När jag pratar med folk om den här känslan så angriper de allra flesta mitt förhållande med Peter. Som att det skulle vara han som håller mig i ett koppel men det är inte så jag känner. Han har aldrig sagt att jag inte får göra någonting. Han säger alltid ja, han låter mig vara den jag vill vara, vilket för mig är en grundläggande rättighet i alla förhållanden. Men det är allting runt om kring mig i övrigt som kväver mig. Jobb, räkningar och planer för varje helg de kommande månaderna. Diskmaskin, tvättmaskin och smutsiga fönster. Kläder i överflöd, trasig soffa och väggar målade i fel nyans. Parkeringsböter, studielån och tjockisångest.

Vad jag saknar just nu i mitt liv är spontanitet. Det finns inte utrymme för sånt i ett hamsterhjul. Jag vill hoppa på ett plan till Rumänien. Jag vill leva, jag vill se, jag vill lära, jag vill vara den jag är och hitta den jag vill bli.