Brunetten

Nu känns det som mina senaste blogginlägg verkligen bara varit massa bilder och lite text som knappt har med saken att göra. Men frågan är vad som är roligast att mötas av när man knappar in här. Mötas av en wall av text som inte handlar om något alls, eller en massa bilder? Nog för att jag har en tendens att återanvända mina bilder till förbannelse, mest för att jag ser ut som crap i vardagen och inte orkar ta nya bilder. NI FÅR LEVA MED DET!

Bilden jag la upp imorse är iofsig nytagen. Duktigt av mig. Insåg nyss att det är knasigt hur vissa bilder är snyggare om man har dem på fel ledd. Testa själv att vända på skärmen och kolla på bilden på mig därnere. Inte alls lika snygg. OKEJ, nu lät det som jag lagt upp en bild på mina ädlare delar här.. me jag menar alltså bilden på MIG, som jag lagt upp i bloggen här nedanför! Ingen annat.

Oj, big brother på TV.

Hela den här dagen har varit ett helvete. Och nu menar jag inte för att jag varit bakfull. Är det något jag verkligen hatar så är det att få känslan av att en nysning är på gång och att den sedan bara försvinner. Jag gillar att nysa. Så fort jag känner att en är på väg så stirrar jag mot ljuset (eftersom det brukar framkalla nysningen). Men idag har det inte fungerat alls. Jag har stirrat som en galning mot lampan och ljusa punkter i rummet hela dagen, men det har inte funkat. Har säkert blivit blåst på 10-12 nysningar. GE MIG DEM TILLBAKA!

Jag kan ju tillägga att det är väldigt ovanligt att jag "tappar" nysningar på det här sättet. Varför händer det här bara mig? Varför kan jag inte få nysa när jag vill? Kan ingenting i mitt liv gå som jag vill?! AAAAAAAAAAAAAh. Vem bryr sig om krig och jordbävningar när jag inte får behålla mina mini-orgasmer? Dumma.

Sådär ja. Nu har jag varit uppe i centrum en sväng. Systembolaget, H&M och Apoteket. Så nu är jag ett par strumpbyxor, lite vodka och en burk koffeintabletter rikare. Ikväll bär det av till Nynäs för lite (läs mycket) alkohol och härligt sällskap. Men just nu ska jag glo klart på Tarzan och mysa med Älskling som ligger här brevid och sover.

Undra om han vaknar o jag knappar lite hårdare på tangenbordet..

*KNAPPA HÅRT SOM FAN*

Tydligen inte.

Idag efter jobbet passade jag på att shoppa loss lite eftersom lönen kommit. Det blev lösviktsgodis för 9kr. Kände att jag ville leva lite på den vilda sidan idag. Sen gick jag hem i totalt mörker eftersom belysningen på gångvägen hem hade slutat funka av nån anledning. Väl hemma körde jag mitt hemmagjorda 40-minuters träningspass och nu ska jag pressa i mig mina 17 godisbitar, dricka massa cola zero och glo på dålig TV. Ack du underbara fredagskväll.

Och är faktiskt jävligt nöjd med det. Utvecklingssamtalet på jobbet gick skitbra. Fick bra feedback och kände att jag fick fram allt jag ville ha sagt. Bland annat berättade jag om min bipoläritet och lite om panikångesten och sånt. Dom tog det väldigt bra, för tydligen är det många på jobbet som lider av liknande saker.

Men sen är jag ledig i fyra dagar. Det ska bli träning, massa promenader i det fina vädret (som jag beställt till helgen) och partajj i Nynäs med fina-Frida. Ja, inga klagomål här inte. HEJJA LIVET!

Satt och gick igenom mina bilder från Britney-konsterten nyss och fastnar alltid för den här bilden. Den är taget precis i sekunden när hela showen avslutades. Womanizer var låten och numret var väldigt snyggt gjort med alla dansare. Tyvärr var hela showen rätt trist utöver det spexiga eftersom Britney varken sjöng live, dansade bra eller pratade något med publiken.

MEN, när jag satt och skrev recensionen och var väldigt besviken så hittade jag den här bilden (det är alltså jag som tagit den) och smälte lite. Bakom den tråkiga, stela, psykstörda, jojo-bantande, superduperstjärnan finns en liten glad tjej som älskar att stå på scen. Hennes smalj på den här bilden känns så äkta. Till skillnad från hur hon brukar framstå.



Slutet på min recension löd:

"Visst är jag imponerad, kvällen känns inte bortslösad. Det råder ingen tvekan om att Britney är en popstjärna av megaproportioner. Som helhet får uppvisningen 4 U:n, Spears själv får 2. Ett bara för att hon är hon och ett för hennes framträdande. Visserligen var mina förväntningar skyhöga, men jag hade blivit besviken hur som helst, för att av någon med så många år i branschen och hits i bagaget väntar man sig helt enkelt mer. Men däremot kan jag inte anklaga henne för är att ge dåligt med skäl till turnénamnet. Det är i alla benämningar tveklöst en riktig cirkus Britney levererar, tyvärr är hon själv den största clownen, om än en superkänd sådan."

Drar till jobbet då. Hörs ikväll!

Lady Gaga - Speechless

På hennes konsert i Globen (2010) så började hon låten lugnt, bara sittandes vid sitt piano, med ett ljus tänt ovanpå. Sen byggdes det hela tiden upp med mer känsla och fler instrument. På slutet så brann hela pianot och hon stog på pallen och spelade och sjöng. Sån känsla, en sån röst och en sån kväll. Det kommer jag aldrig glömma!
 

And after all the boys and girls
that we’ve been through
Would you give it all up
Could you give it all up

If I promise boy to you
That I’ll never talk again
And I’ll never love again
I’ll never write a song
Won’t even sing along

I’ll never love again
You left me speechless,
so speechless

Ja, som vanligt när jag är ledig så kliver jag inte ur sängen innan klockan tolv. Har drömt så sjuka drömmar inatt att jag vaknade gråtandes, TVÅ gånger. Jag kommer skriva ett litet inlägg om varför senare, för det känns som jag måste få dom tankarna UR mig innan de tar över helt. Orkar inte med en till helvetesnatt.

Nu sitter jag bara och tvingar mig själv att inte äta frukost. Först ska jag ut och gå en sväng. Förbi affären och handla lite grönsaker tills ikväll. Jag går ju på min strikta diet där zuccini, paprika, morötter, vitkål, citronvatten och en liten köttbit här och där i princip är det enda jag äter. Det funkar bra också! Tar såklart lite vitamintillskott och sånt också. Men att inte käka pasta, ris, potatis, vitt bröd, läsk och godis och sånt har gjort att jag tappat 2,3 kg på två veckor. Igår gick vågen ner UNDER 59! Inte så långt kvar tills jag når mitt mål!

Ni minns väl att älskling har lovat att sluta snusa om jag når min målvikt på 55kg? Det är dags för honom att börja säga farväl tror jag minsann..



Såhär kommer mina ben snart se ut igen, woop woop!

Funderar på att ta tag i lite saker här hemma. Förra veckan rensade jag ur den stora garderoben här hemma och slängde flera sopsäckar med massa skräp. Vad ska jag hitta på härnäst? Städa ur mina byrålådor kanske. Rensa i bokhyllan så vi kan slänga den? Vi vill ju måla om också. Men vilka projekt! Det kräver ju att man är ledig några dagar och verkligen gör det bra. Vi impuls-målade ju en vägg i sovrummet mörklilarosa, typ, när vi flyttade in. Det skulle blivit snyggt om vi hade fullföljt planen resten av inredningen, men så blev det ju inte. Så nu har vi ett stökigt sovrum med massa färger (finns det inte en teori om att man max ska ha 4 fäger i sitt sorum eller liknande?) och en rosa vägg.

Nåndag ska vi ta tag i det här. Jag måste bara vänta på att orken ska trilla ner i skallen på mig.

Sitter hemma framför datorn. Pratar med folk på msn, bloggar om skitsaker. Dricker Cola Zero, gnäller över att jag inte tränade idag som jag hade planerat. Suckar för att jag måste jobba på lördag när jag helst skulle vara ledig. Gillar inte att jag har mindre pengar nu än förr, för att jag inte kan färga håret, fixa naglarna och köpa ett par nya rollerblades.

Var uppe i en konversation om varför det är kul att Kissie är så stor (känd) som hon är med en kompis (som hatar henne), när jag började kolla på filmer från Japan och sedan de senaste uttalanden från Gaddafi. Ser klipp från när demostranter står på gatorna med blommor i händerna och hur hans soldater skjuter ner dem. Ser klipp när en hel by blir dränkt av tsunamin.

Det värker i hela kroppen när jag inser hur stora problem det finns här i världen. Hur många människor som dör för att de vill ha något så grundläggande mänskligt som att leva i ett demokratiskt samhälle. Hur många som dör för att naturen ännu en gång visar sig övermäktig. Hur många många fryser ihjäl, svälter ihjäl eller förblöder inatt? 10? 1000? 10 000?

Åh va jobbigt det är att inte vara nöjd med sin kropp. Åh va jobbigt det är att jobba på lördag. Åh va jobbigt det är att moderaterna vann ännu ett val.

Jag äcklar mig själv med mina tankar om vad som är viktigt.

För er som hellre lyssnar på Spotify (den här versionen är bättre): http://open.spotify.com/track/5QvRMSVhC7Ftw2CimV1TCa

Okej. Lyssna och njut. SEN; Alla som älskar Stephen Lynch sträcker upp en hand och säger TUPPENJA!

*sträcker upp handen och skriker som en halvmanglad isbjörnsunge*

TUPPENJAAAAAAA!

Kan inte låta bli att posta den här videon. Deras röster passar sinnessjukt bra ihop och jag kan lyssna på låten en miljon gånger!

Okej, kanske inte en miljon gånger. Men nästan.

Har ni tänkt på hur ofta jag skriver sådär? Drar till med en rejäl jävla överdrift för att sedan skriva "okej, kanske inte, MEN.." Börjar ni tröttna på det? Ska jag sluta? Okej, då gör jag det direkt.

Okej, kanske inte. Men jag ska försöka dra ner på det.

Eller, kanske inte. Jag tänker göra det hela tiden och alltid och föralltid precis som jag är, som det ska vara.

Modevecka på Ungdomar.se (ni vet, sajten jag skriver lite för), är det inte underbart?! Några modiga människor ur redaktionen skrev ihop några rader (med tillhörande bilder såklart!!!!!) om våra värsta skämsplagg.

Det som är censurerat på bilden är killens feja. Har ingen aning om vem det är och han kanske inte vill vara med i bloggen. Och det andra som är censurerat är en skitstor dildo. Eller en flaska sprit, eller en avhuggen arm.

Ni väljer själva vad ni vill tro.
 
Jag var 17 år och skulle åka på min första FF-kryssning och kjolen, som knappt räckte ner över rumpan, var det viktigaste i min packning. Viktigare än pass, pengar och mobiltelefon. 600 spänn fick jag hosta upp, men jag intalade mig själv att jag skulle använda den hela tiden och att det skulle vara värt varenda krona. Mamma försökte hindra mig från att bära kjolen genom att gömma den. Jag stod i hallen en halvtimme innan vi skulle åka iväg och grät förtvivlat. Tillslut gav mamma upp och plockade fram kjolen åt mig.

Hela texten kan du läsa här. <- KLICKA RÅÅÅÅ!

Och ja. Det är sanning att jag grät. 17 år gammal stod jag i hallen och grinade som ett jävla barn.

"JAG VILL HA MIN HOR-KJOL, BUUUHUUUUU, SNÄLLA MAMMA"
Klickade mig fram till min gamla blogg och hittade inlägget jag skrev några dagar innan kryssningen..



Jag var inte så kaxig senare när det väl kom till kritan.

Boys Like Girls - Up Against the Wall

Sitter och lyssnar på en låt jag aldrig kan tröttna på. Sanningen är den att jag alltid spelar den minst 10 gånger per kväll när jag sitter och skriver på boken. Den passar så bra till handlingen och ger verkligen rätt känsla till min love story. Så, nu gnäller ni inte över att detta är EMO-musik och njuter istället.

And I can't deny your eyes
You know I try to read between the lines
I saw a warning sign
And then you threw me up against the wall
Who said that it's better to have loved and lost?
I wish that I had never loved at all

Om kursen

Kursen introducerar kreativ medieproduktion och ger grundläggande färdighetskunskaper inom detta område. Den ger även förtrogenhet med centrala begrepp inom media och digital produktion, och kunskaper i analys och bedömning av mediers och IT-artefakters kvalitet i relation till deras användning. Kursen omfattar momenten: Interaktionsdesign i digitala medier, Icke-linjärt och interaktivt berättande, Storytelling design I: 3D-modellering, Storytelling design II: Animationer och specialeffekter.

/DROOL.

Vill ju inte berätta för mycket, för då kanske nån av mina söta läsare söker dit också och pushar ut mig. Jag menar, det kan ju inte finnas obegränsat med platser?

En dag när jag loggade in på Facebook så var det plötsligt där. Alla pratade om ”tystnaden” och alla de olika sätt den kan uppstå på.

De populäraste tystnaderna verkade vara de som uppstår när du berättar att du är en ninja, när din polares flickvän är ful eller den sällsynta tystnaden som uppstår när en tjej inte väljer strykjärnet när man spelar Monopol. Det fick mig osökt att tänka på de olika typer av tystnader som finns och hur vi både älskar och lider av dem.

1. Den pinsamma
Den här typen av tystnad är den som dyker upp när du som minst behöver den. På en första dejt när man säger varje mening tyst för sig själv innan man släpper ut den i världen. Men på något sätt lyckas en konstig eller olämplig fras slinka förbi din mentala censur. Den pinsamma tystnaden är de sekunder du önskar att du aldrig blivit född, när du vill sjunka genom jorden eller dra något gammalt över dig och aldrig mer se dagens ljus. Det funkar såklart åt andra hållet också: att du önskar att den som precis uttalat sig aldrig blivit född.

2. Den när barnet förmodligen slagit ihjäl sig
Alla som har småsyskon, egna barn eller har varit barnvakt någon gång vet precis vad jag menar. När ett barn ramlar av gungan i hög fart och landar med en dov duns i den frusna marken och det känns som världen helt plötsligt står still. Den mikrosekund det tar för dig att komma fram till barnet känns som en evighet, en evighet som består av tystnad. De värsta sekunderna i en nannys liv är tystnaden innan barnet börjar skrika när det gör sig rejält illa. När det gäller olyckor med barn är skrik och gråt det man vill ha. Inte tystnad.

3. Den när musiken tar slut
På fest är det den som sitter framför Spotify som har makten. Just som du drar på dina bästa monster-moves till Bad Romance så råkar den maktberusade wannabe-DJ:n komma åt pausknappen så det blir knäpptyst i lokalen. Det enda som hörs är dina danspartners flåsande andetag. En liknande typ av tystnad kan uppstå när musiken avbryts för ett reklaminslag, i värsta fall är det Basshunters röst som ekar genom rummet.

4. Den som låter ”Hahaha … eller?”
Du träffar en kompis kompis för första gången. Mitt i en konversation drar din nya bekantskap till med ett uttalande som i dina öron ligger i gränslandet mellan vad som kan vara menat som allvar eller ett skämt. Innan någon annan kring bordet brister ut i skratt blir det så tyst att du överväger att lägga av en brakskit bara för att slippa det öronbedövande ljudet av ingenting.

5. Den inför den första kyssen
Du och din nya kärlek sitter nära varandra på parkbänken och samtalar i låg ton om något helt oviktigt. Känslan av att den första kyssen inte är allt för långt borta hänger i luften. Vem ska ta initiativet? Hur många gånger ska ni pussas innan tungan får slinka in? Vem ska luta huvudet åt höger och vem åt vänster? Frågorna snurrar som en karusell med elfel i huvudet på dig samtidigt som pulsen rusar i taket och orden plötsligt tar slut. Sakta flyttar ni era ansiktet närmare och närmare varandra och samtidigt som du ångrar att du åt vitlöksdressing till lunchen upplever du den underbaraste tystnaden av dem alla.

Sen finns det den supertråkiga tystnaden som uppstår när batterierna tar slut i MP3-spelaren. Eller den som fyller hela rummet när man väntar på ett viktigt samtal eller sms. Den tystnad som råder på perrongen när du står och samlar på dig köldskador innan tåget hörs bakom kröken. Eller den när du för första gången säger att du älskar någon och de väntar två sekunder för länge med att säga det tillbaka.

How to train your dragon

Det var rätt länge sedan älskling fixade den åt mig och vi gjorde äntligen slag i saken (ja, haha, jag skriver det igen) och såg den. Riktigt mysig film! Vikingar möter Avatar, möter myspys. Läste att det kommer en uppföljare också. Inget jag längtar ihjäl mig till, men absolut något jag kommer titta på när det är dags. 2014.

Lördag. Härligt i guess.

Vaknade vid tolv och började göra mig klar för brunch med morfar och Gerd. Gerd är min plastmormor för er som inte är insatta i mitt liv. Peter fick en brunch i födelsedagspresent och han fyller ju år i september, så det var läge att vi gjorde slag i saken. Vet inte varför jag skriver som en gamling just nu. Slag i saken. Oh well. Antar att det blir lite så när man pratar utan fula ord en hel lunch. Brunch. Whatever, ni fattar vad jag menar.

Dom plockade upp oss vid ett-tiden och vi åkte mot Sundy Gård, jag tror det hette så. Superfint ställe och jag bestämde direkt att jag vill åka dit i sommar också. Väldigt vackert! Maten var toppen också. Ångrar att jag inte åt fler våfflor!

Jag ser lite livrädd ut på den här bilden. Antar att jag var livrädd för att gå ut i det crappiga vädret. Jag säger det igen; vafan är det för JÄVLA land vi lever i? Ja, jag vet att jag svär mycket i bloggen, men i det här sammanhanget passar det sig bra med fula ord. Hur kan jag leva i ett land där MÖRKER OCH SLASK utgör större delen av året. Det är FAN (japp, mer svordommmmmmar) inte okej. Jag vantrivs. Älskling, vi flyttar utomlands snart va? Lova! Jag är olycklig.

Lagade middag nyss, bestående av morötter och köttbullar. Och salt. Och peppar.
Torrt säger du, gott säger jag!

Annars var det rätt trist att jobba eftersom det var så kort tid. Gif pengar! Och ännu värre var att Peter var tvungen att ha bilen till träningen (som inte alls matchar med mina jobbtider), så jag fick åka buss fram och tillbaka. 3,5 timme jobb. Men utanför lägenheten i 5,5 timme. Resväg: 4 minuter. Hur fan kan bussarna gå så jävla opassande? Okej, jag är lite bitter.

Nu ska jag suga i mig min cola zero, äta en pytteliten Plopp och sen försöka somna i tid. Jobbar ju 08-16 imorrn. Vilket innebär att jag kommer må BAJS.

Okej, nu räcker det med bitterness här! Godnatt!

Så, nu har jag tränat, duschat och måla naglarna är det som står näst på schemat. Sen måste jag snabbt som fan sminka mig och fixa håret innan jag går till bussen. Vid närmare eftertanke hinner jag nog inte måla naglarna. Jag hade hunnit det om jag struntat i det här helt onödiga inlägget i bloggen. Men ni vet ju att jag inte kan låta bli!

Så. Nu är jag vaken, sitter och mailar med en kille från Umeå universitet som verkar ha svar på allt jag behöver veta. Varje gång jag får svar blir jag så nervös att han ska ha "fel" svar, så jag vågar knappt öppna mailet. Självklart blir jag lite frustrerad av att de kurser jag vill läsa inte finns i Stockholmsområdet. Vi är ju fan huvudstaden, här ska ALLT finnas. Annars borde det inte få vara en huvudstad! Suck. Nu väntar jag med spänning på nästa mail, så håll tummarna för att det blir som jag vill. Jag kan ju inte flytta till Umeå i tre år utan att älskling flyttar med mig (vilket han inte kan), så nu hoppas jag att de kurser jag vill läsa går att läsa UTANFÖR själva programmet.

Okej, det låter lite rörigt just nu. Men jag ska förklara bättre när jag har besked om hur det funkar!

Övningen som dödar mina lår. Okej, mina lår behöver mördas lite, då är "stolen" toppenbra! Bara köra så länge man orkar. Benen skakar och jag börjar se svarta prickar. Då håller man ut några sekunder till. Lite vila och sen på't igen!

Jajjamen, jag tränar i kjol när jag tränar hemma. Du ser rätt. Kjol och sport-bh. Eftersom jag känner mig skitäcklig när jag är svettig och anfådd så väger jag upp det lite med en vippig kjol. Känner mig direkt lite sexigare och träningen blir roligare. Det gäller att ha sina små trix för att liva upp det hela. Kanske ska träna i högklackat? Nja, då skulle Pete rinte bli glad (eftersom han lagt så fin parkett i hela lägenheten).

1. Varför ligger det en handduk på köksbordet?
2. Varför har jag samlat tomma colaflaskor på köksbordet?
3. Varför har jag två likadana bilder på mig själv på kylskåpet?
4. Varför gör jag den där konstiga minen?

Svaren är:

1. Jag hittade ingen ren kökshandduk, så jag fick ta en vanlig.
2. För att de inte fick plats i påsen som jag lagt de andra tomburkarna i.
3. För att jag hade en av dem på min plats på redaktionen innan jag slutade där.
4. För att jag hade tagit 16 bilder innan den här och såg ut som en mupp när jag försökte vara snygg.

Så det var bättre att se ut som en mupp direkt.

Kommer du på någon mer fråga?

If I was in a room with you, Hitler and Saddam Hussein and I had a gun with two bullets, I'd still shoot you, twice.

Så fort jag blir irriterad eller arg på någon så är det den här repliken som spelas upp i mitt huvud. Som ett jävla mantra. Det vägrar försvinna. I like it. Jag vet inte vem som sagt det till mig eller vart jag läst det, eller när. Men det måste vara den skönaste dissen som finns.

Lite i stil med några andra klassiker;

- Save your breath. You'll need it to blow up your date!

- If your parents got a divorce would they still be brother and sister?

- I think, therefore, I am... not related to you.



Där har ni min tråkhumor i ett nötskal. Andra saker som jag flinar gott åt är dissningar på raggningsrepliker. Så jag har googlat runt, tänkt efter och samlat några favoriter.

Ragget: Vill du gå nån annanstans? (med flirtig och sliskig ton). 
Du: Bara om du inte följer med mig.

Ragget: Havent I seen you someplace before?
Du: Yeah, thats why I don't go there anymore.

Ragget: Är den här stolen ledig?
Du: Ja, och det kommer den jag sitter på också bli om du sätter dig ner här.

Ragget: Vart har du varit hela mitt liv?
Du: Nån annanstans. Precis som jag önskar att jag var nu.

Ragget: Gjorde det ont när du föll från himmlen?
Du: Nej. Tog det lång tid att åka hissen upp från helvetet?

Så lång tid tar det från att jag kommer in genom dörren här hemma tills jag har klätt av mig och hoppat i mjukiskläderna. 35 sekunder. Eller mindre. Älskling hinner knappt få av sig ytterkläderna innan jag står halvnaken i badrummet med jobbkläderna i en hög brevid mig. Jag gillar inte mina vanliga kläder heller. De sitter åt, de skaver, det är jobbigt att ha BH, stumpbyxor och sånt på sig. Mjukisbyxor och mjukiströja är the shizzle.

Ni får den här snygga bilden på mig att titta på medan jag är borta och drar varor på jobbet.

Biip, biip, biip, biip. Tystnad. Biip, biip, biip, biip.

Visst är det lördag idag? Jag har tappat bort dagarna lite. Vaknade vid två, börjar jobba vid fyra. Lite trist att jag inte fick någon ledig tid idag, men det är väl mitt eget fel att jag sitter uppe halva natten och sover halva dagen.

Mina ÖRON kliar. Det är en spridning av mina stresseksem från halsen. Så fort jag är ledig mer än två dagar i rad så slappnar min kropp av och vill fortsätta vara ledig. När det sedan är kvällen innan jag ska tillbaka till jobbet så blommar de upp. Röda och fula, kliar som fan. Och nu har de alltså spridit sig till öronen. Som tur är så syns de knappt där men satan i gatan va de kliar. Så mycket att jag har lust att ta en osthyvel och hyvla av dem från huvudet.

Nu blir det lite Lost innan jag måste till jobbet!

Jobbar 16 - 21

Efter jobet blir det Lost, Rollercoaster och Cola Zero hela natten.

Jag har ju färgat håret (eller snarare tonat..) lite mörkare än första gången jag gjorde det. På bilderna ser det svart ut, men det är det inte. Bara väldigt mörkt. Gillar det verkligen och har bara fått positiv respons, så jag kanske ska våga mig på att färga det?! Orkar inte hålla på och tona det var tredje vecka. Eller gör jag det? Har ju inte färgat förut och vet inte hur mycket det sliter på håret. Vill ju inte end up med råttfärgat, stripigt och slitet hår. Tycker mest synd om Peter som måste ha ansvaret för själva tonandet. Kan man inte gå till frissan och be dem tona det, eller är det bara färgning som gäller där? Å andra sidan måste jag ju spara så mycket pengar jag bara kan, så jag kanske får stå ut med att det blir lite ojämt ibland. Får köpa en mörkbrun färgpenna och måla över de strån som inte fått tillräckligt med toning på sig. Det är säkert bra för håret..

Klart att blogg.se ska krångla och bråka när man är på blogghumör. Typiskt! Kan inte ladda upp bilder!

Dags att hoppa i lite kläder och fixa lite nya bilder på min nya mörkare hårfärg! Har tonat håret igen! Sen bär det av in till stan där det ska provätas glass-nyheter. Om nom nom!

Hoppas det funkar bättre ikväll, så kommer det lite uppdateringar då också!