Igårkväll när jag petade i mig fem piller jag tar dagligen så började jag fundera lite kring min personlighet. Alla som har hängt med i mitt liv eller min blogg ett längre tag vet att jag brukade vara världens mest positiva och sprudlande person, men så för ungefär 1,5 år sedan började det gå utför. Jag var tjurig och bråkig jämt, var aldrig nöjd, allting var fel och jag var så stressad att jag på allvar kunde känna hur mitt hjärta hoppade över slag då och då.

Hela den här bipolärgrejen är ingen walk in the park. Det jag ville komma fram till här är att jag är rädd för hur mina medeciner förändrar mig. Mår jag bra nu för att jag har blivit bättre eller är det medecinerna som bär upp allt. Ska jag äta dem resten av livet? Vad händer om jag slutar? Är jag bara en skal och en skugga av mitt forna jag? Kommer jag någonsin bli som jag var förut? Vill jag ens vara så?

Med de här frågorna i huvudet beger jag mig till jobbet. Slutar 19:15! Ett tidsinställt inlägg kommer upp under dagen!