Det började så oskyldigt. Jag läste en blogg och ville bara ha lite mer. Det var inte meningen att det skulle gå så långt, jag var bara nyfiken och visste inte vad jag skulle googla på för att hitta rätt.

Det tog ett tag innan jag kom på vart jag hade gömt den. Så efter en kvart hittade jag vad jag letade efter längst ner i en kartong i förrådet. Minns inte ens när jag tittade i den senast, den luktar fortfarande ny. Den är ren och fin, det är bara jag som använt den. Min älsklingsbok.

Jag bläddrade sida efter sida, lät blicken vandra över de blanka sidorna. Det var svårt att kontrollera tankarna, jag ville bara ha mer och mer. Sällan känner jag sådant begär som när jag bläddrar i en kartbok. Efter bara några minuter kommer jag på mig själv med att fantisera om att besöka alla små städer och platser jag ser. Sen kommer ångesten över mig som en tsunami när jag inser att det aldrig kommer hända. Varför kan jag aldrig vara nöjd? Varför måste jag alltid ha mer? Är det såhär jag ska leva, med glaset halvtomt for ever.. ?

Jag vill besöka varje land,
bo i varje stad.
Jag vill vandra varenda stig,
utforska varje dal.
Jag vill simma i de djupaste vatten,
bestiga de högsta bergen.
Jag vill träffa alla människor,
jag vill lära mig deras språk.
Jag vill läsa varje bok,
lyssna till varje melodi.
Jag vill se varenda film,
smaka på all världens mat.
Jag vill förstå allting som är främmande,
och lära mig av det.
Jag vill höra historier; aldrig tidigare berättade
för att sedan kunna skapa mina egna.