Man kan inte vara bäst på allt
Jag har insett att en av de saker jag har svårast för här i livet, borsett från att sitta still, vara realistisk, stava, komma i tid och äta nyttigt, är att jag inte litar på folk. Jag tror det värsta om alla och väntar även på att mina närmsta vänner ska hugga mig i ryggen. Och kom inte med någon bullshit om att det handlar om att jag inte är ärlig mot mina vänner eller något såndant, för borsett från att jag blev tillsammans med min bästa väns bror bakom ryggen på henne, har jag alltid varit ärlig mot mina polare.
Om någon väntar för länge med att svara på en fråga är det för att dom står och hittar på något. Om någon inte svarar på sms så är det för att dom HATAR en. Alla snackar skit och ingen vågar säga sanningen till varandra. Om Peter inte kastar sig över mig i hallen när jag kommer hem och överröser mig med kramar och pussar, då har han hittat någon annan. Under de fem timmar jag varit på jobbet..
Om någon av mina vänner inte hör av sig på några veckor, då har de sagt upp bekantskapen med mig. Jag måste, MÅSTE bli bättre på mitt tänkande när det gäller det här. Blir så irriterad på mig själv när jag kommer på sånthär. Någon som ens är i närheten av hur jag tänker när det gäller det här?
Inte? Okej, då är det bara jag så. Som vanligt!
Feedback på detta inlägg
Postat av: Anonym
Jag känner (tyvärr?) igen mig i det... Försöker jobba med det och det har blivit bättre :) nu kan jag låta bli att höra av mig när det är mycket utan att tro att jag står utan vänner! Men den gnagande osäkerheten ligger fasiken alltid där. Låtsats dom bara gilla mig typ.
