Jag går runt i lägenheten utan att veta vart jag är på väg eller vad jag ska göra. Jag plockar upp en pappersbit och skriver ner två ord - vitlök, mjölk - eftersom jag planerar att åka till affären senare. Lägger ifrån mig pennan, viker lappen och lägger den i BH:n. Går ut i vardagsrummet, plockar upp en tjocktröja som ligger på soffan. Sätter på mig den. Märker hur inköpslistan börjar klia i BN:n. Plockar ut den och lägger den vid tangentbordet. Tittar sedan på den töntiga lilla lappen och vill skriva ner fler saker på den, men kan inte komma på vad. Sätter mig framför skärmen, klickar upp Spotify och scrollar bland 386 låtar utan att känna lust att lyssna på någon av dem. Lady Gaga, Muse, Bob Dylan, Phil Collins, Supertramp, Lily Allen, Metallica, Justin Timberlake. Nej, nej och nej.

Några minuter senare befinner jag mig i sovrummet, utan att minnas att jag gått dit. Fötterna begravda i kläder som jag varit för lat för att plocka upp. Det börjar med ett par mjukisbyxor en dag. En vecka senare kan jag inte se golvet. Det är mjukt och skönt att gå på. Kör ner händerna i den utdragna byrålådan och plockar upp ett linne jag inte minns att jag köpt. Inser att jag skulle se ut som en falukorv i plagget och låter även det falla till golvet.

Jag sa ju det, det är en sån dag idag.