När jag jobbade på Jackpot så pendlade jag härifrån Handen till Frihamnen inne i stan vareda dag. Det innbar att jag först tog en buss med ungefär 15 minuters restid in till Gullmarsplan och sedan vidare med tunnelbana och buss igen. Men den där första kvarten på 810:an var det som räddade mig. Jag släpade mig upp ur sängen och tog mig till busshållsplatsen som en jävla zombie. Men ombord på bussen så kunde jag sätta mig i ett mörkt hörn och somna om. Jag vaknade alltid när den inspelade rösten talade om att vi var framme. Eftersom det inte var några stopp imellan så kunde jag vila ostört ända fram till dess. Då, efter en mini-powernap så började jag känna mig som en människa!

Minns när jag ibland var "tvungen" att sms:a någon på bussen, då fuckade det upp hela min dag för att jag inte fick slumra lite.

Nu, när jag åker till Ica Maxi så är det en liten promenad för att komma till hållplatsen. Bussjäveln är ALLTID 5 minuter sen, jag fattar inte varför de inte bara ÄNDRAR avgångstiden så man slipper känna sig lurad varje morgon. Hur som helst, det jag vill komma fram till här är att den bussresan bara tar 4,5 minut. Jag hinner knappt bli varm om fingrarna (ja, jag har vantar på mig) förrän det är dags att kliva av igen. Det funkar inte, hela min morgonrutin är rubbad för alltid. Vet inte hur jag ska kunna fortsätta leva såhär. Känner mig rånad på buss-myset.

Imorgon ska jag börja jobba klockan 07:55, vilket både krockar med att vilja sitta uppe och levla (Cataclyyyysm, wooop) och det faktum att jag inte somnat innan klockan ett på ett halvår. Önska mig gärna lycka till med att komma ur sängen!