan titulera sig dansare så tar hon en stor risk när hon släpper in 50 proffsdansare, akrobater, eldslukare - ja, i princip är det bara elefanterna som saknas, på scenen. Hon försvinner i röran och ibland tappar jag helt bort henne bland burarna, gungorna och allt annat som sänks ner, hissas upp eller bärs in i manegen. Som tur är hittar jag henne snabbt igen, det är bara kolla efter den som hamnar efter i koreografin och inte fullföljer rörelserna ordentligt. Problemet är inte att stegen är dåligt inövade. Nejdå, de sitter där de ska, men tvåbarnsmamman saknar den gnista och energi som krävs för att inte drunkna i en så pass massiv show.
 |
En rund scen är som gjuten i Globen, för det gör att publiken känns nära och ger konserten alla möjligheter att bli intim och alldeles fantastisk. Så blir det dock inte i det här fallet. Det känns mer som det är Prinsessan av Is än av Pop som uppträder för oss. Även om det är Britney själv som struttar runt i minimala glitterkreationer och mimar till sina låtar så kunde det lika gärna varit en av hennes barnflickor i peruk. Inga närbilder blir det, förutom de videokollage med bilder från hennes tidigare musikvideos och 99 minuter av de 100 som konserten pågår är hon omgiven av dansare som antingen ålar sig kring eller bär henne.
 |
Låtlistan:
Circus
Piece of me
Radar
Hot as ice
Boys
If U seek Amy
Me against the music
Everytime
Freakshow
Mannequin
Breath on me
Touch of my hand
Do something
I´m a slave 4 U
Toxic
Baby one more time...
Extranummer:
Womanizer
 |
Bäst: Showen och allt annat som finns att titta på när Britney inte kan leverera.
Bra: När Superstjärnan ännu en gång hissas upp på hantaget till ett gigantiskt paraply och sjunger Everytime. Ja, du läste rätt, det låter faktiskt som hon sjunger själv, live - på riktigt. Avslutningen med Baby one more time, låten som förvandlade henne från nolla till fjoll... jag menar superstar över en natt är också riktigt bra.
Sämst: Att det är så sjukt opersonligt. Varför låter du oss inte komma nära, Miss Spears?
 |
Visst är jag imponerad, kvällen känns inte bortslösad. Det råder ingen tvekan om att Britney är en popstjärna av megaproportioner. Som helhet får uppvisningen 4 U:n, Spears själv får 2. Ett bara för att hon är hon och ett för hennes framträdande. Visserligen var mina förväntningar skyhöga, men jag hade blivit besviken hur som helst, för att av någon med så många år i branschen och hits i bagaget väntar man sig helt enkelt mer. Men däremot kan jag inte anklaga henne för är att ge dåligt med skäl till turnénamnet. Det är i alla benämningar tveklöst en riktig cirkus Britney levererar, tyvärr är hon själv den största clownen, om än en superkänd sådan.
Här kan du se ett en filmsnutt jag spelade in:
http://www.youtube.com/watch?v=ZWfIfd4ehHg
