Jag får ofta frågan vartifrån jag får all skit jag bloggar om. Hur orkar jag? Ingen bryr sig och ändå håller jag på med detta år efter år. Knasigt va?

Men nu ska jag avslöja min hemlighet. Vad är egentligen källan till all min vishet? Jo, för länge sedan fick jag en prydnadsgiraff av min mormor. Den kanske inte ser ut att vara mycket för världen. Den ser knappt ut som en giraff! Den är tjock och skelögd och har hängande öron. Men den inspirerar mig! När skrivkrampen kryper sig på, när idéerna är slut och tangenterna känns motvilliga - då stirrar jag och giraffen varandra länge och väl i ögonen och PLOPP! Så har jag något att skriva om. Är det inte underbart?



Tack för att du finns! Mitt liv skulle inte vara detsamma utan dig! Hihi..