Ibland blir jag sur på mig själv för att jag är så jävla mesig. Så fort någon säger nått negativt så är jag säker på att det handlar om mig. Varför? Jag har inte så dåligt självförtroende att jag borde göra det.

Du säger nått om feta tjejer och jag tar åt mig - trots att jag inte är fet, men jag är rädd att bli och rädd för att folk kanske börjar se mig som tjock i förtid!?

Du säger nått om att Nynäshamn är en jävla håla. Jag känner mig träffad, för att jag bor där. Men varför? Jag är inte fast här! Det är bekvämt att ha min bas här, jag reser och testar massa nya saker och massa extajobb i Stockholm och där i krokarna. Jag borde inte ta åt mig.

Du säger nått om att studera. Jag får genast ångest och mindervärdeskomplex för att jag inte börjat plugga än. Men vaddå? Det är det fan inget fel på! Jag har gjort en jävla massa annat. Och jag ska väl inte behöva må dåligt för att jag inte vill ha studieskulder för en utbildning som jag inte ens vet är rätt för mig? Är det fel att vänta tills man vet vad man vill göra, eller varjefall har en liten aning? Nej. Jag borde fan inte ta åt mig!

Du säger nått om folk som inte har pengar. Jag tar åt mig. Okej, jag är inte gjord av pengar och just den här månaden sitter jag verkligen i skiten. Men vad har jag istället då? Jag bor själv och betalar min egen hyra och alla räkningar (mer än man kan säga om många av mina vänner). Jag har en söt liten laptop som jag betalat själv, jaghar en digitalkamera en videokamera, jag har smink och parfymer för tusentals kronor. Jag har mer kläder än jag någonsin kommer använda (får inte ens plats med allt i lägenheten utan har 4 svarta sopsäckar fulla i förrådet) jag har närmare 40 par skor och 15 jackor. Utöver det här så har jag råd att resa, shoppa, vara fostermamma åt 8 katter och festa. Nej, det går ingen ekonomisk nöd på mig egentligen, varför tar jag åt mig?

Du säger något om folk som är lata och inte gör nått med sina liv. Jag tar åt mig. Varför i helvete då? Jag tog studenten ett år tidigare än alla andra. Jag hade ett år till godo. Jag har haft mer jobb än många har på en livstid. Jag har bott i London i tre månader, jag är utbildad reseledare, jag har skaffat kompisar och kontaker över hela världen.



Jag, jag jag.

Jag är fan ganska bra, varför ska jag skämmas? Det tänker jag fan sluta med.

Jag är cool! Förihelvete!