Barn är så elaka! Nyss var det ett gäng små pojkar inne i butiken. En av dem betalar sitt godis med en femtiolapp. Pojken som kommer efter skrapar upp 8 enkronor ur fickan för att betala för sin Kexchocklad. Den första pojken snäser då "asså, varför har du bara enkronor?". Jag ser hur illa den lilla pojken tar vid sig och vill säga något till hans försvar, men kommer inte på något tillräckligt bra.

Jävla småbarn, varför är ni så elaka mot varandra?

Ibland blir jag sur på mig själv för att jag är så jävla mesig. Så fort någon säger nått negativt så är jag säker på att det handlar om mig. Varför? Jag har inte så dåligt självförtroende att jag borde göra det.

Du säger nått om feta tjejer och jag tar åt mig - trots att jag inte är fet, men jag är rädd att bli och rädd för att folk kanske börjar se mig som tjock i förtid!?

Du säger nått om att Nynäshamn är en jävla håla. Jag känner mig träffad, för att jag bor där. Men varför? Jag är inte fast här! Det är bekvämt att ha min bas här, jag reser och testar massa nya saker och massa extajobb i Stockholm och där i krokarna. Jag borde inte ta åt mig.

Du säger nått om att studera. Jag får genast ångest och mindervärdeskomplex för att jag inte börjat plugga än. Men vaddå? Det är det fan inget fel på! Jag har gjort en jävla massa annat. Och jag ska väl inte behöva må dåligt för att jag inte vill ha studieskulder för en utbildning som jag inte ens vet är rätt för mig? Är det fel att vänta tills man vet vad man vill göra, eller varjefall har en liten aning? Nej. Jag borde fan inte ta åt mig!

Du säger nått om folk som inte har pengar. Jag tar åt mig. Okej, jag är inte gjord av pengar och just den här månaden sitter jag verkligen i skiten. Men vad har jag istället då? Jag bor själv och betalar min egen hyra och alla räkningar (mer än man kan säga om många av mina vänner). Jag har en söt liten laptop som jag betalat själv, jaghar en digitalkamera en videokamera, jag har smink och parfymer för tusentals kronor. Jag har mer kläder än jag någonsin kommer använda (får inte ens plats med allt i lägenheten utan har 4 svarta sopsäckar fulla i förrådet) jag har närmare 40 par skor och 15 jackor. Utöver det här så har jag råd att resa, shoppa, vara fostermamma åt 8 katter och festa. Nej, det går ingen ekonomisk nöd på mig egentligen, varför tar jag åt mig?

Du säger något om folk som är lata och inte gör nått med sina liv. Jag tar åt mig. Varför i helvete då? Jag tog studenten ett år tidigare än alla andra. Jag hade ett år till godo. Jag har haft mer jobb än många har på en livstid. Jag har bott i London i tre månader, jag är utbildad reseledare, jag har skaffat kompisar och kontaker över hela världen.



Jag, jag jag.

Jag är fan ganska bra, varför ska jag skämmas? Det tänker jag fan sluta med.

Jag är cool! Förihelvete!

 

Okej, har ni inte sett den så kollar ni på den nu. Jag blir så.. inspirerad. Jag älskar den här typen av humor, finns seriöst inget bättre. All ära till Nickleback som gör orginalet "Rockstar" men frågan är om inte den här versionen är bättre. Lyssna och njut!

Kikade nyss på Tessans blogg. Hon hade gjort en lång lista på saker hon ogillar, kul idé. Som jag självklart snor! Jag tror inte det gör så mycket, eftersom vi förmodligen inte har så många gemensamma läsare.

Saker jag ogillar/ser ner på/stör mig på.

... okej, katten FES nyss! FIFAN, visste inte att det både kunde låta och lukta så mycket! Jag får skriva klart den här listan senare, för nu måste jag fly rummet.

So far so god! De två första masiknerna är färdiga och inget blev missfärgat eller krympt!

Det lönar sig att städa visade det sig också när jag hittade 150 kr i ett par jeans! Weho! Då kanske jag kan unna mig en pizza idag?

Jag har även passat på att boka två behandlingar den här veckan, en helkroppsmassage och en ansiktsbehandling! Kan det bli mer underbart än så? Skulle inte tro det!

Okej. Dagens sanning följer här; idag ska jag tvätta. Jag är dålig på att tvätta, pinsamt jävla dålig. Vaddå? Peter tvättade alltid när vi bodde tillsammans och i London tvättade en kompis allt åt mig i utbyte mot gratis mackor från cafeterian där jag jobbade. Hade jag inte varit bra på massa andra saker nu hade jag skämts! Jag vet knappt i vilken grej/låda/facki tvättmaskinen man ska lägga tvättmedlet!

Tvätta for dummies - finns den boken eller? I hur många grader ska man tvätta underkläder? Jag får googla!

När jag är klar med den svåra uppgiften tänker jag bygga klart min tidsmaskin och åka tillbaka till 80-talet. Sweet 80s! Nån som ska med?

Jag har funderat lite på när man borde sluta kalla sig tjej och börja kalla sig själv för kvinna? Någon speciell ålder eller beror det helt enkelt på sammanhang och hur man känner sig?

Dagens i-landsproblem.

Inkomst (efter skatt) Mars:
+ 1950
+ 360
+ 5600

Utgifter Mars:
- 3200 hyra
- 800 mobilräkning
- 3000 slutbetalning på min dator
- 600 i skuld
- 1000 i övrigt (internationellt körkort, polisregisterutdrag osv)
- Busskort, vad nu det kostar
Kattmat, mat och elräkning tillkommer..

I say no more.

Är man 20 år så får man inga påskägg, det kan jag göra klart för er på en gång. I varje fall inte i min familj. När jag var mindre blev det dock äggletande på hög nivå hemma hos mormor vart enda år. Jag kan fortfarande känna paniken som kom krypandes om lillasyster hittade sitt ägg först och började smaska på sitt godis. Intensiteten i letandet ökade dramatiskt och jag vände upp och ner på varenda soffkudde för att senare upptäcka att ägget fanns bakom böckerna i bokhyllan - precis som året innan.

Jag minns ett år, 2004 var det till och med - då jag fick en parfym i mitt påskägg av min dåvarande pojkvän. Jag var sexton och hade aldrig fått en så dyr parfym (om det inte var så att någon tröttnat på sin och kränkt den till mig). Jag svävade på moln i flera dagar och har fortfarande flaskan kvar. En annan ägg-höjdpunkt var när jag och min syster fick varsin mobiltelefon i äggen av vår morfar. Oväntat, kul och praktiskt! Jag tror till och med att det var så att vi fick godis OCKSÅ. Snacka om bortskämda ungar!

Nyss kom det in en liten pojke här i butiken och köpte godis för vad som såg ut att vara hans livs första guldpeng. Min fråga blir då; vilken stackars unge måste köpa sitt eget godis på påskafton? Föräldrar, skärpning!

Jag vet att påsken inte handlar om godis och bla bla bla. Men förfan. Svenska kristna högtider är förlegat. Vi lever i tvåtusentalet nu, är det inte dags att lägga handen på hjärtat och säga "jag ska sluta vara en bakåtsträvare"? Jag tror knappast att min familj är den enda som inte sitter och snackar om Jesus död och återuppståelse under påskmiddagen ikväll? Det är bra att högtiderna finns kvar, för då får man tid för det som egentligen är viktigt i livet; spendera tid med nära och kära. Och äta massa godis!

Dock så tycker jag fler ska göra som vi börjat göra; bojkotta påsk/jul/midsommar-maten. Det är gott, EN gång om året. Nästa år blir det fan tacos på julafton.

Eftersom jag numera är alldeles för fattig för att ha råd att skicka sms till alla sötnosar som hört av sig till mig senaste dagarna så går det här ut en ursäkt. Förlåt att jag inte svarat eller hört av mig, det har bara varit väldigt mycket och jag har inte orkat ta tag i någonting annat än att ta mig ur sängen och hålla mit ståendes tills dagens slut. Jag hoppas nu att allting är på bättringsvägen.

Och till tjejen/killen(?) som kommenterade mitt förra inlägg. Va glad jag blir av ditt snälla inlägg! Tro mig, jag tar emot en hel del klagomål för sånt jag skriver och att någon uppskattar min blogg värmer otroligt! Tack och glad påsk!

Jag är äcklig för jag biter på naglarna. Usch! Jag har försökt sluta flera gånger, men det går liksom inte! Någon som har nått bra tips? Viljestyrka funkar tydligen inte. Jag är vek.

Jag bor i en bostadsrätt med en katt som ser helt sjuk ut i Nynäshamn. Många av er vet nog knappt vart det ligger. No worries, ni har inte missat något. Jag sitter för mycket framför min vita lilla laptop och önskar att jag hade något mer vettigt att pyssla med.

Jag tycker Festis jordgubb är för jävla gott.

Jag tycker inte att jag är tjock, men säger att jag är det ibland för att jag inte ska glömma hur rädd jag är för att faktiskt bli det

Jag är tillsammans med världens största idiot. Jag är tillsammans med världens bästa kille. Konstigt att de får plats i samma kropp.

Jag läser Moore, trots att mamma inte gillar det.

Jag är rädd för att föda barn och tänker ibland "tänk om jag skulle råka slå dem?".

Jag har varken lampa eller lås på min toalett. SKIT-jobbigt.

Just när jag står på jobbet och är hungrig och grinig och känner att INGET kan göra min dag värre.. så kliver en kille in med en pizzakartgong i handen. Han ställer upp en cola på disken och jag skämtar med honom "Åh, tog du med en pizza till mig?". Roligt nog säger han "Ja, vill du ha den?". YES! Och det var berättelsen om hur jag fick en gratis pizza en vanlig torsdagskväll. Herregud vad en liten pizza kan göra för humöret.

Jag försökte bjuda honom på colan som tack, men det gick inte för sig. God var den också! Pizza med tonfisk.. lät ju skitäckligt, men ja, gott. Eller så var jag så hungrig att jag helt enkelt skulle äta vad som helst.

Jag undrar hur många av mina vänner som listat ut att det här är min nya blogg, tihi. Någon smart?

Peter ligger i sängen och gnäller över att tangentbordet låter så mycket när jag skriver. Som hämnd ligger han nu och käkar knäckebrödsmacka, på MIN SIDA av sängen. Damnit. Hemskare straff får man ju leta efter.

Idag var jag inne i stan och hämtade barnen, det gick bra. Det var öppet hus och barnen hade bakat bullar och kakor som alla föräldrarna fick smaka på. Eller ja, jag var ju där som substitut för tjejernas föräldrar - men det var mysigt. De hade dock glömt att ta med sig vagnen på morgonen, så jag fick ta dem i varsin hand. Lite läskigt är det att ha en treåring i ena handen och en smått galen fyra (snart fem)åring i den andra. Speciellt när man ska ta sig via två tunnelbanelinjer från Mariatorget till Kungsholmen. Holy shit, men det är ju inget som supernannyn moi inte klarar av! Svettigt - är det verkligen en bra ide att åka till USA som au pair över sommaren?

Japp. Det kan ni hoppa upp och sätta era feta rövar på. Jag tänker inte fjäska för någon, jag tänker inte tvinga er svara på massa töntiga frågor och jag lovar. Seriörst jag LOVAR och svär att jag inte tänker lägga upp nån form av "dagens outfit" och tvinga er kommentera. Nej, usch och fy! Nu kör vi!

Nej, det här är inte min första blogg men jag minns när jag skapade den. Min allra första egna, riktigt blogg. Passagen var sajten som fick äran att ta min bloggoskuld. Det ägde rum långt innan hajpen kring bloggväsendet dykt upp. Jag var en av ytterst få på min skola som hade en blogg. Jag hade endast ett fåtal läsare men var inte ledsen för det. Sakta men säket jobbade jag mig uppåt. Mitt rekord låg på runt 1500 unika läsare på en enda dag. Min lycka var gjord! Tänk att det fanns människor där ute som faktiskt ville läsa smörjan jag smattrar ihop på mitt knappt fungerande tangentbord. Jag fick blodad tand och ville blogga mer, jag och resten av Sveriges befolkning.

Nu är jag här igen. Detta är min tredje blogg och den jag hittils känner mig mest nöjd med. Jag gillar adressen, den är lätt att komma ihåg och den passar mig. Jag är brunetten (sorry BlondinBella - vi vet ju alla vilken hårfärg det är som gäller här i världen), och det här - det är MIN blogg.