Hur funkade skiten då? Hon plockade upp skyddsplasten som hon kastat på handfatskanten och försökte utläsa någon sorts bruksanvisning. Det kan ju inte vara så jävla svårt, bara kissa på den och sedan se vad svaret blir. Hon rev av en bit toapapper och la det på det golvet för att slippa lägga den kissiga stickan direkt på mattan. Helt plötsligt kände hon sig inte det minsta kissnödig, det var som att hennes kropp slutade fungera i ren protest. Vill inte, vill inte veta resultatet. Efter de sju långa sekunderna la hon försiktigt ner stickan upp och ner på bädden av toapapper hon förberett. Nu då? Hon kallsvettades och lät sina kläder falla till marken och klev in i duschen. Hon testade varmt vatten och isande kallt men ingenting lyckades spola bort den obekväma känsla hon hade inom sig. Tillslut hade hon stått i den kalla duschstrålen så länge att hon tappat känseln i delar av ansiktet. Det var omöjligt att avgöra om det var tårar eller bara vanligt vatten som rann nerför kinderna. Efter vad som kändes som en evighet klev hon på svaga ben ur duschen, lindade in sig i en handduk och sjönk ner på golvet. Framför henne låg nu till vänster, hennes kläder i en liten hög och till höger, hennes öde; det upp och nervända graviditetstestet.