Jag vet inte hur jag har lyckats hitta en så bra kille.

Har suttit hela kvällen och tjurat och varit rejält orevlig rent allmänt för att internet vägrar fungera. Tro mig, jag får verkligen damp-liknande ubrott och börjar nästan gråta om vartannat. Kommentarer som "universum hatar mig" och "jag vet inte vad jag gör snart" är vanligt förekommande. Jag tar små motgångar väldigt hårt just nu eftersom jag är inne i en liten "down-period". Vilket suger, men så är läget. Älskling försöker vara tålmodig och hjälpa mig felsöka, koppla, starta om och testa olika saker för att få det att funka. Vad han än säger så snäser jag bara tillbaka att jag minsann redan testat det och att INGET funkar. JAG HATAR COMHEM OCH DOM FÖRSÖKER FÅ MIG ATT TA LIVET AV MIG. Ja, ungefär på den här nivån ligger det hela tiden.

Sen innan han ska iväg på innebandyträning så får jag en kram och han säger "älskling, vi ska fixa ett internet som funkar hela tiden åt dig", på ett så kärleksfullt sätt att jag får gåshud.

Jag förundras hela tiden över hur han orkar med mig och finner styrkan att vara kärlekfull tillbaka när han får mer skit av mig än något annat.

Förlåt. Puss!