Jag har (som många andra bloggare) trillat över en såndär 30 dagars utmaning, där man ska skriva efter en redan utsatt rubrik. Perfekt för mig att pyssla med när inspirationen tryter lite. Å andra sidan så lyckas jag alltid komma på något att skriva om. Det bara trillar ur mig liksom, spelar ingen roll hur crapigt det är. Det verkar aldrig ta slut. Men, som sagt, det här verkar roligt så nu kör vi på det.

Jag tänker inte vara sån att jag ger er de 30 rubrikerna redan nu, det är ju mycket roligare om det blir en överraskning. Kanske inte haha-roligt, men lite roligare. Okej, nu kör vi.



Jag är en liten tös som ursprungligen kommer från Nynäshamn, en liten stad som ligger sex mil söder om Stockholm. Där spenderade jag mina första 19 år i livet tillsammans med mamma Maria (42), pappa Ronny (52) och lilla-plutt syster Daniela (21). Jag gick på dagis, började skolan, började gymnasiet i Haninge och skaffade mig mitt första jobb som 14-åring. Jag räknar inte att sortera skruvar i pappas garage i utbyte mot en piggelin som riktigt arbete.

I grundskolan var jag en riktigt plugghäst men lagom till gymnasiet började så hade musten gått ur mig och skolan kom i elfte hand. Jag gick väl mest och väntade på att mina bröst skulle börja växa. Många långa nätter framför datorn (playahead, msn, unreal tournament) senare så var det nästan dags att ta studenten. På klassens första skiva träffade jag min stora kärlek Peter. Året var 2006. En kort tid senare flyttade han in i mitt lilla flickrum och vi spenderade en superhärlig sommar tillsammans på 16 kvadrat. Den 29/8 2006 förlovade vi oss.

    

På den här tiden jobbade jag som butiksbiträde i en Filmkedjan-butik och extraknäckte som barnflicka för en familj inne i Stockholm. När jag inte jobbade roade jag mig med att dricka min kroppsvikt i alkohol och dansa bort nätterna. I november/december hakade jag på en reseledarutbildning för STS och hamnade i Bad Gastein, Österrike. Det var både extremt kul och krävande. Tyvärr blev jag inte en av de få som blev erbjuden en tjänst för STS efter utbildningens slut. Så jag åkte tillbaka till Nynäshamn och butiksjobbet. Lagom till påsk 2007 hade mamma och pappa köpt en bostadsrätt till mig och Peter, som vi hyrde av dem i andrahand. När sommaren kom fick jag jobb på Destination Gotland och sommaren jag spenderade där i hamnen i min blåa uniform blev ett minne för livet!

Till hösten fick jag den underbara idén att åka till London på obestämd tid. Så jag plockade på mig alla pengar jag hade, ca 3600 kronor och hoppade på en Ryanair-flight till Stansted. Om sommaren på DG var rolig så var det inget jämfört med hösten i London. Jag fick jobb på en av Londons (då) hetaste barer - Vodka Revolution och trivdes som bara den. Samtidigt jobbade jag i cafeterian på vandrarhemmet där jag bodde för att få sängplatsen gratis. Ungefär tre månader spenderade jag tillsammans med pryda franska flickor, galna kanadensare och sliskiga italienska divor. Livet var lätt och vackert och helt i min smak.

    

Lagom till våren 2008 var jag hemma i Nynäshamns igen. Så sent som i mars månad kom jag på min nya plan - att åka till USA som barnflicka. Planen gick i lås och jag hamnade hos en supertrevlig familj i Seattle på den amerikanska västkusten. Redan innan jag åkte hem hade jag kommit i kontakt med en familj att arbeta hos när jag återvände till Stockholm. Jag hade även bokat in en provspelning för en (liten) filmroll! Jobbet som barnflicka passade mig perfekt och jag spenderade större delen av den hösten i Humlegårdens parklek. En vecka spenderade jag också i Trollhättan där vi spelade in "Prinsessa". När familjen jag jobbade hos flyttade till Malta i Oktober så åkte jag med dem och bodde där i lite mer än en månad innan jag flyttade hem igen.

Denna gången blev mitt hem Haninge, som inneboende med Peter och hans bästa kompis Jonny. Jag hade vid det här laget hittat tillbaka till dataspelandet och World of Warcraft blev min nya drog. Julen 2008 var jag arbetssökande om än en lat sådan. Men lagom till det nya året blev jag kallad till ännu en provfilmning - denna gång som programledare för tävlingsprogrammet Jackpot. Jobbet blev mitt och jag blev kvar lite mer än ett år som programledare och sändningsproducent på en sjukt rolig arbetsplats.

    

Påsken 2009 köpte jag och Peter äntligen våran första, helt egna bostad. En tvåa på 67 kvadrat i Handen fastnade vi för. Nära till centrum, nattbussar och en Statoilmack som har öppet dygnet runt är precis vad jag behöver. Nästan en miljon fick vi ge för den nya lyan men det var värt varenda liten krona. Samma höst flyttade min bästa vän Emelie till Umeå för att bli lärare och jag åkte självklart och hälsade på henne där och saknar henne galet annars!

Det är så svårt att komma på allt man vill ha sagt när man skriver en sånhär text. Jag har ju inte fått med alla galna fina minnen tillsammans med mina vänner. Eller alla små-resor hit och dit. Eller att jag har spelat och sjungit i ett band, att jag jobbat på Hultsfred, att jag varit med på radio (och pratat om bloggar) eller att jag tagit hand om 8 katter när jag bodde i en etta! Det finns så mycket mer att berätta, men skrivandet här måste ta slut nån gång.

Nu, hösten 2010 har jag precis kommit tillbaka till arbetsmarknaden efter 6 månader i koma. Jobbar just nu extra på ICA men är galet sugen på att plugga till hösten. Några dagar inlagd på psyk och massor av mediciner senare så känner jag mig äntligen på väg att bli hel igen. Diagnosen heter bipoläritet och det är något jag smått börjar lära mig leva med. Alla dagar kan inte vara bra dagar, men så länge jag har mina fina vänner, underbara familj och världens bästa fästman tillika sambo vid min sida känns inga motgångar oöverkomliga.

PS. Jag älskar livet.