Skulle verkligen behöva en tyst minut. I MITT HUVUD. Blir så himla trött på att min hjärna hela tiden går på högvarv. Har aldrig lyckats med det som de flesta människor verkar kunna göra - tänka på ingenting. Vaddå ingenting? Menar ni att man inte måste älta saker fram och tillbaka hela tiden? Menar ni att det finns personer som inte tänker på saker oavbrutet? Det finns inget slut, det finns bara massor av tankar, tankar, tankar. Det är inte bara jobbiga tankar, roliga saker kan också bli jobbiga att tänka på och stressa kring i för stor utsträckning.

Nu har mamma precis varit här och hängt lite med mig. Hon tar som vanligt tag i saker och hjälper mig, så nu ska min läkare snart ringa så jag får tala om hur dagsläget är. Förhoppningsvis kommer det något bra av det här. Just när man börjar tro att allt är bra så rasar det. Men jag antar att det lite hör till.. hela den här grejen med att vara psykiskt störd.