ang. armbågar
Postat av: Mama
Jag tror stenhårt på dig och det stämmer säkert.
Ge faan i att lämna lik efter dig och behåll lite ödmjukhet & rättvisa så långt det går, så lämnar du vänner istället för lik = Mycket bättre.
Jag är en person som alltid brytt mig mycket om vad andra människor tycker och tänker om mig. Till en början var det inte alls jobbigt att ständigt tillfredställa andra människors krav och förväntingar på mig istället för mina egna. Men efter x-antal år började jag undra; vad vinner jag egentligen på detta? Vad tjänar JAG på att lägga all min energi på att försöka vara omtyckt av alla och sedan bli förtvivlad när jag inte lyckas? Ibland undrar jag hur mitt liv hade sett ut om jag inte ägnat så mycket tid åt att anpassa mig och vara en inställsam liten FJOLLA halva min uppväxt. Självklart ska man inte vara elak eller en översittare, men så mycket energi jag lagt ner på att verkligen försäkra mig om att ingen tänker minsta nedlåtande tanke om mig... det kan inte vara normalt.
Ingen som uppnått sina livsmål har tagit sig dit genom att vara snäll, försiktig och älskad av alla (förutom Moder Teresa möjligen) - även om de själva kanske trott det. Jag har äntligen insett att det är okej att inte vara omtyckt och älskad av alla och jag kan leva med tanken på att alla inte vill vara min vän.
Livet är inte rättvist. Det behöver jag knappast dra några exempel på.
Jag kan likna det med att delta i en tävling; för att ta sig dit man vill (mål) måste du självklart "slå ut" dina motståndare. Och det handlar inte om att snacka skit, vara elak, dryg och en pissig medmänniska. Det gäller helt enkelt att vara lite bättre, lite snabbare, lite smartare. Det krävs både list, övning, uthållighet massor av självförtroende och ibland lite armbågar för att ta sig fram. Att inse det och kunna praktisera det på ett snyggt sätt tror jag är att vara en vinnare.
Så Mamma, det här är verkligen ingen kritik mot dig personligen, bara lite tankar kring ämnet som jag hade i huvudet. Anlednigen till att lik kommer hamna längst vägen jag gått, är för att jag själv inte vill falla "död" till marken längst någon annans.
Må bäste man/kvinna vinna! Starkast överlever! Rätt person för rätt jobb! Behöver jag fortsätta?
Survival of the fittest - de bäst anpassades överlevnad
Man ska verkligen förverkliga sina drömmar, tro på sig själv, göra saker för sin egen skull samt man kan verkligen inte vara älskad av alla, även om du och jag har lagt alldeles för mycket tid på att försöka. Mycket bättre att köra på: Gilla mig som jag är eller sök dig någon annanstans. MEN jag tror ändå att man kan komma dit man vill för att man helt enkelt är som du skriver; smartare, snabbare, listigare m.m, men jag tror att jag störde mig på ordet lik längst vägen. Så många falska, ljugande jävlar, som säger och gör vad som helst för att hamna i bättre ljus själva. Det är det värsta jag vet. Jag vet också att du inte är sådan, därför var det bara formuleringen som störde mig. Och jag tar det absolut inte som kritik. Är glad att du har en stark tro på dig själv, coh en målmedvetenhet redan nu. Du har fattat galoppen mycket tidigare än mig. You go girl !!!
Jag tror att den som i slutändan vinner är den som är lyckligast, så varför inte bara ta det lite lugnt?
riktigt snygg design:)
Att ta det lite lungt har aldrig varit och kommer aldrig vara det som gör mig mest lycklig. Så varför?
Vinna och vinna. Alla sätter vi upp våra egna mål :)
Tack :)
