På promenixen hem från jobbet idag kom jag att tänka på vilket jävla kontrollfreak jag är. Jag måste verkligen ha koll på läget HELA tiden. Jag måste veta vad som händer, när och med vem. Nu låter det som jag pratar sex här, men så var det inte menat. Jag måste veta vad andra människor tänker och hur de fungerar, jag måste planera och fixa och trixa med saker hela tiden. Ingenting får lämnas åt slumpen.

Om Peter säger "Ska vi gå på bio.." så börjar mina hjärna jobba i 180. Vart ska vi åka? Ska vi ta en sen bio eller en tidig? Tänk om det inte går någon bra film, ska vi gå ändå? Ska jag äta godis, ska vi handla det vid bion eller på ICA innan? Ska vi ta bilen eller åka kommunalt? Ska vi äta middag innan? Ska vi äta ute eller laga något hemma? Vad kostar parkeringen, ska vi ta med oss mynt hemmifrån eller betalar man med kortet? Det beror ju ioförsig på vart man åker. Då är vi tillbaka till ruta ett.

Och allt det där hinner jag tänka innan Peter hinner säga .. "på lördag?"

Och sådär är det med allt. PRECIS ALLT. Förstår ni hur det är att leva i mitt huvud? Blir så trött på mig själv ibland.

Det jag älskar att jag kan kontrollera: Min sömn (tack Stilnoct).

Det jag önskar att jag kunde kontrollera: Mitt ständiga behov av att bita på naglarna.



Jag har alltså inte sådär fina naglar på riktigt. Dom är påmålade.