Är så nöjd med mitt liv. Jag har en liten skara fantastiska vänner att skratta och gråta tillsammans med. Att dra grova skämt med, att laga middag med, att snacka skit och att bli pruttfull med. Som förstår att jag är dålig på att höra av mig, men som ändå vill träffas och accepterar mig som jag är.

Jag har en fantastisk familj som alltid ställer upp på alla sätt och vis. En mamma som förstår mina knasiga tankar och alltid vet något sätt att få mig att må bättre. En sötnos till lillasyster som alltid kommer vara min bästa vän. Och en pappa (som visserligen inte läser min blogg) som kan laga allt - ett brustet hjärta, en dator eller en god middag.

Det råder inga som helst tvivel om att jag har den bästa pojkvännen, sambon och fästmannen i hela världen. Det är inte alltid han förstår hur mina hjärna fungerar, men han försöker alltid och accepterar att jag är en knäppis. Som hämtar, lagar, fixar, kramas och allt sånt på de precis rätta ställena. Som vet att jag måste ha mycket mer uppmärksamhet och kärlek än en normal tjej kanske behöver och ändå lyckas ge det till mig. Som får mig att känna mig nykär varje dag efter snart fem år.

PUSS PÅ ER ALLA!