Jag är en sån människa som spenderar dagarna med att tänka; tänka alldeles för mycket. Jag tänker på att jag tänker för mycket! Jag undrar hur andra ska tänka om mig om jag gör vissa saker, jag tänker på att jag inte brode tänka så mycket, jag tänker på vad som gör mig lycklig, vad som gör mig olycklig, vad jag sak göra med livet och vad jag ska blogga om i mitt nästa inlägg. Fan.

Nu är det jobbfronten som är min största tanke-plågoande. Vad vill jag göra egentligen? Ska jag fortsätta harva med mina barnflickejobb som är slaka som fan och rätt välbetalda eller ska jag satsa på jobbet i klädbutiken där jag ska provjobba på fredag? Det är heltid, men då är jag ju där igen och måste pendla in till stan, det är ju det jag försöker komma ifrån. Kan ingen ge mig ett heltidsjobb här i Nynäs, för helevete, jag börjar grina snart.

Att jobba som barnflicka hos familjen jag är nu är väldigt enkelt, de vill att jag kanske flyttar med dem till Malta under vintern. Pool, sol, värma, jetskis och bra betalt. Men det är ingen utmaning, jag lär mig inget nytt och känner mig som en hjärndöd liten fisk hur stekigt det än må vara.

Att jobba i klädbutik är säkerligen skitkul och kollegorna verkade supertrevliga. Men är det verkligen vad jag vill göra? Då blir jag fast med en månads uppsägningstid! Men å andra sidan så får jag en fast inkomst och en fast rullande schema.

Jag skulle kunna jobba här i Nynäs med mina gamla extrajobb, harva runt som servitris på olika hotell/restauranger och i filmbutiken här, men ingen av dem kan erbjuda heltid och jag är trött på att bolla 17 extrajobb, räkna timmar och inte våga tacka nej till något i rädsla för att inte bli tillfrågad igen. Den vägen leder bara åt ett håll - åt helvete.

Fan. Skita i allt och börja plugga kanske? Men vafan, hur ska jag då ha råd med lägenheten? Bajsa på allt och flytta till London igen? Njae. Jag vill ju ha en fast punkt i livet just nu, är trött på att flänga runt - vill jobba och spara pengar.

Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaargh!