Jag vet inte vad det är. Kanske är det åldern och det faktum att man inser att sånt här väder orsakar med problem än nöje. Det är inte kul att vakna till snöoväder längre. När man var liten flög man upp ur sängen och sprang till hallen och hoppade i overallen direkt. Pyjamasen fick duga som underställ. Det viktigaste var att komma ut och krama säsongens första snöboll. Att man blevdyngsur spelade ingen roll, man MÅSTE göra snöänglar. Dra pulkan över det tunna lagret snö så det skrapar ordentligt. Nu, idag, not so much. Kastar en blick ut genom köksfönstret, suckar, drar för gardinerna och drömmer om sommar.