Jag är en tidsoptimist. Jag tror alltid att saker ska gå mycket snabbare än de gör. Eller snabbare än vad jag själv klarar av att genomföra. Tittar bara på hur min morgon ser ut.

11:13 går jag upp och fixar frukost. Tänker: det tar nog fem minuter.
Mer än en halvtimme senare har jag ätit upp frukosten och dukat undan.

12:00 tänker jag läsa lite bloggar och kolla på Project Runway på tv.
13:16 sitter jag fortfarande med datorn i knät och har inte läst mer än 2,3 bloggar. Jag har inte rest mig upp ur soffan.

13:30 tänker jag att jag borde städa lite.
14:02 sitter jag fortarande kvar och fattar inte vart tiden tagit vägen.

Såhär är det varje dag. Tiden bara rinner iväg! Snart vaknar och och fyller 40 och sitter fortfarande här, halvnaken med datorn i knät. Det måste bli en förändring här!