Det är några saker med familjen här i USA som jag inte kommer sakna när jag åker hem.

- Kristine och hennes konstanta pratande i telefon. Seriöst, hon har en väldigt hög och gäll röst och varjegång hon börjar skrika i telefonen i bilen så vill jag bara börja gråta för att jag får sån huvudvärk.

- Nick, deras yngste son. Han har ärvt sin mors hemska röst och när han skriker, skrattar, gör han ljud som jag inte trodde var möjliga och jag ORKAR inte mer. Plus att han smyger ut i köket och äter godis och chips hela tiden och när man påpekar det så blir han skitsur och säger att han inte alls smyger.

- Zach, sonen modell äldre, han som tar sig på snoppen hela tiden. Det kommer jag inte heller sakna. Fifan, tvätta den, sluta raka den, prata med en doktor - gör nånting men sluta pilla dig på kuken hela tiden. DET SYNS - varisig du tror det eller inte.

- Deras höga sockerhalter i allting. Man kan inte ens käka ketchup utan att det smakar mer socker än om du skulle tugga på en svensk sockerbit. (Remember when you used to do that?)

- Alla amerikaners sätt att vara så jävla överdrivet trevliga. Fan vad jag längtar till Sverige där man kan sitta ensam på tunnelbanan utan att behöva prata med nån främmande människa om vädret och hur fantastiskt underbart allting är.

Usch, nu tror jag att jag spydde lite i munnen eller nått - gotta go check it out. Men det är sant, det där är några av sakerna jag INTE kommer sakna.