Jag har märkt att jag inleder vädligt många av mina blogginlägg med "åååh", men det är så jag inleder många av mina meningar i verkligheten också. Så nu kan ni känna att det känns väldigt "äkta" att jag skriver så.

När jag började skriva här så hade jag en plan på vad det skulle bli av det här inlägget, men sen fastnade min blick på TV:n i en minut och nu har jag helt kommit av mig. Jag hade så urbota tråkigt på jobbet idag eftersom det var så lugnt, tiden verkligen släääääääääääpade sig fram. Släääääääääääääääääääääääpade. Jag menar det. Nu är jag äntligen hemma och har precis mosat i mig en halv burk ravioli. Stavas det så? Mätt som en apa.

Mina planer för kvällen är att dricka saft (min pepsi max är slut) och bara låta tiden rinna iväg här framför datorn. Jag var duktig imorse (innan jag gick till jobbet vid 13:30) och städade i köket, drog igång en diskmaskin och en tvättmaskin. Duktiga jag! Det betyder att jag kan sitta här framför datorn och nörda mig med gott samvete all night long.