När jag var i London hösten 2007, så bloggade jag precis som jag gör nu. En dag snubblade jag över det här inlägget i en främmande människas blogg och fick panik. Läs själva.

23 november, 2007 kl. 16:17
"Så här slutar mitt livs saga Nu orkar jag inte leva i skuggan av mitt verkliga jag längre. I min homosexualitet har jag gömt mig hela livet. Jag har sökt kärlek men misslyckats i de allra flesta fall. Rey älskar jag fortfarande på något sätt även om det var mitt beslut att vi skulle skiljas. Nu sitter jag här i huset jag köpt i Alby, Ånge kommun och känner separationsångest från livet i Håbo kommun. Det blev lite bättre när jag fick tag på Brian från Taipei i Taiwan på Internet. Han gav mig hopp om att få uppleva kärlek med honom. Han sökte en äldre man på Internet och jag svarade på hans anrop. Han har många gånger sagt till mig att han älskar mig och jag är upp över öronen förälskad i honom. Senare har han dock förklarat att det är otänkbart för honom att leva tillsammans med en man. Han skall vara sin familjs "riktige" son och han har även en flickvän som det förväntas att han skall gifta sig med. Så är kulturen i Taipei i Taiwan. Vårt kärleksförhållande skulle vi hålla hemligt Många gånger har jag tänkt ta mitt liv?den tanken har förföljt mig i alla år och så fort jag upplevt svårigheter så har tanken på att avsluta livet blivit allt mer påtaglig. De senaste dagarna har jag suttit inne och chattat med Brian och mina känslor har pendlat mellan hopp och förtvivlan. När han berättade att han har en flickvän och att det är otänkbart för honom att leva tillsammans med mig så har jag blivit allt mer ledsen. Idag fredag chattade jag med honom lite på förmiddagen och då talade vi båda om för varandra att vi älskar varandra. Fanns möjligheten att åka till Taiwan skulle jag göra det redan idag eftersom han säger sig vilja träffa mig, krama mig, kyssa mig och älska med mig. Jag har sett en lycka i honom?att jag kanske skulle få uppleva kärlek och bli lycklig med honom. Men nu har han inte öppnat sitt MSN på hela eftermiddagen och antagligen är han tillsammans med familjen, flickvännen och andra vänner. Här sitter jag i Sverige och älskar en ung man på andra sidan jordklotet oförmögen att få kontakt med honom. Jag har köpt en flaska sprit och har för avsikt att avsluta livet genom att dricka spriten och samtidigt inta mediciner så att jag inte vaknar mer. Min plåga är slut, mitt kärlekslösa liv är över ? förhoppningsvis. Nu har jag gråtit så många dagar att mina ögon är blodsprängda som stora vattenmeloner. Om det nu blir som jag tänkt mig att jag inte vaknar upp något mer så ber jag alla er som känner mig om förlåtelse ? jag orkar bara inte med mitt liv längre. Tänk er själva hur det är att leva ett helt liv utan kärlek ? vad finns det för mening med att leva ett sådant liv. Brian var mitt sista hopp och jag skulle kunna flytta till Taiwan för gott om jag visste att skulle vilja leva tillsammans med mig ? jag älskar honom verkligen. Kanske undrar du hur jag kan säga att jag älskar honom efter en så kort tids kontakt. Han har visat hela sin kropp och hur den fungerar i sin webbcam och nu har även jag skaffat en sådan för att han skall kunna se mig. Vi upplever kärlek via Internet med webbcameror. Nu till själva avslutningen: Jag dricker sprit just nu och försöker bli så påverkad att jag kan blanda spriten med mina mediciner och på det sättet somna in för evigt. Ingen skall säga att jag inte har försökt för jag har sökt efter kärlek i alla mina 62 år men nu orkar jag inte längre. Brian ? leker han bara med mina känslor eller ?. Rey ? bryr han sig inte längre... Frågor jag aldrig kommer att få svar på. Vad jag ber er om nu är bara att ni skall förstå mig?att ni fattar att jag sökt kärlek i hela mitt liv men inte kunnat få det. Jag tycker om er alla men kärleken är viktig om man skall kunna leva. Brian var mitt sista hopp och jag har kunnat offra allt för honom. Jag vet inte vad han heter i efternamn eller hans adress men jag älskar honom. Snälla! Ge Brian och Rey en underbar, kärleksfull sista hälsning från mig Tommy. Rey har en biljett för att komma och hälsa på mig i början av december. Tala om för honom att han inte skall åka hit(borttaget telefonnummer) för jag är död. . Hälsa min syaster Anita (borttaget telefonnummer) att jag inte orkar längre. Brian vet jag inte hur ni skall nå men jag älskar honom verkligen? jag älskar honom? Det här är det sista jag är kapabel att skriva. Nu väntar jag bara att spriten skall göra verkan liksom de mediciner jag kommer att ta oc ch sedan är min tid opå jorden över?jag älskar dig Brian??.."
_ _ _

Jag tvekade några minuter innan jag kastade mig på telefonen (på min engelska arbetsplats) och ringde till hans syster på det nummret han angett i inlägget. Hon i sin tur blev såklart chockad men glad att jag hörde av mig. Hon kontaktade polisen som tog ärendet på allvar och åkte hem till Tommy och stoppade honom från att skada sig själv. Några dagar senare hade han postat följande text i sin blogg.
_ _ _

"Alexandra räddade livet på mig"

27 november kl. 07:29

"Jag lever vidare efter det som hände i helgen tack vare Alexandras snabba ingripande. Bra eller dåligt, det kan bara framtiden utvisa. Hur som helst så är jag skyldig alla som blev inblandade i det traumatiska som hände en ursäkt och ett stort tack. Tack alla ni som ställt upp på mig och visat att ni bryr er om vad som händer mig. Ett speciellt tack till Alexandra för vad du gjorde. Har inte du gripit in har jag inte skrivit det här idag. Brevet jag skrev hade jag tänkt skicka efter att jag intagit det som skulle få kroppen att sluta att fungera och jag var övertygad om att det inte skulle finnas någon återvändo. Att det skickades iväg innan jag slutfört det jag beslutat mig för att göra är en gåta liksom att det hamnade på bloggen. Som jag skrev i en kommentar på Alexandras blogg "det måste ha varit någon som styrde mina fingrar så att det hamnade där det gjorde". Ambulanspersonal och polis kom in i mitt hus och överrumplade mig, vilka som kom först vet jag inte, bara att de fanns omkring mig där jag satt framför datorn. Därefter blev det transport till lasarettet men senare på natten ansåg man att "faran var över" och jag fick lämna sjukhuset och återvända hem. Det var det snabba ingripandet av Alexandra, min syster, polis och ambulanspersonal som gjorde att jag togs omhand och "räddades" innan det var för sent. Anledningarna till att det hände som nu skedde var bland annat att jag flyttat till en ny ort långt ifrån där jag bott tidigare vilket medförde att jag fick en stark ensamhetskänsla och separationsångest men den största anledningen var kanske att jag gömt mig i min homosexualitet hela livet även om jag gjort många stapplande försök att finna en man att älska och vara älskad av. Jag har misslyckats totalt i mina försök att finna den sanna kärleken. De jag söker har oftast samma önskan som mig, att finna någon yngre man och vid min ålder på 60+ tycks det som om chanserna är små att finna vad jag söker. Ändå tror jag på att min "tvillingsjäl" finns någonstans där ute så jag söker vidare över hela världen och tackar Gud och alla andra som bidragit till att jag lever idag och har fått tillfälle att "bikta" mig på det här sättet. Det är nu bevisat att det finns "änglar" som bryr sig och att några rader på en blogg på Passagen kan rädda liv.
Tack till er alla från Tommy"
_ _ _

Det går alltså att göra skillnad. Kom ihåg det!